Mer karneval!

För två år sedan var vi kvar i Sverige och såg karnevalen på youtube när vi googlade på byn vi köpt ett hus i och skulle flytta till inom några månader. När förra årets karneval gick av stapeln bodde vi här sedan åtta månader tillbaka och kunde promenera in till byn och se den live, men i fjol när det började mörkna och gatorna tömdes på folk gick vi hem till oss och trodde vi upplevt karnevalen. Det hade vi ju inte.

 

Vi hade sett delar av slutresultatet, men typ missat halva grejen. I år fick vi vara med om hela alltet, och det dubbelt upp. Både Frida och Jonna dansar förbi på CanalCascais film från årets karneval:

Vi var ju lite kluvna till det där med att delta i karnevalen, tänkte att det kanske var överkurs och skulle bli överdos av integrering i bylivet. Det faktum att byn är kluven i två delar och att vi valde –fegt eller dubbelmodigt – att vara med i bägge karnevalerna komplicerade det hela, men inte så mycket.

Vi fick dela upp oss lite någon stund och springa emellan lite, men annars känns det som att det var en bra idé att vara med i bägge karnevalerna. Det var många som kommenterade att vi hade en tjej med i varje sociedade, och det tyckte nog att det var konstigt, men ingen verkade ta illa upp. De skrattade mest åt att vi fick det lite extra stressigt.

Frida hade föreställning på lördagkväll (sjukt sent) och Jonna på söndag kväll, och under både söndagens och tisdagens karnevalståg kunde vi se både Fridas och Jonnas karnevalståg gå förbi där vi stod. Efter tisdagståget var det dans och föreställning och prisutdelning på Jonnas sociedad fram till niotiden, och sedan hann vi gå och äta innan det var dags att gå till Fridas, ännu en gång, vid elva-tolvtiden på natten. Det var fantastiskt roligt att se danserna som de övat in!

 

Under evenemang som karnevalen skulle byn inte ens få plats ett sociedadhus, så det kanske inte är så dumt att det finns två och att man delat upp sig. Kanske är det också så att det är konkurrensen mellan de två som gör att karnevalen firas med sådan entusiasm i byn? Det kanske skapar extra dynamik i det hela? Karnevalen i vår by blir större och bättre för varje år. säger vår fröken Fátima.

Höjdpunkten för karnevalen är ju när de bägge tågen möts. Det är då det hela lever upp, så fiendskapen mellan de två lägren kan inte vara alltför stark. Framåt kvällen var vi inte heller de enda som gick emellan de två sociedadhusen, utan folk kom och gick emellan lite som de ville. Det var nästan som om de tajmat det så att man skulle hinna se bägge föreställningarna.

 

Inom varje sociedad konkurreras det också. Varje trupp, åtta-tio grupper på varje sociedad, tävlar i kategorierna bästa karnevalsanda, bästa dräkter, bästa dans. Varje grupp har lagt ned massor med tid och energi på att sy dräkter och öva in danser. Det är åtskilliga kvällar och helger de lagt ned på förberedelserna. Fantastiskt att se att flera av dansgrupperna bestod av killar, i åldrarna 7-15 eller så, som träffats och övat flera helger och kvällar istället för att spela dataspel (de kanske inte har några?) fixat med dräkter (deras mammor eller annan släkting?) och dansade och showade med inlevelse och entusiasm utan att känna sig töntiga. Utan att vara fulla.

 

Öl och vin serverades både nere i byn och på sociedaderna i mängder under helgen, men ändå såg vi ingen fylla, så som man skulle kunna föreställa sig i ett sånt här sammanhang. Ingen brölig festivalfylla, ingen som spydde eller pinkade offentligt, ingen som raglade eller sluddrade, ramlade, knuffades eller slogs. Fast Jonna hade hört någon säga att Lunas mamma hade svimmat för hon drack för mycket vin, eller om det nu var kaffe..

Jag skrev förut om att sociedaderna är som en fritidsgård för flera generationer. Så var det också verkligen under karnevalshelgen. Alla generationers karneval! Spädbarn och gamlingar hela långa dagen och tills föreställningen var slut vid halv två-två på natten. Inte ett tåg för dagisbarn som föräldrarna inte hinner se för att de är på jobbet, och sedan ungdomsfylla på kvällen (ungdomar som inte ens klätt ut sig) medan föräldrar dricker vin i soffan och den äldre generationen inte ens vet att något speciellt pågår/ inte vågar sig ut.

Det kändes väldigt safe och barnvänligt med tanke på hur mycket folk och fest det var. Det var otroligt lyxigt för Sverker och mig att kunna ”lämna in” våra barn i sina grupper och sedan gå och ställa oss på första parkett och njuta av att se dem trivas och ha roligt i karnevalståget.

Vi lämnade in Jonna hos en kompis farmor i ett av husen upp i byn vid två-tiden både på söndagen och tisdagen. Där hade man samlats för att göra sig i ordning. En stor balja sangria och en stor korg med chorizobröd hade någon fixat, och så sminkades och flätades det innan man tillsammans tågade ned till startplatsen för karnevalen. När vi lämnade henne på tisdagen ropade de in Sverker, som väntade lite avvaktande vid grinden. De hade köpt en flaska vin och en chokladask åt honom som tack för att han sytt kjolarna åt dem! Lite generad blev han nog där han stod bland alla medeltidskvinnorna.

 

Senare under kvällen vann Jonnas grupp pris, för gruppen med bäst karnevalsanda, och då ropade medeltidskvinnorna fram Sverker och tackade för sömnaden igen, inför hela sociedaden, som oh-ade och ah-ade och applåderade.

Efter prisutdelningen, vid halv tio på kvällen, gick Jonnas grupp på pizzerian i byn, där de och flera andra grupper reserverat bord. När jag hämtade henne där vid halv tolv (!) fick Jonna och jag äran att ta med oss hela gruppens karnevalstrofé! Jag försökte säga att inte ska väl vi, men de insisterade och sa att de ville att deras nyaste vänner skulle ha den i år, och då blev jag faktiskt tårögd på riktigt, i bägge ögonen, inte bara i mitt svullna öga.

Vid halv tolv var det inte alls dags att gå hem och natta trötta barn, för då hade föreställningen på Fridas sociedad inte ens börjat! Där hade man roat sig med att dansa till live-musik så länge!

 

Om vi har någon favorit bland sociedaderna? Vi hade det faktiskt, under tiden fram till själva karnevalen. På Fridas sociedad var det alltid öppet och mycket folk, någons snälla farmor tog på sig att sy Fridas dräkt, dansträningarna var jätteseriösa med superpedagogisk ung tjej som lärare. De stretchade innan och efter och hade avslappningsövningar till och med och under tiden satt mammorna och klippte och sydde frukter och fikade en trappa upp. Supertrevligt.

På Jonnas sociedad stod jag och Jonna utanför i regnet vid nio (punktlig) två fredagskvällar innan någon kom och låste upp efter ett tag, och Jonna tyckte inte alls det var så kul med träningarna som Frida, men sedan var Jonnas grupp fantastisk under hela karnevalshelgen och Jonna var supernöjd. Och jag smälte totalt när de gav Jonna trofén!

Oavgjort alltså!

Nästa år? Det får vi se då, det är ju tjejerna som bestämmer det, men det låter på dem som att kommer att bli fler karnevaler! När vi kom hem på natten satte sig Jonna att rita på nästa års karnevalsdräkter..