Kalas och sten i glashus – om paddor och sånt

Man kan undra om vi var spritt språngande galna som bjöd hem hela Fridas klass på kalas hemma hos oss och det var faktiskt både bloggläsare och folk här i byn som undrade det. Som om det inte vore nog att ha alla tjugofyra (plus våra två) barnen här i fyra timmar bjöd vi också in samtliga tjejer i klassen att sova över och stanna och leka fram till lunchtid nästa dag. Det är nio killar och femton tjejer i klassen och vi hade väl knappast räknat med att alla skulle tacka ja men det gjorde de i alla fall, så det var bara att stålsätta sig och se glad ut.

Vid sextiden på kvällen vällde de in en efter en och spred ut sig och diverse snacks över hela huset och trädgården. Tjugo av dem passade på att testa alla aktiviteter som erbjöds; studsmatta (som det inte är standard att varje barnfamilj har här), rundpingis, pilkastning, disko, olika spel, muffinsdekorering, katt – och hundklappning och så buffén med en blandning av sött och salt. Kalaset var en succé.

Det ser torftigt ut men det fanns hembakade kanelbullar, minipizzor och korv med bröd. Och chips och godis. Och dricka. Och tårta!

 

Studsmattan håller än och är väldigt populär! (Vi hade med den från Sverige – men de finns att köpa här med)

Disko med lampor som blinkade i olika färger och musik som ekade ut över hela byn..

 

 

Sällskapsspel och kattklappning (heder åt Tiger som inte gick och gömde sig utan var med på kalaset)

I stället för dataspel..

 

Det var hög ljudnivå, mycket spring, smulor överallt och en som skrattade så hon kissade på sig. Precis som det ska vara på barnkalas (utom kanske det där med att kissa på sig) och ganska precis som i fjol förutom en liten detalj. I år hade fyra av tjejerna med sig I-pad eller mobil, och hade helt uppenbart svårt att släppa dessa och vara närvarande på själva kalaset. Det störde mig mer än ljudvolymen och de halvätna kanelbullarna och varmkorvarna som alla barn lämnade här och var i huset. Det retade mig så pass att jag vägrade ge ut lösenordet till vårt wi-fi när de bad om det. ”Nu är det kalas”, sa jag, ”nu kan ni gott lägga ifrån er de där och leka med era kompisar i stället!” De såg lite förvånade ut men frågade inte igen.

När killarna gått hem blev det filmtajm med både salta och söta popcorn för alla pyjamastjejerna så Sverker och jag skulle kunna göra i ordning alla femton sovplatserna och röja undan lite. Det funkade bra i fjol, men i år satt fyra av tjejerna och tittade på något helt annat på sina små skärmar och fnissade åt det i stället för att se på filmen. Det gjorde kanske inte så mycket, men jag och faktiskt även några av de andra tjejerna tyckte det förstörde filmtajmen. Det slutade med att ett gäng struntade i filmen och gick till det nu färdigbäddade sovrummet och ägnade sig åt sina medhavda skärmar i stället för att se filmen.

Där ser jag en skärm som lyser! Morr!

 

Alla fick plats, men det var knappt!

 

När det sedan var läggdags vid midnatt lyste de fyra förbaskade skärmarna fortfarande i halvmörkret och istället för att alla som i fjol låg och pratade och fnissade samlades flera av tjejerna kring skärmarna och tittade på filmklipp eller spelade spel. När jag sa till att det var sovdags vid ett ungefär och påpekade att de knappast skulle kunna somna om de inte la ifrån sig mobiler och I-pads blev det lite gnäll för de kunde tydligen inte somna utan dem. Det sa de i alla fall. (Här tyckte jag att det var synd att den lilla ordvitsen om sömntabletter som dök upp i mitt huvud inte gick att översätta. I-pad heter nämligen ”tablet” på portugisiska, men tablett heter något helt annat.) Vid tvåtiden tror jag att de somnade i alla fall, helt utan sömntabletter, och där låg jag vaken och funderade över varför det stör mig så att barnens kompisar har mobiler och paddor. Och varför de har med sig dem på barnkalas.

Jag kastar helt klart sten i glashus här nu, det erkänner jag skamset där jag sitter framför skärmen och beklagar mig över skärmvett, för om det är någon i den här familjen som har svårt att hantera det där med så skärmtid så är det jag. Det är nämligen bara jag som har någon skärm att lägga tid på, och jag har två stycken (datorn och mobilen) och det händer ofta att både övriga familjen och jag själv känner att jag är lite väl upptagen av dem. Att de tar för mycket av min tid och uppmärksamhet, skärmarna.

Det skulle rentav kunna vara så att jag har mest skärmtid i hela byn, om man ser till all tid jag lägger på bloggen och nu också distansstudier (som väl ändå får räknas som motiverad skärmtid). Det skulle inte förvåna mig, men jag har ingen statistisk som bekräftar det.

Jag har inte heller någon statistik över hur många portugisiska barn som har mobil eller padda och inte heller över hur motsvarande statistik ser ut i Sverige. Jag vet inte hur mycket skärmtid portugisiska barn snittar eller för den delen hur mycket motsvarande siffra ser ut i Sverige. Jag vet att fyra av Fridas klasskompisar i årskurs fyra har egen mobil eller I-pad och facebook-konto, och vi tror det är två av Jonnas klass i årskurs tre. Jag vet inte om det är representativt, men jag är ganska säker på att siffrorna är högre i Sverige, och på att de kommer att öka med tiden här också och att användandet/missbruket sjunker i åldrarna och jag tycker inte om den utvecklingen.

Kanske är jag bara bakåtsträvande och gammaldags i min hållning till det där med barn och skärmar, men det är i alla fall inte bara jag som tycker att det inte är enbart positivt.
I det andra (eller var det tredje?) avsnittet av denna säsong av Familjer på Äventyr togs temat skärmberoende upp i tre av fyra familjer, och så finns det ju många artiklar artiklar som de här om att barn nuförtiden bara leker utomhus hälften så mycket som deras föräldrar gjorde och att tre fjärdedelar av barnen spenderar mindre tid utomhus än folk som sitter i fängelse. Och det finns en anledning till att Steve Jobs inte lät sina barn ha I-pads.

Nästa dag blev det hundpromenad och lek i trädkojan!

Som det ska vara, men det var två som inte ville vara med utan satt i en soffa och blippade i stället.

 

Att barn tillbringar flera timmar om dagen vid skärmar tycker i alla fall jag är oroande. Jag är nog överdrivet anti just kombinationen barn och skärmar och kanske är den inte bara av ondo. Tala gärna om för mig att jag överdriver och oroar mig i onödan över utvecklingen, men jag är i alla fall glad att allt detta inte fanns när jag var barn, och att mina barn varken har mobiler eller I-pads. Då behöver jag inte känna den oron för dem i alla fall, och inte tjafsa om skärmtid med dem heller. De får låna min dator någon halvtimme åt gången ibland om de har en bra motivering till varför de behöver den, men det händer inte så ofta. Själv har jag lovat mig själv och barnen att montera ned eller ta mig ur glashuset jag sitter och kastar sten i och minska min skärmtid så mycket som möjligt, särskilt när barnen är i närheten.

Nu är det dags att gå och hämta de små skärmlösa barnen från skolan, så nu loggar jag ut för idag och för helgen (skrev detta fredag eftermiddag) så får vi se när jag kommer åt att skriva igen.

PS. Jag kommer i alla fall snart att få ett tillfälle att använda internet för det som det egentligen är till för och det vill jag ju inte missa! Kanske blir det redan nästa vecka, eller om det dröjer två. Kan ni gissa vad jag menar?

 

Comments
  1. Wow, vilket kalas, de måste ju ha varit överlyckliga alla barnen! Och ni supertrötta! 🙂 Ja, det här med skärmar håller jag med om. Caesar har en egen Ipad, som han håller på med några gånger per vecka, men jag föredrar helt klart när han tittar på tv i jämförelse.

    • Ja det var ett lyckat kalas! Och visst är det bra om det i alla fall är lite måttligt med Ipaddande – det tar lätt över allt , alla fall för en del barn. Och vuxna för den delen. Man ska hinna leva också! /Åsa

  2. Vilket kalas , wow !
    Bianca har både I-pad och telefon och jag tycker att det blir mycket tid framför skärm när hon är hemma utan kompis . När hon har kompis är det inte tillåtet hos oss att använda skärmar , inte ens TV om vi inte har filmkväll . Nu ska alla barn få en dator från skolan oxå . Bianca’s skola är med i ett projekt där alla elever får en dator . Svårt det där hur mkt skärmtid man ska tillåta . Jag är glad att hon har många aktiviteter akrobatik gymnastik. , hiphop , och sen tar hon konstlektioner på lördagar . Ändå tycker jag det blir för mycket tid vid dessa skärmar .

    • Ja det är nog svårare att begränsa om man inte har syskon att leka med, Annelie! Bra med många andra aktiviteter då där hon träffar kompisar! Lite impad av att de ska få en dator från skolan, men det vill till att det hanteras rätt också och används med måtta tror jag. Men här har de kanske inte samma övertro till teknikens under! /Åsa

  3. Oj så mycket det finns att tycka och tänka i detta ämne. Jag kommer fram till:
    1) Tillgången till skärmar är total bland barn över 7 år i många delar av Sverige. Vår 8-åring fick en egen mobil i julklapp och då hade ca 24 av 30 barn i klassen redan en egen telefon.
    2) Till viss del går det inte att stoppa, man måste ju lära sig tekniken nu. De har iPads redan på dagis och från 6 års ålder har men en egen under skoltid där vi bor, att användas i skolarbetet. Tekniken går inte att komma undan. Helt omöjligt.
    3) Till viss del måste vi äldre tänka om och se det hela med barnens ögon lite oftare; de förstår inte varför det är ok att avbryta en match på nätet och ”svika” sina vänner medan vi vuxna är väldigt noga med att inte komma försent till en fotbollsmatch eller pianolektion. För dem är det liksom lika viktigt, den ena aktivitetn är inte bra och den andra dålig.
    3) Grunden i allt är ändå variation tycker jag. Man ska inte bara spela fotboll dygnet runt, inte bara sitta inomhus och plöja böcker, inte bara glo på en skärm. Och där kan vi ju hjälpa barnen med både regler och förslag.

    • Tydliga regler och andra alternativ är nog A och O, A-mamman! Jag är glad att jag bor i ett hörn där barnen klarar sig bra utan tekniken! /Åsa

  4. Så roligt för Frida att få bjuda hem hela klassen på kalas! En stor eloge till dig och Sverker för att ni orkade ha huset fullt av barn.
    Även vuxna sitter ju ibland och fipplar med mobilerna när man ses, dålig stil tycker jag. Fridas klasskamrater är kanske inte stora nog att förstå att det är oartigt, man kan bara hoppas att alla föräldrar försöker föregå med gott exempel samt upplyser sina barn om ”mobiletikett”.
    Helt klart är det massor av barn/ungdomar som sitter för mycket framför skärmar. Till skillnad från böcker så innebär ljuset från skärmarna (enligt hjärnforskare) att dygnsrytmen störs, barn sover för lite. De blir trötta och har svårare att koncentrera sig i skolan.
    Tyvärr så tog stadsdelen som jag jobbar i, ett beslut för tre år sedan att alla barn från förskoleklass och uppåt skulle tilldelas varsin iPad/dator. Vansinne anser jag, pengarna behövs till viktigare saker och många föräldrar har svårt att begränsa skärmtiden.
    Jag håller med om ovanstående, att om man aldrig har tråkigt så blir man troligtvis inte lika kreativ! (Hellre stojande barn i en koja än stillsamma framför en skärm)!
    Märta

    • Så det finns til och med forskning om det, Märta? Ja det borde det ju finnas! Och jag tror också att man har för stor tilltro till skärmar och för lite kunskap om ”bieffekterna” när man satsar så stort på IPads och datorer i skolan. Det har säkert fördelar och vinster, men jag tror något går förlorat också om man använder det för mycket. Och visst är det sant att vuxna föregår med dåligt exempel! Jag gör det själv ibland, när jag tycker att jag håller på med något ”viktigt” på mobilen eller datorn …/Åsa

  5. Wow, vilket kalas! Är djupt imponerad. 🙂
    Tråkigt att det fanns skärmar som stal uppmärksamhet, men vilket bra idé att bjuda in till skärmfritt kalas nästa år – man lär så länge man lever…

    Vår nioåring fick telefon när han började trean och skulle börja vara ensam hemma vissa eftermiddagar. Vi har ingen fast telefon, så det kändes oundvikligt… men otroligt nog har han varit alldeles nöjd med min gamla icke-smarta telefon, så den stjäl ingen tid – inte tillräckligt intressant… Däremot blir det en del tjat om att spela på dator/padda, och vi märker att vi blivit mer och mer tillåtande jämfört med att vi var ganska strikta för nåt år sen…

    • Ja nästa år är det nog fler som har skärmar, Mia.
      Det låter smart att ge en mindre smart telefon som inte är så intressant. Jag kan tänka mig att det är svårt att säga ifrån om det tjatas! /Åsa

  6. Y hälsar att alla hans klasskompisar i femman har mobiler (smartphones) och det hade hela klassen redan i trean. Alla mina elever i sexan förra året hade också mobiler. Det vet jag eftersom jag var tvungen att samla in dem, så att de skulle kunna koncentrera sig på lektionerna.

    Senast Y var på kalas, i november, var det FIFA-kalas. Skärmen som central kalasaktivitet alltså. Om han inte varit insatt i spelet hade han nog inte blivit bjuden…

    Här är en artikel om en SIFO-undersökning om svenska barns skärmvanor: http://www.sydsvenskan.se/2016-10-26/manga-brakar-om-skarmtid-hemma

    I torsdags hade Nacka kommun föräldraföreläsning med författaren och journalisten Björn Solfors som skrivit en bok om skärmtid. Tyvärr hade jag inte tid att gå. Jag är rätt kluven i frågan. http://www.nacka.se/globalassets/valfard-skola/alta-skola/alta-skola/nyheter/forelasningar/foraldraforelasningar_varen_2017.pdf

    • Ja allt är ju inte av ondo, Sofia! Jag vet ju att Y är jättevass på all teknik och det är ju inte helt fel! Det kommer han att ha stor nytta av! Men visst är det mycket missbruk och slöseri med tid och svårt att hantera för barn! Och vuxna…/Åsa

  7. Vilket fantastisk drömkalas! Så mycket barn! Jag hade några få kalas när jag var liten som hela klassen var bjudna på runt 7-8år men de varade endast några timmar.

    Heja er! Som bjuder hem alla att sova över.

    Tråkigt med iPad/mobilen. Igår på kalas pratade vi om egen mobil till barn o ålder och flera tyckte runt 10 år men även att när barnen frågar kan man ju svara att vi inte fick mobil förrän vi blev vuxna (och inte berätta att det inte fanns he he). Jag försöker vara hård med att man inte tittar på ipaden när man leker ned kompisar men just på vintern så blir det mycket mer skärmtid, på sommaren är han ute på gården i flera timmar på em. Jag känner nog att jag själv är mer beroende än barnet, speciellt om jag pratar med en vän eller diskuterar något.

    Jag funderar en del till aktiviteter efter skolan.

    Jag förstår att du blev irriterade på skärmtittarna, speciellt när de inte följer med alla andra eller inte gör som en säger, eller uppmärksammar födelsedagsbarnet – att de blir för ego helt enkelt. I Spanien tycker jag nog att väldigt mycket färre barn har egen mobil än i Sverige.

    • Hej Backstage! Ja det är ju svårt att säga åt barnen att gå ut och leka i stället om det är alldeles mörkt och blött ute, men visst är det viktigt att de får ha ”tråkigt” emellanåt och att de lär sig vara utan skärm också! Jag är ganska emot att använda paddan som barnvakt, att bara blippas omkring på! /Åsa

  8. Jag hade varit precis lika irriterad på skärmarna på kalaset som du. Kanske kan ni prova att skriva i inbjudan nästa år, att mobiler inte får tas med? Eller samla in dem när de kommer?
    Jag är antiskärm också (när det gäller barn, inte mig själv ;-), men inser att det blir väldigt svårt att förbjuda D när hon blir lite äldre. Här har skolbarnen egna mobiler, när de är så små som sju-åtta år. Jag vill inte att D ska ha det när hon kommer i den åldern, men det skulle vara värre om hon blev utanför för att hon vore den enda utan…
    Kalaset låter fantastiskt. Ett sådant som ungarna kommer att minnas länge…

    • Ja det föreslog Frida också, Casa A! Mobilfritt nästa gång. En kompis som hon lekte mycket med förut har hon slutat leka med sedan denna kommit hit med mobilen och varit mer intresserad av den! Frida kommer att få en mobil nästa år när hon öker buss till skolan, så hon kan ringa och vi kan nå henne, men ingen smartphone…/Åsa

  9. Jag har nog inget minne av att något barn haft telefon eller Ipad på något kalas, men mina barn har nu passerat kalasåldern. Har också haft många stora kalas, som kan vara väldigt intensiva och det har varit svårt att samla dem till en lugn aktivitet som att se en film. Men det brukar vara väldigt uppskattat att ha större kalas i hemmiljö.

    • Hej Heléne! Jag tror de tog med dem för att det var pyjamasparty, för att de är vana att ha dem i sängen och kanske för att kunna höra av sig till mamma, men de hanterade dem rätt dåligt. Det blir lätt så tror jag! Kalaet var väldigt uppskattat! /Åsa

  10. Vilket fantastiskt kalas ni hade! De måste ha haft jättekul.

    Jag förstår inte heller vad mobiltelefoner och plattor har på kalas att göra, det är samma sak här i Spanien. Eller ja, i Svenska skolan.

    Sonen som är 12 har dator, platta, mobil och e-boksläsare Må-to får han inte använda skärmar, eboksläsaren undantagen. Tyvärr får de mer och mer ha mobilen i skolan (lyssna på musik på lektionerna mm) så det går inte helt att stoppa det men vi gör vårt bästa. Långt hellre att han läser en bok (riktig eller eläsaren) än att sitta med spel. Och jag tycker att kreativiteten blir lidande, han har ju nästan ångest när han inte får använda datorn för ”alla andra får ju”. Det struntar vi i, det att alla andra får. De kanske kan hantera det men sonen kan det inte för fick han välja skulle ha sitta dygnet runt.

    Jag tycker inte att du resonerar fel.

    • Jag är skeptisk till mobil i klassrummet, Emma. Erfarenheten säger mig att har de den där håller de på med den stup i kvarten och det tar massor av fokus från det de egentligen ska göra. Visst behövs det tydliga regler kring det både hemma och i skolan, så det inte tar över helt! /Åsa

    • Allt är toppen, Aake, eller det allra mesta i alla fall! Vad gäller wifihanteringen underlättar det ju att de inte vet något annat – de har aldrig haft möjligheten att skaffa sig ovanor och beroende! Skönt att slippa tjafs om det som sagt! /Åsa

  11. För mig handlar det om två olika saker, det jag kan fundera över är strålning och hur hjärnan o ögonen reagerar på själva skärmen, om något händer med skallen, plus den där ev gamnackar. Det finns ju både skrämselpropaganda och forskning som spretar åt olika håll. Alltifrån att det är rena döden till att det är ofarligt. Som ren sysselsättning har jag inga problem med att jag och barnen kan läsa/lyssna på musik/spela utvecklande spel/kolla serier eller liknande på en IPad. När jag gick i mellanstadiet kunde jag ligga och läsa böcker en hel helg och alltså inte älga runt utomhus, eller så lyssnade jag på musik och sedermera pratade jag även i telefon hela helger. Kommer ihåg hur mina o andras föräldrar blev vansinniga för att vi inte umgicks ”på riktigt”…..ut och träffa dina kompisar istället!! Ungefär som att man oroar sig över att ungarna inte blir sociala nu med alla mobiler osv. Men en del helger klättrade jag i träd och lekte med kottar också ? Så jag är inte orolig över typen av sysselsättning. Tänker också att föräldrar förr i tiden istället satt med näsan i tidningen eller fokuserade på sina viktiga papper, lika frånvarande som de kan vara nu med näsan i mobilen/IPaden. Jag oroar mig för andra saker istället, förutom strålningen då, allt från mobbing till sjuka könsroller till näthat/nättrakasserier till pedofiler och att mina barn ska behöva växa upp i ett stressat prestationssamhälle och inte få vara kreativa och filosofiska om de vill. Nää, det är inte lätt att vara förälder alla gånger! Alltid är det nåt ??

    • Jo strålningen och det vet man ju inte mycket om, och flera timmar om dagen för småbarn känns inte sunt ur det perspektivet. Ur det andra perspektivet håller jag med om att man inte behöver vara ute jämt, men jag tycker inte att paddor är samma som att läsa en bok eller prata i telefon. Jag tror det kommer i vägen för det där emd att faktiskt läsa en hel bok från början till slut, när man blivit van vid att hoppa emellan filmklipp och chattar och dylikt. Det är mycket mer splittrat, och jag har märkt av det som lärare att eleverna idag har svårare att fokusera på en text och har sämre ordförråd än de hade när jag började som lärare, innan smartphones och dataspel invaderade fritiden. Det är väl inte vetenskapligt bevisat att det finns ett samband, men för mig är det glasklart. /Åsa

      • Splittrade håller jag med om att många är nu, både barn och vuxna, men jag tror det har mycket att göra med samhället i stort. Numera finns det hundratals gymnasielinjer att välja bland, all reklam man bombarderas med, all information från olika håll, hur man ska vara och se ut, barnen ska ha massa olika aktiviteter på vardagarna samtidigt som helgerna är fullbokade med kalas/middagsbjudningar/fotbollscuper/mingel och man ska jobba heltid för pensionen och sen i veckorna är det AW och teambuildings på jobbet och konferenser på annan ort och sen hem för att fixa ekologiska middagar från grunden och pyssla i lera med barnen och läsa pedagogiska böcker med dom och sen lite träning och relationsvård på det osv osv osv. Det finns en allmän stress i samhället som splittrar, det blir för mycket av allt. Sen är det klart att sociala medier och internet bidrar till hetsen och splittringen. Lagom är ju en sån fin mellanväg! Sen kan ju att att läsa en ”vanlig” bok bli minst lika upphackat haha, en blöja som stinker, en katt som spyr, mat som ska lagas, just det – ringa chefen och Telia, slänga in en tvätt, är klockan redan hämtningsdags? hämta paket på posten som jag glömt i snart två veckor. Hela livet är splittrat och härligt ??

        • Jag blir trött bara av att tänka på den karusellen, Susanna. (Men man måste inte ha det så, man kan välja bort saker, och man behöver inte emigrera, fast det onekligen hjälper – det är inte samma ”hets” här på flera plan ) Men åter till skärmarna. Det kan aldrig vara bra att barn (eller vuxna för den delen) tillbringar så många timmar vid dem. Använda dem, visst, men inte flera timmar om dagen, inte så fort det blir lite ”tråkigt”. Det var det som var grejen. /Åsa

          • Nää alltså, exemplet ovan är inget som jag lever i. Det skulle jag aldrig gå med på, den snurren och alla måsten. Poängen för mig var att samhället i stort är splittrat och överallt finns det krav på att det ska hända saker hela tiden. Jag tycker inte Ipads är boven i det dramat. Köpa upplevelser i present istället för en tröja, att inte ha tråkigt osv. Däremot är jag totalvirrig och kan inte koncentrera mig på att läsa varken E-böcker eller inbundna böcker! Det handlar nog för mig om att jag ser dessa inslag om Ipads lite överallt och fascineras över att det i varje generation alltid finns något som föräldrar ojar sig över, och att lagom oftast är bäst inom alla områden. Jag har nog lite svårt överlag för att vissa saker är accepterade som bra sysselsättningar och andra som dåliga. Skulle kunna skriva massor om det men det blir ju för långt här, får ta det en annan gång!

          • Jag tillhör dem som ojar sig över denna nymodighet i alla fall! Och som tycker att det finns bra och mindre bra sätt att sysselsätta sig. Bra och mindre bra sätt att använda skärmarna också förstås, och flera timmar om dagen , som har blivit ”normalt” är långt ifrån lagom tycker jag nog. /Åsa

  12. Vilket underbart kalas! Väldigt konstigt det där med att några barn hade med sig mobil eller padda… förstår inte poängen med det alls. Jag är också mer orolig för min egen skärmtid än så länge, så himla vanebildande att i tid och otid sitta med telefonen och kolla runt planlöst bara för man har lite dötid. Tid som man förr ägnade åt att låta tankarna flyta fritt och det är nog väldigt nyttigt att inte fylla all tid med saker. Viktigt att ha tråkigt för kreativiteten. Och det är nog det jag oroar mig mest för när det gäller min sons skärmtid. Mest används den till att sysselsätta honom (han är bara 3) när jag måste göra något eller han måste sitta still, han har väldigt svårt för det… försöker medvetet kompensera ibland så han ska ha stunder där han måste själv komma på vad han ska göra och det blir faktiskt lättare ju större han blir. Dvs mindre skärmtid ju mer han mognar. I övrigt tror jag precis som med tvn att det viktigaste kanske inte är skärmtiden utan vad den fylls med och att man är aktiv och delaktig som förälder och guidar och inspirerar till hur internet kan användas. Det är skillnad på pedagogiska appar och idiotiska Youtube-klipp…. eller att lära sig använda internet som det oändliga uppslagsverk det är. Jag är ett mobilfån, men ofta tar jag upp telefonen för att googla svaret på en fråga som dyker upp i skallen.

    • Precis, Carin! ”Tid som man förr ägnade åt att låta tankarna flyta fritt och det är nog väldigt nyttigt att inte fylla all tid med saker. Viktigt att ha tråkigt för kreativiteten.” /Åsa

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *