Påsklov i Bortugal

Förra året blev vi helt överrumplade av påsklovet. I år var vi mer förberedda, men ändå lite förvirrade. Vi hade nästan nyss vinkat av besök från England och skulle få besök på påsklovet med. Dubbla besök från Sverige såg det ut som ett tag och det kändes ju lite stressande. När inte något av det blev av flyttade vi själva en våning upp för omväxlingens skull och för att se hur det känns att sova i våra gästrum. Det kändes bra. Vi får se när vi flyttar ned igen.

Mindre bra kändes det att inleda påsklovet med att ta farväl av hunden. Det var ju inte vår hund, men eftersom han inte hade någon husse eller matte som var i livet gav vi honom mat och klappade honom och övervägde att ta in honom i huset och i familjen. Det var bara det att han inte verkade må så bra. Han rosslade och väste och skakade och det verkade bli sämre och sämre, så vi tog honom till veterinären och där fick vi veta att han hade vatten i mage och lungor och knappt kunde andas. Det fanns inget mer vi kunde göra för honom, så nu är han i hundhimlen och slipper ha ont och vi höll honom i tassen på vägen dit.

Ledsen hund fast vi försökte pyssla om honom.

 

Detta med hunden och avbokat besök och väderprognoser med hotande regnmoln gjorde att vi inte hade några planer. Vi bestämde oss för att till att börja med ta en dag i taget och se vad det blir för väder, vilket ju alltid är det allra bästa sättet att ta dagar. Det är rätt skönt att inte ha något inplanerat utan bara köra på känn. Hittills har det gått alldeles utmärkt och bara tre dagar in på lovet säger tjejerna att det känns som att minst halva lovet redan gått för att vi hunnit med så mycket. Man hinner mycket på tre dagar mellan regnskurarna. Kanske hade Sverker och jag efter alla dagar under skolterminen som vi fått roa oss på egen hand ett uppdämt behov av att ta med tjejerna på alla de aktiviteter som vi brukar ägna oss åt medan de präntar skrivstil och hämtar lärdom i byskolan.

Vi tog med dem upp på berget (mellan skurarna) och cyklade 7 km nedförsbacke genom växlande terräng ned till byn. Sverker försökte  lära dem sladda.

 

På nya (begagnade) cyklar genom eukalyptusskogen för första gången

 

Vi har åkt en hel mil på inlines!

Fyra kilometer på boardwalk vid Dunas da Cresmina

 

Promenad till grannbyn 7 km

 

Farliga vägen första gången. Det blir sammanlagt 28 km på tre dagar räknade Frida ut.

Surf vid Carcavelos

 

Bygga sandslott brukar och för sig inte Sverker och jag göra när barnen är i skolan.

 

Det är lustigt men barnen frågar nästan aldrig om vad vi har för oss på dagarna när de är i skolan, men om det ändå råkar komma på tal blir de lite förvånade; ”Har ni surfat utan oss?” ”Har ni varit dit utan oss?” men de gör ingen större affär av det. Vad vi än hittar på brukar vi i alla fall allt som oftast tänka och till och med säga till varandra att ”Nu skulle tjejerna vara med!” /”Det här skulle tjejerna tycka var kul!” eller om det är något nytt ställe ”Hit måste vi ta med tjejerna!” och det är inte alltid det hinns med på helgerna med allt sociedaddande och så ska ju vädret vara rätt också. Vi hade helt enkelt sett fram emot att få göra en massa grejer med dem på lovet, och de hade också en lista på saker de ville hinna göra. Såhär ungefär ser påsklistan ut.

Surfa (check)
Cykla (check)
Vandra (check)
Åka rullgrillor längs havet (check)
Åka till skateparken
Leka med kompisar (check)
Klättra
Vindsurfa
Ha kompisar här och sova över (check)
Äventyrsbanan i Sintraskogen
Äta påskgodis

Ungefär som förra påsklovet med andra ord, med något enstaka tillägg. Ni kanske kan gissa vem som önskade vad mer eller mindre? (Det var inte Sverker som ville ha kompisar här och sova över i alla fall!)

Vi har ju redan hunnit med hälften av aktiviteterna och fortsätter vi i samma takt så hinner vi nog med alltihop och lite till för vi har hela två veckors påsklov, så oavsett om ni har påsklov denna vecka eller nästa så har vi det också. Vi får nog ändå spara lite på krafterna för i slutet av lovet väntar ett riktigt (och sponsrat!) äventyr som vi alla sett fram emot väldigt mycket och helgen därpå ännu ett!

Mer om det berättar jag snart, men innan dess eller under tiden vi är på äventyr får ni läsa om annat för jag har skrivit klart min pompösa hyllning till det portugisiska föreningslivet Del 2 samt totat ihop ett inlägg om Parallella Liv inspirerat av att vi hade besök från Cornwall, ett om att Hyra hus i Bortugal och så blir det nog ett om Resfeber eftersom jag känner den komma.

Följ med oss på instagram (asawinald) också om du är nyfiken!

Comments
  1. Vilka härliga bilder! Och vilket fantastiskt påsklov ni verkar ha ihop 🙂 Härligt att få tiden att göra alla aktiviteterna ihop som familj! Blir lite avis på surfandet 😉 aldrig testat men det ser härligt ut!

    • Det är svårt, AdrenaLina! Det ser lätt ut när andra gör det, men jag får inte riktigt till det. Därför lägger jag ut skrytbilder på när mina barn surfar istället! 😉 /Åsa

  2. Hej, så kul att läsa dina inlägg! Vi ska ner på påskafton och kolla runt lite en vecka. Men vad tusan försörjer ni er på om man får fråga, min man är pensionär och jag en blivande så då kan jag försöka räkna ut om det går ihop. Mest när man ev flyttar tillbaka till Svedala. Är det så billigt att bo där så man kan leva på nästan ingenting ???

  3. Har ni tid och lust kan ni titta förbi oss på skolan, imorgon är det vanlig dag och på torsdag är det pysseldag först och sedan våffelfika för alla, även föräldrar kl 14.15, varmt välkomna när som!

    • Tack för inbjudan Linda! Det vore kul men det kanske inte går. Kompisar ska komma över och leka är det utlovat. Om det faller bort vet vi vad vi ska göra då! 🙂 /Åsa

  4. Den sista bilden är så bra!
    Vilket härligt påsklov! Här är det bara en vecka, och vi ska åka till Huelvakusten.
    Blir så nyfiken på det kommande äventyret!
    Jag tycker också att det känns bra, mycket bra, att sova i gästrummet. Vi pratade förresten om det för bara ett par dagar sedan, vistelsen hos er..
    Så tråkigt med den lille hunden.

    • Huelvakusten låter också bra, Casa Annika. Hoppas ni får det fint! Jag är själv nyfiken på det kommande äventyret, faktiskt. Det var roligt att ha er här, tjejerna pratar fortfarande om Disa. Hon är för himla söt! /Åsa

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *