Kaktusfikon, honungsfikon och marmelos

Klätterträd!

Klätterträd!

Vi har ett fikonträd. Ett honungsfikonträd säger grannen. Vi älskar vårt fikonträd. Det är bara jag som gillar fikon men alla gillar trädet. Sverker för att det ger skugga och tjejerna för att de kan klättra i det. Fikonen lägger jag i kylen om de är mogna och klyver dem och äter dem när de är kalla. De smakar som sylt. Sött och klibbigt. Ifjol hade vi massor, massor! Jag åt säkert femton om dagen ett tag för att de inte skulle hinna bli övermogna!

Stressigt nästan!

Stressigt nästan!

I år var trädet fullt av fikonkart men plötsligt blev alla gula och föll. Det var vårfikonen sa grannen. Här vid havet blir det aldrig två skördar på grund av de salta vindarna från havet på våren. Men det kom nya och de har mognat. Det blev inte lika många i år. Och trädet börjar bli för högt, så vi når inte att plocka dem. Rätt som det är är de övermogna och faller ned med ett splatt. Terrassen blir rätt geggig. Och när trädet tappar alla sina stora löv över den lilla terrassen kan man nästan vada fram bland dem.
Sverker vägrar äta dem sedan han hittade en mask i ett. Man kan förstå honom på sätt och vis.

Fruktkött eller mask?

Fruktkött eller mask?

Förra sommaren mötte jag några tanter med varsin korg full med kaktusfrukter. Jag blev nyfiken och frågade vad de skulle göra med dem. Tydligen var det goda och nyttiga att äta, men man får akta sej för taggarna som är riktigt jobbiga.

Jag skulle inte ta i dem utan tång ens!

Jag skulle inte ta i dem utan tång ens!

Det finns otroliga mängder av dem! Nu plockar vi dem med grilltång och tar ut innehållet, kör det i en mixer och dricker ett stort glas varje dag. Smakar lite åt kiwi-hållet eller passionsfruktshållet, fast lite mesigare. Ibland har vi i lime. Det känns lite lyxigt, kompenserar ganska bra för att vi inte kan plocka hallon, blåbär eller smultron.

Inuti ett kaktusfikon

Inuti ett kaktusfikon

Vi har björnbär också. Och apelsiner och citroner.
Och stenhårda päron som jag trodde var oätliga tills någon var snäll och talade om att de måste tillagas för att kunna ätas. De heter mármelos och av dem gör man traditionellt marmelada, en sorts syltig sötsyrlig gele som skivas och äts till ost till exempel. Mármelos översätts av google translate som kvitten, men kvitten heter nísperos och sådana har vi förresten också!

Kvitten

Kvitten

Mármelos

Mármelos

Så det går ingen större nöd på oss rent frukt- och bärmässigt (heller)! Om man ändå skulle bli sugen på hallon och blåbär finns de att köpa, men de är svindyra, exotiska lyxvaror som de är!

Skål!

Skål!

Comments
  1. Hej
    Vilken fin blogg du har och vilka vackra foton du tar.
    På vår gård har vi massor av fruktträd bl.a. kvitten och nisperos. Kvitten är de stora bulliga, hårda frukterna och nisperos heter mispel på svenska.
    I Sverige har vi bara rosenkvitten (vad jag vet) och de är mindre än vanliga kvitten och de gör man gelé av.

    Hälsningar Åse

    • Aha! Så kvitten och nisperos är inte samma? Och svenska kvitten en tredje sort? Där ser man! Tack för den upplysningen! Och tack för positiv feedback på min blogg! Det verkar som om ni har det fint uppe på er gård! / Åsa

    • Tack!! En del bilder är jag inte helt nöjd med, jag använder en kamera som är lite defekt för tillfället. Jag väntar på att få tillbaka min andra kamera som är på lagning… men det finns alltid mycket som är tacksamt att fotografera!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *