I Russindalen

Även om vi egentligen tyckte att vi redan var framme och redan hade uppfyllt resans mål var det många kurvor och höjdmeter kvar.

Delvis bekanta vägar, men nu utan snö.

Vi kom fram precis i tid för att hinna få i oss lite mat och sätta upp tältet, ta ett kvällsdopp i sjön och sedan se solen gå ned över bergen.

Sehr schön!

Det är alltid Sverker och Frida som sätter upp och tar ned tältet.

 

Sedan vi gick tillbaka till campingplatsen och spelade UNO på den stora stenen intill tältet tills vi var de enda som hördes på campingen och vi insåg att klockan passerat elva. Efter elva skulle det vara tyst på campingen och det var det också när vi krupit ned i våra sovsäckar.

Lite kymigt kändes det att ligga där med bara tunna tygväggar och några meter nattluft mellan oss och de främlingar som också valt att tillbringa denna natt på campingen vid sjön. Det sektliknande jättegänget som skanderade sin aftonbön (Vad gör de mamma? Varför pratar de i kör?) sittandes i ring hållande varandras händer var säkert harmlösa, men den där muskelkillen i tatueringar och tajta shorts som kommit över och hälsat skulle man kunna drömma mardrömmar om.

Han stegade över till vårt tält innan det ens var uppe och talade om att han huserade i tältet intill och hade en schäfer som minsann kunde döda vår hund om han råkade förirra sig dit. Jag tror det var menat som en varning mer än som ett hot, men det gjorde inte mycket för grannsämjan. Vi funderade nästan på att flytta tältet efter det ”välkomnandet”, men orkade inte. Det var redan mörkt och vi var trötta. Vi skulle ju bara vara här två nätter, och hela nästa dag skulle vi tillbringa vid sjön och inte ens vara vid tältet.

 

I alla fall nästan. Men lite ”hängde” vi vid tältet också, när mördarhunden och hans husse gått till sjön.

 

Vi hade hunnit få någorlunda koll på platsen vi befann oss på redan första kvällen innan skymningen föll. Så här såg den alltså ut i dagsljus, Ecoresort Vale de Rossim. Vi översatte det lite slarvigt till russindalen för Rossim vet vi inte vad det betyder. Vale betyder dal men någon dal är det inte. Kanske menar de dalen som var där innan de byggde dammen som nu liknar en sjö? Sjön där vi skulle tillbringa en heldag med att bada, snorkla och paddla runt.

En konstgjord sjö som faktiskt liknar en svensk fjällsjö litegrann, om man kisar och bortser från detaljer.

Snyggt sa räven!

 

En konstgjord sjö kantad av små fjällbjörkar, rönnbärsbuskar, ljung och ginst, och allteftersom solen steg på himlen också en tilltagande skara badsugna besökare som dukade upp picknick i skuggan under träden och paddlade runt på sjön i färgglada flytetyg som kunde hyras vid restaurangen för 10 Euro/timmen. Själva hade vi ju med oss grisen, min nybörjarvindsurfingbräda, som fick tjänstgöra som SUP-bräda hela dagen.

 

Där paddlar de iväg.

Jag SUP:ade eller SÖP (eller vad det nu heter i preteritum) också, fast just här körde jag Sit Down Paddle, då hot om vält bräda förelåg.

 

Det blåste inget vidare, men man kunde segla lite i den lilla förmiddagsbrisen.

Ett gammalt hederligt dopp. Bada får vi aldrig nog av, speciellt inte när temperaturen är över 30 grader. En vilsam dag vid en sjö är precis vad vi behöver efter allt åkande.

Nej jag vet inte vem han är, men han får vara med ändå.

Det var en hel del aktivitet på ”sjön”.

 

Mycket picknickande i skuggan. Vi gick till campingen och åt lunch.

Fikade på serveringen vid sjön.

 

Ännu en kväll ser vi sedan solen gå ned över bergen. Ännu ett kvällsdopp efter middagen.

Solnedgången från ser vi från första parkett.

Fördämningen i kvällssol

 

Ännu en gång kryper vi in i tältet. Ännu en natt i sovsäck.

Varm choklad vid tältet

 

Temperaturen sjunker under 15 grader på natten skulle jag gissa, så jag är glad att vi har med oss varma kläder och filtar som komplement till de ganska tunna sovsäckarna. När solen stiger över björkarna och värmer upp tältet vaknar vi klibbiga av värme.

Ännu ett morgondopp. Sedan är det dags att ge oss ut på de slingriga vägarna igen och åka hemåt. Resan på temat Byar och Bad i Bergen fortsätter…

Comments
  1. Pingback: Det farligaste i de portugisiska fjällen – Bortugal

  2. Vilka härliga ställen ni hittat! Ger lite mersmak faktiskt. Blir kanske en liten runda i norra Portugal nästa gång vi är där, var några år sedan sist. 🤔🤗

    • Ja inlandet är underskattat. Ofta är det ju stränder som lockar till Portugal men det finns ju så mycket annat. Mig gav det definitivt mersmak. Serra da Estrela är utses härmed till mitt andra hem här i Bortugal! <3

      /Åsa

    • Ja inlandet är underskattat. Ofta är det ju stränder som lockar till Portugal men det finns ju så mycket annat. Mig gav det definitivt mersmak. Serra da Estrela är utses härmed till mitt andra hem här i Bortugal! <3

      /Åsa

  3. Ojdå, vilket ”välkomnande” av grannarna …! Vi har tältat för första gången på sisådär 35 år denna sommar. Inte sååå rutinerade när vi satte upp tältet. Missade det där med att plocka undan kottar (och hade ju heller inga liggunderlag …). Men tältet kom i alla fall upp! 🙂

    • Men varför tältade ni som har husbil? Och inga liggunderlag? Nu har jag missat något känner jag..
      Ja, det kändes inget vidare, jag vet faktiskt inte om det var en varning i all välmening eller att han ville ”markera revir”. Känns inte okej med den så (potentiellt) aggressiv hund på en camping, om den nu var så ilsken som han påstod. Vi slapp få reda på det och hade en trevlig vistelse på campingen vid sjön! /Åsa

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *