På Portugals högsta bergstopp

Det kändes overkligt att det skulle finnas skidåkning bara 16 kilometer ifrån campingplatsen där vi tillbringat natten. Vi hade i och för sig hittat lite snö under en gran men annars fanns det inget som tydde på vinter där vi vaknade på 1000 meters höjd över havet en bit ovanför den lilla staden Covilhã.

När man inte har sett snö på snart fem år.

 

Men vi hade ju sett de snöklädda bergstopparna och visste att det hade snöat ordentligt så sent som dagen innan. För att komma till snön behövde vi ta oss till nästan 2000 meters höjd över havet, så det var planen för dagen. Trots barmark och solsken på campingen och trots att vi var sugna på att åka skidor var vi mer oroliga för att det skulle vara för mycket snö än för lite. Vi var oroliga för att de inte skulle ha hunnit röja undan all snö från vägarna så vi inte skulle kunna ta oss fram till skidåkningen när vi nu var så nära och hade fixat vantar och overaller och vässat skidor och stavar och allt.

Eftersom campingplatsen inte bara befann sig i en annan klimatzon än skidområdet utan av allt att döma också i en annan tidszon än övriga världen hade vi inget internet och kunde inte komma åt skidstationens uppdateringar på nätet. I campingreceptionen tittade de på klockan som om den skulle ge något svar och gissade de på att vägarna skulle öppna under dagen.

Ganska hoppfulla men lite nervösa styrde vi således med sommardäck mot snön. Ju högre upp vi kom desto mer snö såg vi, men vägarna var tack och lov rena och fina. Vi betalade hellre 40 Euro i onödan för hyra av snökedjor än blev tvungna att använda dem.

 

 

Strax ovanför campingen i Penhas da Saúde fanns det redan mer snö och stugor att hyra för de som inte hade boendet med sig som vi hade.

 

Så långt som till toppen kom vi dock inte, för vid snöröjningsstationen på 1600 meters höjd fanns en vägspärr och här tog det stopp. Härifrån var vägen stängd på grund av snö, men vi fick i alla fall veta att den antagligen skulle öppnas under eftermiddagen. Vid vägspärren tillbringade vi ett par timmar med att försöka dela portugisernas entusiasm över den exotiska snön. För barnen verkade det vara ett kärt återseende så de behövde inte ens göra sig till. De lekte glatt i snön i ett par timmar tills de var blöta om fötter och vantar och hungriga.

 

Vi var långt ifrån ensamma i snön. Att leka i snön verkar vara en populär påsklovsaktivitet i Portugal.

 

Full fart i pulkabacken

Detta är alltså inte skidbacken utan pulkabacken vid vägspärren

 

Man blir hungrig av att släpa snowboard ( i brist på pulka) uppför backen gång på gång. Nu var det väldigt behändigt att ha köket med sig! Annars hade vi fått vända och rulla ned för berget igen. Smidigt med husbil från West Coast Campers!

 

Fin utsikt fån lunchbordet.

Nudlar och chokladmunkar blev det.

 

När vi fått i oss lite lunch öppnade vägen och vi sällade oss till karavanen av portugiser som ville hinna åka skidor eller i alla fall nå toppen.

 

Mer snö ju högre upp man kom som sagt, men vägen var fortfarande imponerande ren och torr.

Vägen till Torre som är Portugals högsta bergstopp var fortfarande stängd, men vi tog oss dit till fots.

Snöröjning pågick: Det går faktiskt en väg ända upp till toppen så i normala fall kan man köra dit.

 

Nu befann vi oss alltså på Portugals högsta bergstopp som enligt Jonna  som nyss haft prov i geografi är 1993 meter högt eller 2000 om man räknar med det sju meter höga tornet som enligt Jonnas fröken byggts för att det ska bli en jämnare siffra att hålla reda på. Tornen med guldbollarna kanske är någon sorts väderobservatorium? Fina är de i alla fall.

 

Kors i taket!

 

På toppen kunde man inte köpa liftkort eller hyra skidor men däremot köpa torra vantar, allvädersstövlar, korv och ost. Det gjorde vi.

 

Liften.

 

Frida åkte snowboard tillbaka till bilen.

 

Mer åka än så blev det inte den första dagen i Serra da Estrela, men vi hade i alla fall tagit oss upp till toppen, bekantat oss med portugisisk snö och fått en titt på skidområdet. Motvilligt insåg vi att det nu var för sent på dagen för att köpa liftkort och hyra skidor, samt att vantarna var blöta igen. Det fick räcka med snö för den dagen.

Resten av dagen tillbringade vi med att upptäcka en väldigt vacker dal.

 

Badade gjorde vi också

 

Mer om det en annan gång!

PS. Nu har jag fått bassning av en läsare som påstår att hen bestigit Portugals högsta bergstopp och att den minsann är 2351 meter över havet och heter Pico och ligger på Azorerna. Precis det sa jag (förutom själva höjden) till Jonna när vi pluggade till provet, men hon stod på sig och sa att det minsann var Torre som var högst, vilket alltså är fel. Jonna har nog fel på den frågan på provet eller så frågade de efter högsta berget i Portugal continental (fastlandsportugal) dit Azorerna liksom inte räknas. Vi får hoppas det.

Så kan det gå! När vi var där trodde vi i alla fall att vi var på Portugals högsta bergstopp. Hittills är det bara en läsare som rättat mig…

 

Kommentarer
  1. Pingback: Bortugal | I mina drömmars dal

  2. Pingback: Bortugal | Skidåkning i Serra da Estrela

  3. Så kul ni ser ut att ha haft det! Vi var där i juni förra året, så det är extra roligt att titta på dina fina och inspirerande vinterbilder :-). Tack för informationen från din bloggläsare, jag trodde också att Torre var Portugals högsta berg. Hela tiden lär man sig något nytt!

    • Ja ni kan inte lita på mig alls! Jag hade fel både om bergstoppen och nyligen om mimosa. Dottern pástår att hon visste att det var Pico och att Torre bara var Portugal Continentals högsta, så det kanske var fel av mig att skylla på henne. ?

  4. ”Kupolerna” är några radarstationer. Det var inte mycket till slalombacke de har däruppe inte…Men de har mer snö däruppe än vi haft i NV-skåne sammanlagt under minst 10 år!

    • Själva slalombacken blir ett annat inlägg! Jaså radarstationer, där ser man. Väldigt snygga tycker jag. I Skåne hade de väl ovanligt mycket snö i år? (En snostorm om året är väl det normala och resten regn?) /Åsa

      • Måhända ovanligt många (ca 4-5 st ?) snöfallstillfällen men dock icke till sammanlagd mängd. Det duttade ner några ynka cm då och då – annat var det ju på glada (?) 70-talet då frös t.o.m. ån och det strandnära havet (Skälderviken) till!

    • Ja det var ju inte badväder egentligen kanske där vi badade men enligt väderappen var det 20 grader nere i Covilhã och fem plus uppe på Torre, så höjden gör verkligen skillnad. Det är bara två mil emellan men kanske 1500 höjdmeter eller så. /Åsa

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *