Parallella liv – det som inte blev

Jag tänker mig att alla har parallella liv. Liv som inte blev av men som man skulle ha levt om man vid någon tidpunkt i livet fattat det andra beslutet i stället för det ena, om det blivit så istället för si. Jag har flera stycken. Jag har förstås hon Åsa som var förnuftig och försiktig och inte skrev på ett köpekontrakt på det här huset i Portugal och som fortsätter att kämpa på som högstadielärare, ofta i uppförsbacke och motvind fast det förstås var ganska kul ibland de dagar man orkade skratta åt det hela. Henne tänker jag på ibland, fast allt mer sällan.

Jag har också ett parallellt jag som jag nästan glömt, som fortfarande jobbar på hotell i Östra Tyrolen och kanske eller inte har ett gäng barn med Wolfgang. Han var inte alls att lita på, så den Åsa skåpsuper nog lite till tröst och i den lilla tyrolska byn viskas det nog en hel del om hur det står till med den där svenskan egentligen, medan Wolfgang svingar sin ölsejdel på after ski med någon ung Heidi eller med någon svenska på skidsemester. Det var tur jag tog mej ur den dalgången, fast den var vacker.

En väldigt avlägsen parallell-Åsa luffar samtidigt runt i Sydamerika och försörjer sig på att göra och sälja smycken, men jag kom ju aldrig iväg dit som tur var och så är jag inte speciellt händig eller konstnärlig heller så det var nog lika bra. Man vet aldrig vad den Åsa skulle ha råkat ut för om hon blivit av. Kanske tur att hon aldrig blev mer än ett frö i mina tonårsdrömmar.

Sverker har en parallell-Sverker som fick permanent arbetsvisum till Nya Zeeland och fortsatte jobba som båtbyggare i Auckland, och säkert en massa andra parallell-sverkrar, alla med verktyg och surfbräda i högsta hugg på olika platser i världen.

Tillsammans har vi förstås de parallella Åsa och Sverker som fortfarande inte byggt klart huset men förhoppningsvis håller ihop ändå, och det parallella barnlösa paret vi var nära att bli. De som efter mycket möda och stort besvär ändå inte lyckades få två alldeles fantastiska döttrar. De sörjde länge och bittert och åkte sedan jorden runt i en husbil och gör nog det ännu. Varv efter varv, utan att komma fram.

Vi har också ett väldigt avlägset parallellpar som vi nästan förträngt som köpte en gammal gård på Gotland där vi driver en loppis. Vi har massor av trasmattor och katter och kanske får som klipper gräsmattan åt oss och bräker olycksbådande. Vi hasar mest runt där och så tar vi en fika emellanåt och sitter där och suckar lite och säger jaha ja. Ladan håller på att rasa ihop. Ibland ser det ut som om någon saktar in och kanske tänker stanna och köpa något, men nästan alltid kör de vidare.

Närmare till hands ligger Åsa och Sverker som köpte ett fik på en surfstrand i Cornwall. Det kunde ha hänt och det kunde ha varit lättare och mer logiskt än Portugal på vissa sätt. Vi kunde redan språket, vi har till och med släkt där, vi skulle nog ha kunnat få jobb där om det sket sig med fiket, vilket det antagligen hade gjort. Vi drömde om det där fiket länge och åkte faktiskt dit och fikade och kände efter. Vi hyrde ett hus vid just den stranden och besökte till och med den lokala skolan.

073

Fiket på stranden. Det som var till salu. Samtliga bilder är från vår resa till Cornwall i juli 2o11.

153

Sverker går från huset vi hyrde till surfstranden där fiket låg

160257

Det finns en hel del paralleller mellan Portugal och Cornwall. Kustlinjen, fiskebyarna, surfstränderna, och från huset vi hyrde där såg vi samma sol gå ned i samma Atlant som här.

148

169079

092

Det blev inget café i Cornwall, men varm choklad efter ett kallt bad unnade vi oss.

Kanske hade vi hamnat där om det inte regnat så förbaskat och varit så kallt de där veckorna vi tillbringade där. Större delen av vistelsen påminde den cornwallska sommaren rätt mycket om en portugisisk så kallad vinter, och tur var nog det, annars hade vi ju inte hittat hem hit.

186

Jo det var fint i Cornwall, och soligt ibland till och med, men det var inte hemma.

174

Allt handlar inte om väder och klimat förstås, men apropå väder och klimat, nu får jag äta upp att jag skrev om trög svensk vår och att jag skröt om vårt högsommarväder. Rätt åt mig! Nu till helgen är det Sverige som kan glädja sig åt högsommarvärme medan vi ska få kyligare och regn. Men inte lika kallt som i Cornwall.

13141009_10153837056463183_667913484_n 13161991_10153837056413183_1572621516_n

13183066_10153837056528183_1099602223_n

Har du också några parallella liv som inte blev av?

Comments
  1. Vilket fantastiskt inlägg.
    Att tänka om sitt parallella liv har jag sett som lite slöseri med tid och även lite förbjudet.
    ”En ska vara nöjd med det en har” är ju politiskt korrekt.
    Men om jag släpper fram mina parallella liv, oj oj vilken resa.
    Om inte sjömansförmedlingen sagt Nej kvinnor passar inte på sjön! Hade jag fortfarande rest runt på en oljetanker? Om jag inte dumpat Mark när jag jobbade i Wimbeldon, hade jag varit bosatt i London med engelsktalande kids och söndagsmiddagar på puben?
    Om mitt ex och jag hade flyttat utomlands som jag ville i ett försök att rädda äktenskapet hade jag fortfarande varit gift med ”arga mannen” men levt ett helt annorlunda liv?
    Eller om jag valt mannen med herrgård och hästar, hade jag gått omkring i ridkläder och skjutsat runt ungar och hästar på tävlingar. Haft fantastiska middagar i min herrgård?
    Om jag fortsatt måla och blivit antagen på Vårsalongen och fått en konstnärsateljée på söder, hur bohemisk hade jag varit?
    Eller om jag aldrig flyttat hem igen från Koh Lanta, hade jag haft ett stort yogacenter och annan business där?
    Ojoj vilken rolig tankelek. Det öppnar ju upp istället för att bli missnöjd med det liv jag lever nu.
    Tack Åsa för inspirationen. ??⭐️

  2. Har du läst ””Öppnas i händelse av min död” av Lianne Moriarty? Bra boktips annars, lite på samma tema.

  3. Själv kan jag få någon förnimmelse om att jag drömt en händelse som är på väg att ske. Alltså inte parallelt, mer att det redan skett.

    Mer regn är utlovat i fyra dagar här i Portugal, men vad jag gör det. Jag har hittat ett lokalt cafe, Där blir man serverad en öl för 0.75 eu o har man tur träffar man Harold. En man som talar lite engelska o kan många av byn’s hemligheter.
    Snart kommer solen igen!!!

    • Ah, igenkänning, Arne. Det känner jag igen också! (höhö!) Ja det blev lite regnigt nu vilket är ovanligt i maj, men det är snart över och sedan är det varmt och skönt fram till jul! Vad spännande att du är i Portugal nu, och träffar Harold. /Åsa

  4. Åh, vilket spännande inlägg, tänk så är det ju. Man stänger en dörr och öppnar en annan. Hela jag är ett parallellt liv då jag jobbat och levt på så extremt olika sätt och med så många olika saker…jag brukar också tänka på om jag jobbar vidare som musiker, designer, inom vården, varit gift med mitt afrikanska ex ännu mm…tänk så många liv vi har kunnat leva. Tur man är nöjd med sitt nuvarande i alla fall. 🙂

  5. Sammanträffandet! Jag gick och tänkte på det där nu under min egentid i Vancouver tidigare i veckan. Det finns nämligen ett kort ögonblick i mitt liv som påverkade utgången från det jag var 19 och framåt. Där jag, i slutet av den där konserten, bestämde mig för att ta kontakt med tjejen jag spanat in under två timmar.

    Well, det gick hem och utan det hade jag inte varit i Östersund idag. Förhållandet tog förvisso slut efter några år men jag är kvar och det är jag mycket glad för. 🙂

    • Livet är fullt av sammanträffanden just nu tycker jag, Dryden. Små saker för det mesta som att jag pratar med någon om något (senast Olof Palme och uttrycket Sällan!) och senare samma dag nämner någon just Olof Palme, och jag snubblar över en artikel om uttrycket Sällan. …/Åsa

  6. Så roligt att läsa om era parallella liv! 🙂 Jag känner inte att jag har så mycket intressant att komma med själv där ännu, men kanske jag återkommer med mina parallella liv om ett antal år 😀

  7. Tänker på Robert Frosts poem:
    ”The Road Not Taken … and it
    made all the difference.”

    Jag var ”dökär” i en kille, när jag gick i realskolan. Han gjorde slut; jag ville DÖ!
    En vattenpolospelare i Norrköping.
    Nästan 2 års förlovning med en som blev
    bankman. Antagligen villa i Stockholms-
    förort. Tog mitt förnuft tillfånga och reste till USA. Nya ”kärleken” skulle vänta på mej.
    Slutstationen på mitt USA-besök var San Francisco. Det blev verkligen slutstationen.
    En kväll träffades vi, 5 månader senare gifte vis oss; kom inte till Sverige på 9 år.
    Har aldrig ångrat beslutet.

    Intressant ämne.

    Jag vet åtminstone två bloggare, som har
    varit ”parallella”, sen dom var tonåringar. Verkar underligt för mej, men det tycks funka för dom iaf.

    • Det var nog meningen, Ruth. Killen som gjorde slut, bankmannen…San Fransisco som slutstation eller startpunkt för det liv som blev med kärleken. Det låter väldigt romantiskt! Du verkar ha levt ett spännande liv! Gör det fortfarande där i Virginia hoppas jag! /Åsa

      • Jag försöker, jag försöker ! 🙂

        Har en favo sportsbar, dit jag går då och då på ”Happy Hour”, då drinkar och appetizers är halfprice. Gillar att sitta
        vid baren i stället för vid ett bord.
        Ibland blir det konversation med nån
        annan ”loner”.

        Vid min ålder (88) är det inte lätt att
        hitta så mycket spännande. Men som sagt – I try!

  8. Ett annorlunda och kul inlägg.
    Jag vet inte om jag tordes skriva i liknande termer om mig själv?

    MVH / Åke

  9. Spännande! Måste klura lite på mina parallella liv! Jobbat mig upp i London, eller gift mig med min ungdomskärlek i Schweiz och därmed nog pluggat mer än vad jag gjort i Sverige… Hoppat på nån fling när jag och min numera man ”were on a break”.

    Eller om vi hade köpt ett annat hus än detta älsklingshus, om om om…
    Tipsar om boken Liv efter liv av Kate Atkinson på just detta tema!!

  10. Spännande med parallella liv. Min mamma säger ofta att det var ju i Barcelona hon skulle gått med barnvagn, passat barn etc INTE i Göteborg. Parallellt liv som just nu skulle kunna levas i södra Spanien.

    Ja, alla val som påverkar livet! Kul inlägg!

    • Ja, alla val och alla tillfälligheter man inte kan påverka också, Backstage. För det mesta blir det nog som det är meningen att det ska bli. Men kanske inte alltid. /Åsa

  11. Visst blir alltid konstigt när man tänker sådär!? Ja, om jag inte träffat Peter, hade jag varit gift med nån akademiker då och bott i en villa nånstans, haha? Eller så hade Peter och jag köpt en camping i Polen, som vi pratat om ibland. Eller… ja, det finns ju så många olika små val man gör hela tiden… 😉

    • Jag har massor av sådana, Jessica, men om det är någon vits med att gå och tänka på dem vet jag inte. Det är här och nu som gäller, egentligen, som Steve skrev. /Åsa

  12. SANT! Som filmen Sliding Doors du vet. Den är så bra!
    Jag brukar också tänka på hur mitt liv skulle ha vart om jag inte åkt till USA. Vad hade man gjort? Vem hade jag varit gift med? Vad hade jag jobbat med?
    Ditt liv idag låter som om det blev alldeles rätt.
    OCH det är bra!!
    PS, du hade ju kunnat bli kvar i Ljusdal också!

    • Ja, typ som i Sliding Doors, Annika! Fast att bo kvar i hembygden var en tanke jag aldrig tänkte. Ingen ont om den platsen, men jag visste alltid att det inte skulle vara mitt hemma, så det var bara att ge sig uta och leta så fort man var gammal nog! /Åsa

    • Ja, jag också, Emma. Men det skulle vara mer nedstämmande om jag satt och önskade att saker varit aoch blivit annorlunda! /Åsa

  13. Vilket intressant inlägg. Oj, så många spännande parallella liv . Men, inget Svenssonliv där inte. Och viktigast av allt. HEM har du hittat.

    De parallella liv jag själv nån gång tänker i innebär oftast att jag inte fått min stroke. Men, eftersom jag nu fick den där stroken för 15 år sedan så tänker jag sällan i dessa banor. Jag tänker här och nu. Det har i min situation visat sig vara mest framgångsrikt. Och HEM har oxå jag hittat.

    • Ja det är bäst att tänka här och nu, och ta vara på det man har. Det glädjer mig att du hittat hem du med, Steve! /Åsa

  14. Haha, ja ett surfcafé i Cornwall har vi också haft i parallellvärlden såklart men absolut inte i svensexornas och möhippornas Newquay. 😀
    Cornwall känns verkligen hemma och väderskiftningarna älskar jag, däremot inte att allt är så sabla dyrt i jämförelse med inkomsten. 🙁

    • Nej Newquay var inte precis det charmigaste stället i Cornwall, men det drar mycket folk, bara brittiskt. Mina släktingar i Cornwall ogillar också Newquay, men cafét låg vid en fin liten strand strax norr om Newquay som hette Porth. Fast bäst tyckte vi om Sennen. Där hade vi också fint väder, och väldigt bra surf! Det fanns mycket att tycka om i Cornwall, men jag föredrar klimatet här. Ska man tänka ekonomi däremot är det väl Sverige som gäller, där lönerna är höga, men pengar är inte allt och inte klimatet heller.

      • Men vilken liten värld! Jag inser via den här bloggen att Bara brittiskt skrivs av en vän till mig. Hennes Facebookinlägg om och bilder från Cornwall gjorde att jag drömde om att flytta dit utan att ens ha besökt stället. Drömde väldigt mycket om att ha ett litet ställe där och letade hus på nätet. Sambon, som är portugis, ville dock till Portugal. Väder, men också när solen går ner vintertid, var viktiga kriterier för en utlandsflytt. Kollade detta dagligen i ca ett år hur det såg ut i Cornwall och Portugal. Det blev, tycker jag så här i efterhand, självklart Portugal och via den vägen upptäckte jag den här fantastiska bloggen.

        • Ja vi kollade ju faktiskt också upp klimatet under en längre tid och inte bara under vår semester i Cornwall. Kan konstatera att vi valde rätt. 🙂 Välkommen til Bortugal, Annika P! /Åsa

    • Tack Inger! Inte ofta Bortugal lämnar Portugal, men nu blev det en liten resa i minnenas och de gamla drömmarnas värld. /Åsa

  15. Oj det måste jag absolut fundera på! Så otroligt spännande 🙂 Någon Wolfgang har jag inte haft men en del andra påbörjade liv som inte blev.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *