När man får oväntat besök på nyårsafton

Det borde inte finnas så mycket mer att tillägga om 2016 efter att jag skrivit att vi tänkt avsluta året med en promenad eller cykeltur och sedan tillbringa nyårsafton i mysbyxor i ett ostädat hus.Vårt hus, alltså. Det borde inte det, men det gör det.

Vi hade precis satt oss till bords när det ringde på dörren. Vi var hungriga efter dagens äventyr och hade precis lagt upp middagen på tallriken och skulle till att hugga in på ugnsstekt lombo de porco preto med nyplockade smörstekta trattkantareller när det alltså helt otippat ringde på dörren. Jag har inga bilder på middagen, men väl från dagens aktiviteter, som gjort att vi fått upp aptiten och så goda tillbehör på tallriken.

Först tog vi oss högst upp på berget och testade självutlösaren på kameran

Sedan cyklade vi nedför berget och genom skogen

Ända ner till byn

Väl nere i byn passade vi på att titta förbi hos fiskarhustrun och önska henne och Portugal gott nytt år!

 

Inte nog med det. Sedan tog vi en extra sväng till svampstället

De ser lite giftiga ut men hittills har vi överlevt

Sedan hemåt, hem till middagen och en händelselös kväll i soffan i lugn och ro trodde vi

 

Vem ringer på dörren klockan halv åtta på nyårsafton? På vår dörr? Motvilligt slet vi oss från middagsbordet och lämnade den rykande varma goda maten för att gå och se vem det var. Det ser ut som pappas kompis, sa Frida, som var först fram till porttelefonen. Vad kunde han vilja? Nu? Behövde han hjälp med något? Sverker och jag tittade på varandra, kastade en sista längtansfull blick på maten som nu säkert skulle hinna kallna innan vi fick hugga in på den och gick sedan och öppnade.

Det visade sig att Frida hade rätt. Det var gatsoparen. I handen hade han en påse med presenter till oss och i ansiktet ett stort leende så det var bara att släppa in honom. Förra gången, för nästan ett år sedan faktiskt, kom han också väldigt olämpligt. Precis när pustat ut efter ett barnkalas som pågått i 18 timmar och lättade och minimalt upplagda för social samvaro bänkat oss i soffan för att käka lite rester och se en film. Den här gången var det enda vi ville få ut av resten av 2016 att få äta vår lilla nyårsmiddag innan den kallnade och sedan spela spel och se film med barnen och kanske bara kanske orka vara vakna till tolvslaget.

En bra sak var i alla fall att det inte var fullt så ostädat som när jag skrev föregående inlägg. Vi fick en extra energikick av dagens utflykt och Sverker röjde undan packningen och jag sopade och torkade delar av golven innan middagen så det i alla fall luktade lite nystädat och det var jag tacksam för.  Det skulle ha känts sopigt om det inte var sopat när gatsoparen kommer på oväntat besök.

En sak som var mindre bra var att gatsoparen ju är så himla kinkig med maten. Sist ratade han fika och nu ratade han middag. Det hade räckt till honom också och det kan ju vara riktigt trevligt att ha en extra gäst vid middagsbordet, men en som bara sitter och tittar på när man äter tillför ju inte så mycket till trevnaden. Tvärtom faktiskt. Han är ju inte bara vegetarian, utan också skeptiskt till allt som inte är ekologiskt och lokalproducerat. Vin? Nej ingen alkolhol tack! Hasselbackspotatis? Nej tack, den tittade han skeptiskt på där den låg och glänste av animaliskt fett på och såg misstänkt oekologisk ut.Trattkantareller, egenhändigt plockade, nej tack, svamp kunde vara farligt, han litade tydligen inte på oss. Njurskador kunde vi ha för oss själva. Rårivna morötter? Ett äpple? Inte ens det?! Nej tack men gärna lite vatten, tack.

Jag är ju också kinkig med maten, men om jag hade partykraschat någons nyårsmiddag hade jag nog ätit lite morötter i alla fall. Det slutade med att Sverker gick och pressade apelsinjuice åt honom också för att det inte skulle kännas så himla snålt och ställde glaset framför honom. Det tyckte han vara lite starkt, men han drack det i alla fall. Det tog honom bara tre timmar att få i sig det. Under tiden åt vi vår middag som nu var kall medan gatsoparen satt där vid kortänden av bordet med sin juice och betraktade oss med vänligt intresse.

Mellan tuggorna samtalade han och Sverker om allt från surf till samer och renskötsel av någon anledning. Eller ja, det var ju bara Sverker som tuggade och mest Sverker som pratade och det oväntade besöket lyssnade och sa Sim?  eller Really? och skrattade. Sedan dukade jag av och vi flyttade ner en halvtrappa till brasan. Jag spelade spel med barnen medan Sverker pratade om allt från jättevågorna i Nazaré till allemansrätten och gatsoparen sa Sim? och Really? och skrattade. Sverker drack vin och gatsoparen jobbade på att få i sig den icke-ekologiska juicen.

Han sa som sagt inte så mycket men vid halvtiotiden frågade han plötsligt om vi skulle fira nyår hemma vilket kanske var en lite konstig fråga med tanke på klockslaget och att barnen hade pyjamas på sig och vi andra inte precis var klädda för att gå på fest. Ja, det är liksom det vi håller på med…eller fira och fira, vi ska inte gå någonstans nej, svarade vi, i våra mysbyxor och toviga hår.

Att han också kommenterade utsikten och konstaterade att vi borde få fin utsikt över fyrverkerierna vid tolvslaget gjorde oss lite oroliga. Tänkte han stanna hela kvällen? Utan att vi ens fick bjuda på något mer? Jag vet att Sverker inte var jättesugen på att sitta och konversera i tre timmar till och barnen hade valt en film vi skulle se tillsammans så vi blev ganska lättade när hans telefon ringde och det var hans mamma som undrade var han var. Jag är hemma hos de där svenskarna, sa han i luren, jag kommer snart! Och mycket riktigt, en timme senare hade han druckit upp juicen och reste sig upp och tackade för sig.

Medan Sverker och Tuxa följde honom på vägs tittade jag i påsen med presenter. Den innehöll nästan exakt samma saker som när han var på oväntat besök sist! Så fint! Och snällt! Men så underligt. Ser vi ut som att vi behöver en påse random hälsokostprodukter och obskyra CD:s eller? Ja, tydligen. Hans förklaring till presentpåsen (som vi betonade att han verkligen inte hade behövt ha med sig) var att vi verkade så trevliga.

Trevliga? Vi? Jag tror inte att vi är så trevliga som vi verkar faktiskt, men tydligen verkar vi så trevliga att folk kommer och ringer på oanmälda hos oss med presenter på nyårsafton. Det känns kanske lite smickrande men också lite kymigt. Man kanske inte borde gå omkring och verka så himla trevlig när man i själva verket är ganska asocial. När som helst, tydligen särskilt när vi precis ska äta och när vi känner oss som minst sociala och tydligen till och med på nyårsafton kan det ringa på dörren. Då är det mycket troligt att det är gatsoparen som vill titta på när vi äter och ha en pratstund på sisådär tre timmar.

Hittills i år har det i alla fall inte hänt något konstigt.

 

Brukar ni få oväntat besök eller är det bara vi?

PS. Idag är det jullovets sista dag. Vi har hunnit med massor som jag inte hunnit berätta om! Berättar mer snart!

Comments
  1. Jag bor i Sverige utanför en stor stad – får man besök får man vara glad, oplanerade är de aldrig!
    Måste kommentera den sista bilden, som jag älskar. Sovandet och närheten. Och så en hund i fatet på bordet! Med en kudde bredvid som någon serverat. Underbart.

    • Vi bodde i en förort till Stockholm fast lite på halvvischan i Nacka, A-mamman. Det var ofta folk som kom förbi oanmälda, grannar och annat folk som var ute och åkte och ville titta förbi. Men det var mer oväntat att gatsoparen ringde på, både första gången och på nyårsafton. /Åsa

  2. Vi får nästan aldrig oväntat besök. Ibland kommer någon av grannarna förbi och kollar läget, och vi kollar också läget med dem, men annars är allt planerat. Det är lite tråkigt på något sätt, men ändå skönt. I den sydspanska byn som min man är ifrån är det betydligt mer vanligt att man går förbi och ringer på hos sina kompisar. Det tycker jag är mysigt. Sen går man inte alltid in hos dem, men man kan hänga en stund på trottoaren utanför eller dra iväg och fika/dricka öl.

    • Det låter mer lagom, Tove! Det är ju svårt när man planerat att säga ingenting att säga att man inte har tid för man har andra planer../Åsa

  3. Åh. Jag älskar verkligen oväntat besök, men det där skulle få till och med mig att tycka att det var jobbigt. Ingen chans att köra iväg honom lite artigt?

  4. Oj hjälp, den här historien ger mig nästan lite ont i magen! Såna här oväntade besök, när man ställt in sig på att ha en skön myskväll hemma, kan jag tycka är RIKTIGT jobbiga! När jag nyss skrev ”oväntat” besök på vår blogg var det ju i svensk tappning, dvs de messade på morgonen och de kom inte förrän vi bjöd in dem… Det händer faktiskt att vi får oväntat besök nu när vi flyttat till båten. Folk typ ”promenerar förbi”. Oftast är det trevligt dock, kanske en eftermiddag på sommaren eller så. Inte en kväll… och inte nyårsafton. Det är jag nog glad för tror jag… 😉 Nu ska vi packa det sista inför vår resa till Alperna imorgon!!!

    • Äntligen någon som förstår mig, Freedom! Jag hade ju kunnat skriva att det var mysigt och trevligt också. Det borde man kanske tycka, men det hade inte varit helt ärligt.
      Ha det så härligt i Alperna! Bryt inga ben! /Åsa

  5. Han kom nog för att bygga upp kommande pikanta inslag i sin skvallerdialog med byns invånare. Som rationell och effektiv skandinav har jag fått se dessa Portugiser sällan eller aldrig missa chansen till att få allt att stanna upp och konversera om ditt o datt. Bästa platsen för ett sådant samtal tycks vara i mataffären efter att man betalt varorna och kassörskan skulle kunna ge sig i kast med nästa kund. -Men icke! Då startar den ändlösa dialogen.
    Så om en månad eller två kommer säkert er svamprätt att dyka upp där i kön i en eller annan form.

    • Haha, Arne! Jag tror i och för sig inte att han är av den skvallriga sorten, men om han skulle vara det så har det ju lite att prata om nu då. ”Där hasade de runt i mysbyxor, alldeles okammade. På självaste nyårsafton. Och vet ni vad de åt?! Svamp!! Hehe. Åsa

  6. Nä, här knackas det tack och lov inte så ofta på dörren. Inte av folk som vill in i huset i alla fall. Oftast vill de något annat, som i dag frågade grannen snällt om jag kunde flytta lite på bilen, de hade batteriproblem med sin och behövde rulla den. Inga problem.

    Jag ÄLSKAR den där bilden med hund i skål och katt på man! En riktig dagen efter-bild!

    • Det är sällan det ringer på här med, därför blir man så brydd när det händer. På nyårsafton till råga på allt. Men jag hade ju i och för sig sagt att det var en dag om alla andra, så varför inte, och annars också förresten!

      Ja visst är det en skön bild! //Åsa

  7. Ni får skylla er själva som är så trevliga. En presentpåse är alltid roligt att få, men kanske inte när man just satt sig till bords för nyårsmiddagen.
    Det var i a f en härlig utflykt ni avslutade året med.

    Vi brukar aldrig få oväntat besök, vilket jag är glad för. Vår Nyårsafton blev händelserik utan oväntat besök.

    • Ja det var ju snällt av honom, jag säger inte annat, Steve, och inte ska man beklaga sig över sådant egentligen även om man som jag inte gillar oväntat besök. Jag tyckte ändå det var så pass udda att det förtjänade ett inlägg. /Åsa

    • Haha, nej verkligen inte, Susanne,men alla våra djur verkar uppfatta skålen/korgen som avsedd för dem. Det brukar vanligtvis ligga en katt eller två där och när vi såg hunden försöka få plats där första gången skrattade vi högt. Sverker har lagt dit en kudde här för huvudet som inte får plats i korgen. Obs! Det ligger en katt på Sverker också. :)/Åsa

  8. Här kommer det inga oanmälda besök, tack o lov! Jag har ingen fallenhet för att hantera sånt oväntat, går vanligtvis runt i lite sunkiga kläder och har inte fixat kattlådan, då skippar jag helt att öppna. Men ni hade det ju likadant i Vikingshill kommer jag ihåg, ni kanske är sociala och inbjudande utan att veta om det? ?

    Efter två timmars barnkalas tuppar jag av, efter 18 timmar (???) hade jag varit färdig för hispan ??? Som vanligt är det jättekul att läsa om era bravader! God fortsättning ❤

    • Ja det har du rätt i, Susanna. Det dök ofta upp folk hos oss där också, men jag är mer inne på att vi bara verkar sociala och inbjudande. Man förväntar sig ju inte att folk ska dyka upp vid dörren bara för att man hejar glatt på dem och växlar ett par ord på gatan. Det kan ju vara trevligt med besök men ärligt talat är jag inte så mycket för oväntade sådana. Och inte alltför utdragna. Så tråkig är jag.;) /Åsa

    • Nej 18 timmars var nog en överdrift, det blir roligare om man överdriver, men 12-timmars brukar vi ha om det ska vara pyjamsparty och det ska det tydligen helst. Kl 15 – 15 till exempel. Nu planerar vi ju för Fridas kalas.

  9. Oväntat besök?

    Jo men visst! Vid påsktid har det vid två tillfällen dykt upp två präster som ”bara ville” stänka heligt vatten på oss och på möblerna i vardagsrummet. Detta för att liksom välsigna oss och huset. Därefter så mumlade dom något ohörbart och räckte ett krucifix till min fru för att hon skulle kyssa Jesus. Frugan som är katolik gjorde detta utan att tveka, men när jag ombads att göra detsamma så viftade jag avvisande med handen. Detta accepterades dock, varefter de fortsatte sin vandring för att välsigna alla hus i området.
    Sedan så har vi ju haft ett antal besök av Jehovas Vittnen förstås. Men dessa avvisades ”vänligt men bestämt”.
    På Julafton kom grannen hit med en liten julklapp. Det var en flaska Moscatel de Setubal från 1989!! Fler sådana presenter emottages tacksamt./Urmas

    • Oj Urmas!! Jehovas har jag ju råkat på också men präster som stänker vatten har vi tack och lov sluppit. Grannar som kommer med vin däremot är ju trevligt! Det är i och för sig trevligt om de stannar en stund och pratar lite då också, och det går lika bra med gatsopare och hälsokostprodukter i teorin, men i praktiken lyckas han komma så himla olämpligt. (och stanna alldeles för länge) /Åsa

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *