Fyra timmars frihet – någonstans mellan långlunch och lillsemester

En sak som jag nästan aldrig gör är att sätta mig i bilen och ge mig iväg på upptäcktsfärd alldeles själv. Jag gjorde det aldrig innan flytten och inte heller har jag gjort det sedan vi flyttade hit. Jag har i och för sig upptäckt kvarteren kring jobbet på egen hand och ganska ofta går och cyklar jag ensam här kring byn och då händer det kanske att jag väljer en ny väg, men jag kan faktiskt inte minnas när jag senast gav mig iväg på någon längre soloutflykt innan den där torsdagen i januari då det råkade falla sig så att jag hade fyra timmar ledig tid mellan min morgonlektion och min kvällslektion.

Fyra timmar kändes som för mycket tid för att knata runt i Lissabon i de obekväma nya skorna jag råkade ha på mig om jag också skulle palla att ha fyra timmars lektion på kvällen och för lite tid för att åka hem och vända. Fyra timmar är någonstans mellan långlunch och lillsemester. Alltså satte jag mig i bilen och körde åt det andra hållet med radion på hög volym och rätt som det var hade jag styrt bilen ut på Europas längsta bro, ackompanjerad av någon 80-talshit som jag sjöng med i för full hals. Jag minns inte vilken, men jag minns känslan och att jag tänkte att det här borde jag göra oftare.

Det kan ha varit Starship’s ”Nothing’s gonna stop us now” (lånad bild)

Jag har faktiskt bara åkt över Vasco da Gama tre gånger på snart fem år. En gång när vi skulle till Spanien, en gång när jag skulle springa en halvmara och en gång när vi skulle till Alentejo med campingbil.
Den här gången hade jag inget tydligt mål och inget sällskap men var lika glad ändå.

Vad jag gjorde på andra sidan floden? Jag fotograferade vackert kaklade hus.


Jag fotograferade gatorna i den lilla staden vid floden och vyn därifrån mot Europas längsta bro och Lissabon.

Gatorna var nästan folktomma, men bara nästan.

Det obligatoriska gubbgänget förstås.

Jag åkte runt lite på grusvägar och fotograferade landskap och djurliv. Det blev nästan som en liten safari.

 

 

Och så gjorde jag en sak till som jag inte gjort på länge. Jag shoppade. Där på andra sidan floden ligger nämligen Freeport Outlet och där köpte jag (lite) märkeskläder (!) till 80% av originalpriset. Det får inte bli någon vana, men kul var det.

Överhuvudtaget har jag fyndat mycket i år. Så mycket att jag borde skriva ett eget inlägg om dessa fynd, de bästa av dem alldeles gratis till och med! Jag skulle också vilja skriva om förändring, för nu är det mycket förändring överallt omkring oss både i det stora och det lilla och jag tänker på det mycket och jag gillar det inte alls. Fynd och förändring alltså, men det får bli efter karnevalen, för nu är det karneval som gäller.

När jag åkte tillbaka över bron för att hinna i tid till min kvällslektion tänkte jag att det här måste jag göra om, och då menar jag både åka iväg och upptäcka en helt ny plats alldeles själv och att åka tillbaka till precis samma plats igen,  fast då med familjen i sällskap. Fast det får bli efter karnevalen.

Comments
    • Ja den är väldigt lång. Jag har googlat på hur lång flera gånger men nu minns jag inte. Har så dåligt sifferminne. Chansar på 12 km…(Edit: Ett par minuter senare googlar jag igen: drygt 17 km!) /Åsa

  1. Bara FYRA timmar och du han med
    så mycket! Underbara foton.

    Jag brukar ge mej av västerut på
    söndagarna och bara köra. Finns otaliga småvägar genom ”the horse country” i norra Virginia – och vingårdar.
    Ingen plan – bara köra. Happy!

  2. Kul! Älskar färgerna på husen där man skymtar gult, och det ser läckert ut när de ligger i en fin rundad rad ovanför vattnet. Och lantliv hann du med att se också! Skrattar åt beskrivningen ”mellan långlunch och lillsemester” 🙂

    • Ja det var en vacker plats och så skönt att åka/gå omkring och bara ta in omgivningarna. Känslan och detaljerna. Kanske mer långlunch än lillsemester, men det kändes som en lillsemester! /Åsa

    • Ja du brukar ju dra iväg på egen hand! Jag får fundera över varför jag är så förändringsfientlig..och berätta lite, men först karneval!

    • Ja men det brukar den göra! Jag har ju så trevliga elever, men man måste förstås vara klar i huvudet så man kan förklara krumelurer i svenska språket och svara på kluriga frågor. Och det fyra eller fem timmar i sträck! Långa lektioner! Särskilt för eleverna..;)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *