Luciatåg i Estoril (Lucka 13)

Lucia är ju min favorit bland alla svenska högtider. Enkel, stillsam och inte kommersialiserad. Jag tycker det är vackert och meningsfullt att skingra mörkret med tända ljus och gyllene bullar. Skridandet. Ljusen. Sångerna. Mörkret ska flykta snart ur jordens dalar, dagen skall åter gry, stiga ur rosig sky. Lika vackert varje år. Ord om ljus och hopp när det känns som mörkast och hopplösast.

Fast här är det ju inte så mörkt. Folk klagar i och för sig här över att dagarna är korta så här års och att det blir kallt när solen gått ned, men de har ju ingen aning om vad mörker och kyla är, på riktigt!

 

november 2015 byn 138

Solen går ned kvart över fem som tidigast. När vi hämtar barnen på skolan ungefär.

Solen går ned kvart över fem som tidigast. På vägen hem från skolan hinner det bli mörkt.

 

november 2015 byn 149

Jag tror egentligen att Lucia behöver avnjutas mot bakgrund av riktig vinter för att riktigt komma till sin rätt, men blev ändå glad när vi fick inbjudan till svenska skolans luciafirande och såg att det inte krockade med julfesten i byn som det gjorde i fjol och i förrfjol, så i fredags efter skolans slut körde vi i rallyfart till engelska kyrkan i Estoril, Frida och jag, för att hinna med luciatåget. Jonna skulle på dansträning.

I entrén doftade det glögg och minglades på svenska. Jag har inte sett så många svenskar på en gång sedan vi flyttade hit för två och ett halvt år sedan och blev lite nervös. Här kunde man ju inte skylla sina obefintliga mingeltalang på språket eller på att man är svensk. Svepte raskt en glögg och försökte se trevlig ut. Hälsade på svenska skolans rektor men annars hann det inte bli så socialt, och vi var ju inte heller där för att umgås.

 

St Paul´s church i Estoril.

St Paul´s church i Estoril.

 

Tåget var precis sådär vackert och gulligt som det skulle vara, och lite tårögd blev jag kanske till och med när de sjöng Stilla Natt på portugisiska också. Det var fint att minnas min barndoms lucior med knarrande snö, rykande andedräkt och den tysta djupblå stjärnhimlen som bakgrund, och jag tror Frida kände likadant.

12387836_10153496856398183_382868083_n

Säkert 120-130 pers i publiken

 

Vi kände igen och kunde texten på nästan alla sångerna och mindes med värme, på såhär skönt avstånd, mörkret och kylan. Där natten var stor och stum, kring jord som soln förgät, där skuggorna ruva, där var det ännu mer stämningsfullt och meningsfullt att fira lucia, men det är säkert terapeutiskt att skingra gammalt mörker man minns såhär i efterhand också, och rent bildligt talat är det ju alltid aktuellt.

 

Minnes väcktes

Minnes väcktes

 

Efteråt bjöds det på fika en trappa upp. Vi skötte oss med lussebullarna men erkänner att vi tog mer än en pepparkaka var. Det gav mersmak. Eftersom det inte är socialt acceptabelt att ta en hel näve och mula i sig skyndade vi oss hem och gräddade en plåt egna pepparkakor. Som tur var hade vi pepparkaksdeg i kylen!

Vi har varken adventsljus eller stjärna, men julkalendern ser vi på varje dag på SVT Play och tycker den är både bra och rolig. (Fast jag har lite svårt att låta bli att tänka på Martina Haag när jag ser den.) Med pepparkakor till och brasan tänd blev det ett väldigt juligt fredagsmys!

11139969_1667661346779350_7756733279207890401_n

Idag är det portugisiskt vintrigt här plötsligt med regn och rusk. Perfekt för mer pepparkaksbak ihop med några portugisiska kompisar.

Comments
  1. Tycks vara en svenska åkomma, det där med att inte gilla att mingla. Det är ju jättekul att träffa ny människor och snacka om ingenting.

    Lucia har blivit väldigt stort. Bodde i Sverige till 1951. Varje stad hade Lucia-val, men i skolorna gjordes det ingenting. Jg var med i Frälsningsarméns scouter, och vi hade Lucia, liksom de andra små frikyrkorna i stan. Statskyrkan firade inte.

    Mina barn lussade för pappa. Dom kan fortfarande sjunga ”Natten går tunga …”.

    International Women´s Club i Bandung, Indonesien fick se ett Luciatåg (ingenting att skriva hem om). Vi var några svenskor och en finska, som tyckte att vi borde visa våra traditioner. Det var ett spektakel, må du tro, men kul iaf. Nej – inga lussekatter. 🙂

    • Svenskar är kanske ett introvert folkslag, eller så är det vi som bloggar…Jag ser på facebookgruppen Svenskar utomlands att Lucia är stort bland exilsvenskar, Ruth! I Sverige verkar det vara på tillbakagång dock. /Åsa

  2. Jag kan komma med en färsk rapport från moderskeppet där luciatåget är fullt av nymodigheter. I kyrkan! där det för 30 år sedan var samma program varje år! sjöng man i går Last Christmas i luciatåget!

    (Jag råkar vara rätt svag för den låten, så jag är inte så upprörd)

    • Tack för raporten från moderskeppet, Annannan! Jag minns från sista åren som högstadielärare att lussetågen fick alltmer moderna inslag. Till exempel såna där korkorta tomtedräkter och jullåtar på engelska. Jag är också svag för Last Christmas, men det får ju inte bli för mycket jul i luciatåget tycker jag. /Åsa

  3. ”Svepte en glögg och försökte se trevlig ut” 🙂 Ha ha! Du låter ju lika introvert som jag 😉
    Här i Bayern ordnas faktiskt luciatåg i München men vi får hoppa över det i år också pga av febrigt barn 🙁

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *