Havet tar och havet ger

Under oxveckorna har jag roat mig med att spara på nyheter om stormarna och vad de ställer till med. Ett tvivelaktigt nöje, jag vet, men visst är naturens krafter fascinerande. Särskilt havet, allt som ryms i dess djup, dess enorma kraft och allt som händer när det möter land. I mötet mellan det nyckfulla och vilda havet och den jämförelsevis stabila och förutsägbara världen som är torra land kan vad som helst hända. Det gör det också och det är stränderna som är skådeplatsen för det dramatiska mötet mellan elementen. Det är där det händer.

Förutom att stormarna ofta tar med sig sanden från stränderna och lämnar dem nakna och steniga orsakar stormarna ofta skador på strandpromenader och byggnader längs kusten, som till exempel nu nyligen vid vackra Arrábida som annars ligger rätt skyddat vid floden Sados utlopp och inte på den mest utsatta kusten som vetter rakt ut mot den vilda Atlanten.

Havet tar och havet ger. Ibland lämnar stormen efter sig otrevliga överraskningar på stränderna. På stranden i Oeiras vid Lissabonkusten möttes de som begav sig till stranden efter en av vårens stormar av en syn som säkert förstörde lusten att äta bläckfisksallad till lunch. Tusentals bläckfiskar hade spolats i land och låg nu döda på stranden, som i en äcklig mardröm. Det händer tydligen då och då i olika delar av världen och det är inte farligt utom då för bläckfiskarna förstås, men trevligt är det inte för någon.

 

Däremot är det farligt när stormen spolar in portuguese manowar (blåsmanet på svenska), giftiga maneter på stränderna. Det hände på stränder i Algarve efter någon av de senaste stormarna. Skulle någon av blåsmaneterna fortfarande leva är det förenat med livsfara att vidröra dem eller deras tentakler. Det händer också då och då att det är badförbud på grund av förekomsten av dessa otäckingar i vattnet.

 

Lite oväntade strandfynd på stränder i vår närhet i samband medsenaste tidens stormar är ett paket med knark och en ko. En död ko som troligen varit på rymmen och dragits ut av en våg flöt iland död på en strand i Peniche. Kanske hon ville bli en sjöko?

 

Inget att skämta om egentligen. Stackars ko!

 

Vad förvånad man skulle bli om man hittade en död ko på stranden, eller ett paket knark! Ett sådant hittade någon på Äppelstranden efter en storm. Tydligen hade vederbörande inget behov av knarket utan rapporterade fyndet, som kunde beslagtas av Polícia Marítima.

 

Vilken sorts knark som var i paketet vet jag inte.

 

I Albufeira hittade man en död val på stranden. 

Längre norrut i Viana de Castelo hade havet spytt upp fyra stora paket på 80 kilo styck innehållande gummi på stranden. Hur den hamnat i havet och varför vet man inte.

Ibland för stormarna med sig saker som man inte ens vet vad det är, som den mystiska svarta, oljiga, grovkorniga sörjan som dök upp på Costa da Caparica nyligen. Kan det vara olja, eller kanske bläckfiskägg? Man har tagit prover och borde väl ha kommit fram till ett svar vid det här laget, men jag svävar i skrivande stund fortfarande i ovisshet om vad det det rörde sig om.

 

Samma fenomen visade sig på Praia de Carcavelos bara någon dag senare, vilket Beachcam rapporterade om. Manto Preto kallade man fenomenet och bilder fanns, men nu är både det svarta och artikeln om det borta. Mystiskt.

 

Jag hade sparat bilden men artikeln är borta.

 

Det kanske läskigaste som havet kan spy upp är kanske ändå de utsläpp och skräp som vi människor sprider omkring oss, och som hamnar i havet. Tydligen är det vanligt att man passar på att dumpa miljövidriga utsläpp när det regnar mycket eller stormar. Man tänker väl att det ska märkas mindre då. Jag har läst om sådana utsläpp både i Tagusfloden (Tejo) och längs Atlantkusten nu under ovädersperioden. Få saker gör mig så upprörd och orolig som miljöbrott.

 

Ovan ett filmklipp av olagliga utsläpp i Tejofloden och nedan en länk till ett klipp om utsläpp vid en strand i nationalparken Sintra. Jag hoppas de som använder havet som soptipp får ett hårt straff men framför allt att konsekvenserna för miljön inte är oreparerbara.

Utsläpp vid en strand i Sintra nationalpark

Havet tål ju inte hur mycket skit som helst. Dör haven dör vi väl alla.

Det har faktiskt också dött folk i stormarna eller i dess kölvatten. Senast förra veckan dog en turist från Brasilien och en tysk skadades svårt av stenar som föll ned på en strand där de campade. Det har varnats i media både för att uppehålla sig för nära havet (som för att fota eller filma stora våg0r) men också för att vistas för nära klippkanterna som är extra instabila efter allt regn.

Exakt hur det hela gick till är osäkert, men kusträddningens insats filmades och publicerades.

 

Dramatiskt och tragiskt. Det var tyvärr inte det enda liv stormen tog men nu tycker jag det räcker. Tycker inte ni det också? Jag tänkte i alla fall ta en promenad ned till stranden för att se vad jag hittar.

Sedan ska jag börja packa för en jättespännande påsklovsutflykt som denna gång för en gångs skull går inåt landet, en bit ifrån kusten. Förhoppningsvis får vi tur med vädret.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Comments
  1. Det är så främmande för mig att kasta ens en glasspinne i en sjö, för att inte tala om plast eller annan skit. Hur man kan dumpa skräp rakt ut i vattnet från en båt är helt obegripligt. Måste vara pengar som styr.

  2. men hoppsan! Det är nog första gången jag ser en död kossa på stranden. Jag blev mest förvånad på Zanzibar när de vallade kossorna på stränderna där folk låg och solade. Såg sådär lagom mysigt ut. De var å andra sidan levande. Kossorna alltså.

  3. Ja det är häftigt med vädret vid Atlanten. Jag har skrivit en del inlägg om kaoset i Devon (där järnvägen går längs havet) och Cornwall där folk reser främst till Sennen och Porthleven för att spana på rekordvågor. Många vågfoton kommer därifrån.

    Idag blir man bara rädd över det onormala vädret överallt. Den kalla ”rysskylan” slängde upp mängder av sjöstjärnor på Englands sydostkust och i Yorkshire försökte fiskare desperat att rädda hundratals humrar som spolats upp på stränderna.

    Jag ordnar möte om nedskräpningen i haven nu i april. Hoppas jag hinner sitta med lite och lyssna.

  4. Jag kan också berätta att jag har varit på en 10:dagars resa till Brasilien. Kom hem i förrgår. Det är 3 år sedan jag sist var till Brasilien och efter mitt besök så känner jag verkligen att vi gjorde rätt som lämnade det ”sjunkande skeppet” och flyttade till Portugal! Allt har blivit sämre i Brasilien sedan sist. Allt har blivit dyrare också. Åt en pizza på en uteservering till det hutlösa priset av 55 Real (ca. 13 €). Ett besök på ett ”Cafeteria” gick på ca. 5€ för två. Halva priset här i Portugal. Bensinen kostar där 1,20€/liter och här 1,40€/liter. Snart samma pris.
    Planet dit var mindre än halvfullt men hem var det fullt. ”Alla” tycks lämna landet.
    Skall bli intressant att se hur det går i valet där i höst.

    • Har precis lyssnat på två böcker som utspelade sig i Brasilien. Ett fascinerande land men det verkar läskigt. Det låter dyrt det du berättar om. Som europeiska priser (fast lönerna väl är lägre) /Åsa

  5. Hej Åsa!
    Ja det har verkligen varit en jobbig tid med dessa stormar och regn som aldrig tycks ge sig. Denna vinter har inte varit speciellt kul. Tyvärr så har vi blivit sittande inne i huset och vi saknar verkligen våra morgonpromenader. Det är ju inte så trevligt att ge sig ut när man riskerar att blåsas bort eller att komma hem dyblöt. Men nu ser det i alla fall ut som att våren är nära och att temperaturen ökar och vädret förbättras.
    Livet återvänder så sakteliga. Motorcykeln skall snart få sin första vårtur. Skall bli härligt.

    • Ja det har varit ovant att behöva klaga på vädret. Men nu vänder det nog, i april. Som i Sverige, fast inte lika kallt förstås. /Åsa

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *