Lucka 10: Akut flöjtbehov

Vad skulle få dig att slänga dig i bilen iklädd mysbyxor och åka till närmaste köpcentrum klockan kvart i elva en söndagskväll för att köpa en flöjt? Kan jag vara den enda personen i världen som gjort just det? Kanske. Nu undrar ni förstås vad som drev mig till detta.

Ni vet när man ligger i soffan och tar igen sig efter dagens eskapader, lite för trött för att gå och lägga sig och tror att barnen somnat för längesedan, och så står det plötsligt ett barn (ett av de som man trodde sov för längesedan) plötsligt där alldeles intill en i halvmörkret i sin pyjamas. Nästan som i en skräckfilm. Det kanske har hänt er också? Barnet brukar säga att det inte kan sova, men den hör gången säger mitt barn att det inte hittar flöjten.

Vilken flöjt? frågade jag förvirrat, och försökte att inte visa att barnet skrämde mig halvt från vettet när det dök upp sådär plötsligt. Just där och då visste knappt att hon hade en flöjt, och det har hon egentligen inte heller. Jag vet ju att vi köpte en till i fjol, när det stod på inköpslistan inför skolstarten i årskurs fyra. Alla fyror skulle ha en flöjt, men jag hörde aldrig att Frida spelade på den, och när jag frågade om det sa hon att de aldrig använt den.

När så flöjten stod med på både fyrans (Jonnas) och femmans (Frida) inköpslista inför skolstarten köpte jag ingen ny. Jag tänkte att de kunde dela på den, om det nu var så att fyrorna faktiskt skulle använda flöjten detta år. De behövde förhoppningsvis inte ha den samma dag. Det är inte så att jag är snål. Kanske var det en protest mot att vi bara hittade flöjtar i plast? Sedan när är blockflöjtar inte gjorda av trä?

I alla fall så har jag inte hört ett ljud om eller från någon plastflöjt under hela terminen förrän den här söndagskvällen i november klockan 22.35, när Frida står vid soffan och gråter för att hon inte hittar flöjten. Tydligen har de använt den bägge två detta läsår och turats om med den. Jonna på fredagar och Frida på måndagar. Det har funkat ganska bra, men nu sover Jonna som en stock och Frida har letat igenom hela hennes rum och ryggsäcken men inte hittat någon flöjt. Det i sig är inte skäl nog att kasta sig i bilen för att åka och köp en mitt i natten.

Men så himla farligt kan det väl inte vara om du kommer utan flöjt en dag, säger jag. Jooo! gråter Frida. Om jag inte har med den får jag anmärkning och om jag får en till får jag gå om hela skolåret! säger hon. Vaddå en till?! undrar jag, och får nu plötsligt höra att hon har kommit utan flöjt förut en gång och en annan gång har hon glömt engelskaboken hemma, så blir det en till gång ligger hon riktigt risigt till. Kanske måste hon gå om ett år!(snörvel snörvel, kippar efter andan mellan orden)

De sa faktiskt något på föräldramötet om att anmärkningar är lika illa som icke-auktoriserad frånvaro, och kan få allvarliga konsekvenser. Jag antecknade inte exakt för jag trodde inte det skulle bli aktuellt att hon skulle uppföra sig illa eller skolka, men kanske räknas det som en allvarlig förseelse att sakna flöjt också. Jag kunde inte tänka mig att de skulle tvinga henne att gå om ett helt skolår bara för att hon glömt flöjten och boken några gånger, men samtidigt vet man aldrig, och Frida är otröstlig.

En snabb googling visar att köpcentret har öppet till 23. Gå och lägg dig du så åker jag och köper en ny flöjt, säger jag och kastar mig i bilen och kör till köpcentret. När jag kliver ur bilen i P-huset ser jag att jag har mysbyxor med gällivarehäng och tofflor på mig, och en frisyr som skulle göra Kristina Lugn avundsjuk. Jag snor ihop håret till en liten tofs i nacken och banar väg mot flöjthyllan. Som tur är finns det flöjtar kvar.

Sedan åkte jag hem, gick upp till Fridas rum och lade flöjten i hennes ryggsäck. Hon sov redan gott och nu kunde jag också gå och lägga mig utan att oroa mig för att hon skulle behöva gå om ett skolår.

Fixat! (bild från Snapchat, en annan grej man kan drabbas av när man har barn)

Comments
  1. Ja, lika bra att ta det säkra före det osäkra:) Jag blir så glad att läsa dina texter, inte bara för att du skriver så humoristisk, och med stor självdistans, men också med så mycket respekt, kärlek och nyfikenhet till ert nya land. Jag önskar att du kunde ha även större forum än din fantastiska blogg. Frilansa? Bok? Ja, som sagt detta är bara mina känslor när jag läser bloggen. Jag tror på ringar i vattnet…

  2. Haha, precis som Freedomtravel blev jag också väldigt nyfiken av rubriken! Vilken tur att det är vanligare med senare stängningstider här i Portugal. Även om jag har svårt att tro att man tvingas gå om ett läsår för sånna företeelser. Att behöva göra det ska ju handla om kunskapsnivå och inget annat.. Kan man tycka

  3. Vad kul att du skriver lite varje dag nu! Det är alltid roligt att läsa dina inlägg oavsett vad de handlar om. Du skriver med så mycket humor och värme, om dråpliga situationer och det är väldigt intressant att höra om en annorlunda (skol)kultur. Har dock full förståelse för om man inte orkar skriva nåt varje dag eller ens varje vecka.

    • Nej jag tror inte det är ett så vanligt fenomen! Jag kan vara ensam om att ha varit med om det faktiskt! Tror inte det är så många som googlar på rubriken heller. /Åsa

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *