Majminnen och juniplaner

För Portugal har ju maj varit en historisk månad, men för oss går inte maj  till historien som den mest minnesvärda månaden i Bortugals historia. Däremot kanske som den snabbaste. Vart tog den vägen? Vad hände?

Inte så väldigt mycket hände, och ibland är det skönast så. Allt oftare tycker jag faktiskt att det är skönt om saker bara går sin gilla gång, och det gjorde de  denna maj. Vår oro över Brevet (jag jobbar på ett inlägg om det också) tog på krafterna och jag är fortfarande inte så pigg som jag skulle vilja vara, men maj har varit en behaglig månad som lunkat på i ett lagom tempo.

Jag skulle gärna ta maj i repris om det var möjligt, men eftersom det inte går får jag nöja mig med en tillbakablick.

Det har rullat på bra med den nya intensivkursen och kvällskurserna fast det vissa dagar känts som om vi skulle smälta bort värmen. Delvis minns jag maj som dagar med kurs i ett dallrande hett Lissabon fullt av blommande jakarandaträd. På kvällarna när jag skulle åka hem var bilen täckt av ett lila strössel av jakarandablommor från träden jag parkerat under och en gång var det fortfarande 30 grader varmt när jag åkte hemåt halv elva på kvällen. Det var kanske lite svettigt.

Jag minns också lediga lata dagar i värmen.

En del majdagar var så varma att till och med husdjuren badade i poolen.

Kvällsdopp tillsammans

 

Däremellan minns jag svalare dagar då jag passade på att alstra energi på långa promenader och en del försiktiga löprundor längs mina favoritstigar. Det kom till och med lite välbehövligt regn! Perfekt träningsväder tycker både jag och Tuxa som gillar att bada i pölarna som bildas längs löprundan. Det ser så skönt ut när han lägger sig i pölen och dricker ur den samtidigt att man nästan skulle vilja prova.

Älskar dimma

 

Och så har vi fått en åsna som går omkring lös i byn och dyker upp lite här och var.

 

Maj var också månaden när Sverker inte kunde hålla sig längre utan påbörjade ett nytt projekt, innan det förra är avslutat. Det kommer vi nog att minnas eftersom han gjutit det i betong, men mer om det i juni.

Förhoppningsvis kommer vi också att minnas något vi lärde oss när vi pluggade till prov, och när vi gjorde det där projektarbetet som kan få ett eget inlägg.

Jonna, Sverker och hunden pluggar till prov i engelska tror jag det var. Tuxa blev lite trött.

Frida och jag pluggar komparation av adjektiv

 

Kanske kommer jag bara att minnas maj lite vagt som en skön vardagslunk, en månad då allt liksom gick sin gilla gång, tills juni tog vid och det var slut på lugnet.

Juni rivstartar i morgon med Barnens Dag som firas med en heldagsutflykt till skogen med alla elever i barnens skola och fortsätter sedan i samma anda. Redan till helgen är det dags för en till heldagsutflykt som Föräldraföreningen (också) ordnar. Denna gång är det Fridas klass som ska på en dags äventyrsläger på My Camp. De är nämligen finalistas i år. De går sitt sista år i byskolan och jag vet redan nu att Frida kommer att gråta många tårar av den anledningen denna junimånad. Kanske jag också gråter en skvätt över hur fort tiden går.

 

Skolavslutning i fjol

 

Skolan slutar inte förrän den 23 juni i år, och även i år ska Föräldraföreningen ordna fest på skolgården, men innan dess ska bägge barnen ha slutprov i alla ämnen (fast de nyss haft mitterminsprov) så många kvällar och helger får vigas åt att plugga planeter, Portugals geografi, grammatik och annat.

Juni bjuder också på flera barnkalas och flera spektaktel, nu närmast i helgen ett dubbelspektakel på sociedaden. Både Frida och Jonna ska dansa.

Juni är också månaden då jag avslutar mina kvällskurser med prov och betygssättning och kanske bjuder jag på lite avslutningsfika med kaffe eller saft och bullar och ”Idas sommarvisa”.

Jag hoppas vi hinner uppleva både Marchas Populares i Cascais och Santo Antóniofirandet i Lissabon också, men om vi inte gör det i år finns ju alltid nästa juni.

Santo Antóniofirandet ifjol. (Killen till höger såg jag först nu!)

 

Det är visst en del annat också som ska hända i juni, som återbesök till läkare, tandläkare, veterinär och bilverkstad. Jag tror jag gör som vanligt, tar en dag i taget, en vecka åt gången.

Innan juni är slut ska vi ha sverigebesök också.

Juni är också månaden då vi kanske får goda nyheter, eller ett jobbigt besked. Mer om det när jag fått ihop en text om det.

Har ni några speciella majminnen och juniplaner?

 

Comments
  1. Haha, vilka sköna djur ni har i er omgivning! Älskar både åsnan som promenerar runt och hunden som somnar lite sådär lägligt 🙂 Här har vi bara ankor, men å andra sidan har vi gott om dem. Häromdagen hängde ett gäng ankhannar på Fleminggatan också (inte många hundra meter från T-centralen), såg ut som att de skulle ta bussen eller nåt 😉

  2. Maj 2016: snö och frost, natt efter natt, flera veckor in i maj. Men sedan var allt där som vanligt: gröna björkar, utslagna syréner och försommarvärme. Vad hände? Hur snabbt kan det gå? Vi har badat och frusit om vartannat. Juni startar med sol och blåst. Det vankas avslutningar för barnen, diverse kalas och fotbollscup.

    • Ja vilken kall vår ni haft! Jag har tyckt mest synd om mina portugisiska elever som flyttade till Norrland i början av april. De är ju inte vana vid sådan kyla ens från vintern här, och riktigt så kalla brukar ju inte våren vara så länge, väl? Eller glömmer man? Kanske är det så det brukar vara? Skönt att sommaren infunnit sig nu i alla fall på vissa håll i lnadet i alla fall. /Åsa

  3. Tufft med skolarbetet, tur att ni har långt sommarlov framför er. Majminnen har vi, 2014 då vi åkte till Portugal i 14 dagar för att bestämma var vi skulle bosätta oss. Och maj i år då vi installerat centralvärme i vårt nyligen köpta portugisiska hus. Men även februari minns vi, då vi flyttade in. Och någon vecka senare dumpade grannen en 4 veckor gammalvalp i sin trädgård och trodde det kunde gå bra, när de är på jobbet i
    10 -12 timmar varje dag – vilket ledde till att jag gjorde mig till dagmatte. Till en vovve som också gillar lerpölar.

    • Åh vad härligt att vara dagmatte! Perfekt för alla som det låter, trots ordet dumpa. Grattis till centralvärme, det låter skönt. Vi borde också ta tag i det där.
      Vad gäller skolarbetet får jag vara tacksam över att jag har fått två tjejer som verkar trivas med läxor och prov och gärna leker skola efter långa skoldagar. Annars vore det jobbigt! /Åsa

    • Ja jag drar mig för att skriva om det där. Men man borde ändå prova det där med pölen, någon gång när ingen ser. /Åsa

  4. Imponerande bilder av jakaranda! Du har lyckats med det jag försökt så många gånger, att fånga hur det är liksom lilablå skyar. Jakarandans färg är så speciell, både nyansen och hur intensivt men ändå inte påträngande närvarande den är. Och så att de blommar en så kort tid. Det är ett särskilt träd för mig. I år blommar de ovanligt tidigt, annars brukar det vara till min födelsedag om två veckor. Speciellt också därför. Poeten Eugenio de Andrade har skrivit om Lissabons jakarandor:
    http://www.avozdapoesia.com.br/obras_ler.php?obra_id=5821

    • Ja det är verkligen speciella träd, med en otroligt vacker och speciell färg! På flyget ned när vi flyttade hit såga jag en bild i en flygtidning på ett torg i Lissabon med blommande jakarandaträd. Jag minns att jag rev ut bilden och tänkte att jag måste hitta det där torget, men det har jag inte gjort. Däremot finns ju träden lite överallt. Underbart! Mer svårfotat än man tro faktiskt, jag tycker aldrig bilderna gör dem rätta. /Åsa

  5. Fantastiskt att höra om alla aktiviteter som skola och föräldraförening ordnar för barnen, förstår att era barn trivs! Minnen för livet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *