Lucka 18: Det blir vardag där med

Idag är det måndag och väckarklockan ringer alldeles för tidigt. Det hinner ljusna på vägen till busshållplatsen men bara knappt. Ruggigt är det också, så jag har täckjacka och en tjock halsduk. På tåget sitter jag och tittar ut genom fönstret lite håglöst och tänker att det är en vacker vardag jag har, och på att jag har en vardag.

Det blir vardag där med! var en kommentar vi fick av flera vänner och bekanta inför flytten utomlands. Ja, självklart hade de rätt i att det blev vardag här med. Livet blir såklart inte automatiskt en semester bara för att man flyttar utomlands, inte ens om man flyttar till ett varmare klimat tänker jag där jag sitter.

Det är nog årstiden som för tankarna till temat vardag, att det är mörkt på morgonen när man går till bussen, att man lagt undan klänningarna och tagit fram täckjackan. Det och att jag är trött och ska till jobbet. Visst förknippar man vardag med jobb och mörker och tråkigt väder? Ändå är det ju så att även folk i tropiska länder har en vardag, och folk som inte jobbar också. Eller? Tänk om någon flyttar från ett liv som strandraggare i ett varmt land till ett kallt mörkt land där de kliver upp tidigt och åker till jobbet. Tänker de då ”Nu förstår jag vad vardag är!” eller vad tänker de om ordet vardag? Finns det ordet i alla språk och betyder det samma sak?

 

Byte mellan tåg och buss

 

På portugisiska heter vardag dias úteis vilket bokstavligen betyder nyttiga/användbara dagar, men har innebörden arbetsdagar. Uttrycket de dia em dia finns ju också, bokstavligen från dag till dag. Ett uttryck som har innebörden ”i den dagliga lunken, till vardags”. Och så kan man säga a vida cotidiana som också betyder vardagslivet i bemärkelsen den dagliga lunken. Everyday life. Livet var dag. Men är det inte mer solglitter och citroner i de portugisiska orden? Mer rensa fisk och hänga tvätt? Mer  kålplantor och mer soppa?

På svenska betyder det i alla fall täckjacka och väckarklocka, tänker jag. Och tvättstuga. Det finns det ingen motsvarighet till här förutom någon enstaka tvättomat möjligen. Och jobb. Det var först när jag börjat jobba och kommit in i den lunken som tanken dök upp att det här liknar ju faktiskt vardag. När veckodagarna fick en innebörd utöver att de var skoldagar för barnen. Att jag inte kunde var ute och cykla och promenera och läsa böcker i solen hela dagarna medan ungarna var i skolan. Att arbetsveckan börjar på måndag, även om den inte är så lång. Att vissa dagar är arbetsdagar. Vardag betyder ju just det egentligen, om man slår upp det.  Arbetsdagar, motsatsen till helgdagar och semester. Dias úteis.

Julfint på jobbet med hela fyra julgranar. Det ska bli helgdagar här med!

Det bortugisiska livet känns inte som semester längre, och det är det ju inte heller. Det är arbetsdagar och en härva av saker att hålla reda på, som att boka lunch, betala parkering och räkningar och att hjälpa barnen med läxor och prov.

De hade rätt i att det skulle bli vardag här med, men OM det låg något underförstått i kommentaren ”Det blir vardag där med!” som till exempel att det inte skulle vara värt besväret att bryta upp och försöka skapa ett nytt liv för vi skulle ändå tröttna på det, då hade de fel. Det handlade aldrig om att fly vardagen, det handlade om att hitta en vardag som passar oss bättre. Att hitta hem.

Hemma i mitt klassrum. Om man sätter på värmaren kan man ta av sig täckjackan om en halvtimme.

 

Det tänker jag på när jag är på hemväg från jobbet. Jag tänker också på att jag måste köpa mjölk på hemvägen. Vardagstankar. Min vardag. Livet. Mitt liv. Hemma.

 

Vacker vy från tåget på hemvägen.

 

Comments
  1. Jag är en sån som brukade säga att ”det blir vardag där med”. Men jag tror att det är viktigt att folk fattar det när de drömmer sig bort från vardagen.

    Du har rätt i att ”Det handlade aldrig om att fly vardagen, det handlade om att hitta en vardag som passar oss bättre. Att hitta hem.”

    Men när det handlar om att fly vardagen och tänka att livet ska vara som en enda lång semester bara för att man är i ett annat land (som det kändes som att folk hade uppfattningen ibland) så är det ju viktigt att fatta att nja, riktigt så funkar det ju inte.

    Men så fint att ni hittat er vardag precis där ni vill vara!

  2. Tack för läsning som var bra för själen där jag stod i en timme på posten (förr fanns det automater man kunde köpa frimärken i, men icke, inte ens på centrala postkontoret i Porto) efter en måndag som var väldigt mycket vardag.

    En tanke: I tropiska länder har man aldrig tid att göra något i dagsljus efter jobbet. Ljust klockan sex på morgonen mörkt klockan sex på kvällen. 365 dagar om året. DET skulle jag tycka blev väldigt mycket vardag.

  3. Gillar avslutningen på din bloggpost. Det är ju precis det det är frågan om. Att förändra sin vardag. Visst kan man göra det utan att flytta långt, men det är lite enklare om man inte påminns om de gamla hjulspåren. Vår vardag var på båten under nästan 7 år, där var det frågan om en helt annan vardag, ingen dag var sig lik egentligen. Men nu tillbaka i lägenhet kommer de gamla hjulspåren snabbt ifatt. Men det gör inte så mycket, för här i Portugal blir det ändå inte samma sorts hjulspår.
    Tror också att man måste ha en typ av vardag, för att inte hamna i helg-varje-dag syndromet, som kan bli lite för mycket alkohol i längden. Vi svenskar har ju en tendens till att festa lite för mycket/ofta när vi är utomlands. Är väl OK om man är på semester, men flyttar man så är man inte på semester längre.

    • Att leva på en båt i sju år måste vara spännande! Långt ifrån vardagen som man brukar säga! I gamla hjulsspår är också ett talande uttryck, och du har rätt, man kan ju inte göra var dag till en fest, då blir det inte så festligt. /Åsa

  4. Pingback: Bortugal | Lucka 19: Tröst och hopp

  5. Visst kommer vardagen också till Portugal, men den är annorlunda. Sitta på terrassen i shorts och kortärmat den 3:e advent, det är en del av vår vardag. Den kommentar du fick var en typisk ”surt sa räven”. Vi som bryter mönster träffar alltid på personer som pratar ”räv”! God Jul på er från oss!

    • Hej Jan och Anna! Kul att höra av er igen och att ni verkar ha det bra! Visst är det så att det kanske var lite avund i kommentaren. Och visst gör solen sitt till för att förgylla vardagen ungefär 300 dagar om året. /Åsa

  6. Och så måste jag också säga att det är SÅ rätt att förändra sin vardag om man inte är nöjd. Oerhört många låter som offer när de pratar och ekorrhjul och livspussel, som om de inte har någon möjlighet alls att styra sitt liv. Viktigt då att göra medvetna val, vare sig de är heltidsarbete och dyravanor, hundra aktiviteter för barnen att stressa emellan, eller ett lugnare liv med mindre inkomst i glesbygd.

  7. Fint och intressant. När jag läser om folk som bor i Los Angeles så undrar jag om man skulle kunna ha en ljusare och lyckligare vardag där. Just LA verkar speciellt om man har pengar nog att flytta dit och bo ok. Det är soligt för det mesta, mer eller mindre varmt (och alla svenskar verkar tycka regn och kyla där är jättemysigt), det finns mycket olika människor, kulturer, landskap och annat. Och vardagen känns inte som en vardag här hemma… nog spelar vädret in.

    • Vardag ser såklart olika ut på olika ställen. I LA är nog blå himmel och bilköer vardag, tänker jag. Vädret gör sitt till, det och möjligheten att göra sådant man mår bra av. Och Tid. /Åsa

  8. När jag tänker på ordet vardag så tänker jag på att ordet med största sannolikhet kommer från just var-dag. Alltså varje-dag! Och då får ordet en korrekt mening för mig i alla fall.
    Min vardag så som varande pensionär är i varje fall ”varje dag” då alla dagarna är lika oavsett om det är vardag (måndag-fredag) eller helgdag (lördag-söndag). De enda skillnaderna är att banken och bilverkstaden inte har öppet på helgdagarna.
    Men alla affärer har ju det nu för tiden även här i Portugal.
    Men på sätt och vis så känns det väl ändå kanske lite trist, och även lite vemodigt, att inte ha något att se fram emot. Så som man gjorde då man arbetade och längtade till helgen då man ju skulle hinna med allt det där som man inte hann under veckorna.
    Men å andra sidan så är det trots allt bättre nu då man inte heller behöver känna den stress som man kände under helgerna.
    Nu kan jag ta ut motorcykeln när helst jag vill, och vädret tillåter, och ta mig en tur. Jag kan handla när jag vill och slipper de köer som alltid fanns då man handlade på samma tider som alla andra som jobbade.
    Med andra ord så trivs jag nog bra mycket bättre med mina pensionärs-vardagar.

    • Om man har ett jobb där man trivs behöver man inte ha söndagsångest och längta till helgen. Helst ska man inte jobba så mycket som fem dagar tror jag, för att få en bra balans i livet. /Åsa

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *