Om tårar kunde släcka elden

Det första jag såg i morse var att himlen inte var blå, utan täckt av ett dis. Det första jag hörde var ett pling i mobilen. Är ni i säkerhet? Hör av er! Är vi i säkerhet? Varför skulle vi inte vara i säkerhet?

På facebook möttes jag av tårar och bilder på flammor och rök och siffrorna 43 döda och 59 skadade. Men var? Nu plingade det igen. I mailkorgen mail från Expressen TV och TV4 Nyheter från journalister som hade googlat på svensk i Portugal och hamnat hos mig och ville ha en kommentar av någon ”på plats”, men jag visste ju inte mer än de, så vad skulle jag ha att säga. Jag skickade frågan vidare.

Nu när den här dagen är slut vet jag lite mer, men inte mer än er som följt nyheterna i Sverige. Att branden tycks ha börjat av ett blixtnedslag i ett träd i Pedrogão Grande, cirka två timmar nordost om Lissabon i ett område där det finns mycket tallskog men också eucalyptusodlingar. Dödssiffran har stigit till 61 och minst lika många är allvarligt skadade. Jag hoppas elden är och förblir under kontroll nu.

Förra gången det brann i stor skala i Portugal skrev jag en hel del om det och lade ut bilder, och liksaså skrev jag om när det brann nära oss, men då fanns det inga dödsoffer. Den här gången har jag inte mer att säga än att jag är ledsen och skakad av de bilder jag sett på nyheterna från branden och har svårt att föreställa mig skräcken och sorgen och chocken som drabbade så många, så plötsligt. Jag ville bara säga det.

Portugal är ett litet land. Vi är alla grannar. Om bara tårar kunde släcka elden, skrev en vän till mig idag.

Kommentarer
  1. Pingback: Djävulens andedräkt – Di Caprio gör dokumentär om dödsbranden – Bortugal

  2. Pingback: Bortugal | Campingliv i Serra da Estrela

  3. Fruktansvärt tragiskt. Vi blev varse elden, 28 km från oss, på att himlen färgades röd på kvällen i nordost och nästa morgon var terrassen full av sotflagor. Det tog några timmar innan vi fattade vad som hänt.

    • Så nära?! Hu. Och ja, så fruktansvärt tragiskt. Det är svårt att ta in och jag undviker skildringar om hur folk dog och förlorade femiljemedlemmar i branden. /Åsa

    • Vi ser inte röken, men det blir ett dis. Det är två timmar norr om Lissabon, så det är en bit bort, Annika. Värre än en mardröm för de som är nära. /Åsa

  4. Jag följer inga nyhetssajter, sändningar eller tidningar så jag är alltid lyckligt ovetandes när något sånt här fruktansvärt händer. Men i helgen har min mamma varit här och då och då läst upp vad nyhetssajterna skriver … hårresande ? Vill nog inte försöka förstå hur de drabbade känner, av självbevarelsedrift ?

    • Följer du inga nyheter?! Ja då är du verkligen lyckligt ovetande om en hel del antagligen, Lanclin-Linnea! Kanske skönast så, för det mesta som är på nyheterna är ganska hemst. 🙁 /Åsas

      • Bränder är OTÄCKA!

        Det sägs att ”Ignorance is bliss.”
        Jag läser nog nyheter hellre än
        att vara ovetande. Man är, efter allt,
        medmänniska.

  5. ” Om bara tårar kunde släcka elden”!
    Följer nyheterna på svensk tv. Kan inte ta in vad som händer. Varje sommar är vi rädda för att det ska börja brinna, nära oss eller långt ifrån. Det som händer nu finns inte i vår ”fantasi”! Människor som dör, fångade i sina bilar på flykt! Människor som inte har en chans att rädda sig! Jag gråter och önskar att jag vore där. Kanske kunde jag ” hjälpa” någon.

Lämna ett svar till Eva Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *