Föräldraföreningens julfest (Lucka 21)

Nu har du blivit portugisiska på riktigt Åsa! sa någon när jag knöt en rosett om stjärten på den jättebacalhau som låg i julmatskorgen kvällen innan julfesten. Nästa dag stod Sverker och jag på balkongen och hängde upp stjärnor och andra juldekorationer på sociedaden när Jonnas förskolefröken fick syn på oss och ropade från scenen ”Men titta på er, nu är ni inte svenskar längre, nu hör ni verkligen hit till byn!” Sverker förstod i och för sig inte vad hon sa, men ropade ”Bonito Burro!”(”Fin åsna!”) tillbaka. Helt korrekt också faktiskt, förutom ordföljden, för hon hade gjort en jättefin åsna av papp till julkrubban.

Portugisisk julkorg med bacalhau, nötter, vin och bolo rei (en sorts fruktbröd) med mera!

 

I själva finalen av julfesten när jag tillsammans med de andra i föräldraföreningen fick komma upp på scenen och ta emot applåder blev jag dessutom presenterad som ”svenskan som blev en av oss!” Nästan så det stiger mig åt huvudet! Säga vad man vill om föräldraföreningen, och det gör jag i detta inlägg, så har den givit mig en rejäl skjuts integreringsmässigt. Jag är egentligen allergisk mot föreningsliv och ineffektiva möten, men det har definitivt gjort stor nytta för mitt sociala liv och för min språkutveckling. Fröken Fátima kan inte ta åt sig hela äran för att jag i år till skillnad från i fjol förstår vad som sägs på mötena utan att behöva fråga om, och att jag kan och törs yttra mig och vara med och slänga käft nästan som de andra gör.

Det är en grannfru och mamma till en kompis till Frida som är ordförande i föräldraföreningen sedan åtta år tillbaka. Hon är föreningsmänniska ut i fingerspetsarna och gillar att styra och ställa. Det är hon som bestämmer att vi ska ses alla varenda fredagskväll i från början av november för att planera en fest som ska vara likadan som den var i fjol och året innan och det innan, och för säkerhets skull ses vi även mitt på dagen på lördagarna ibland, särskilt om det är riktigt soligt och varmt och man hade velat göra någon utflykt. Då ska vi sitta i en mörk skrubb på skolan och berätta hur det går för oss med våra uppdrag, samt diskutera vad som ska vara i julkorgen eller så, men mest pratas det om allt möjligt annat som inte hör dit så det brukar dra ut på tiden fast allt går som på räls och egentligen inte behöver diskuteras varje fredag och varannan lördag.

 

julfest 031

Nästan alla (Ja jag har varit på skönhetssalongen och nej det blev nästan inga ögonbryn kvar!)

 

Vi är elva personer som lyder under grannfrun. Någon jobbar på kommunen och någon är föreståndare på gammeldagiset, men i föräldraföreningen är det grannfrun som bestämmer över alla. Bara en gång har jag hört någon säga ifrån och det var när hon tog upp frågan om vilken färg vi skulle ha på lotterna klockan fem i tolv en fredagskväll efter nästan två och en halv timmes ineffektivt möte. Då sa någon ifrån att nu fick hon ge sig, vi ville gå hem någon gång, att vi hade ett liv och att det inte spelade någon roll vilken färg det var på lotterna. Annars låter vi henne hållas, för då vet vi att det blir en fin julfest.

 

julfest 013

Förskoleklassens fröken är fantastisk på att fixa uppträdanden.

 

julfest 015

julfest 017

Hon hade inte bara byggt en åsna av papp utan en spis också och drillat barnen till max.

 

julfest 018

Hawaiidans

 

julfest 019

Jonnas klass sjunger. De större barnen som börjat skolan och deras fröknar har inte lagt ned lika mycket tid på sina nummer men de har ju fullt upp med att hinna med läroplanen. Julsånger och sådant får de träna på det som på schemat heter ”Expressões” som rymmer pyssel och annat kreativt. De yngre kan ju pyssla och träna till julshowen hela dagarna!

julfest 020

Fridas klass

 

Om jag bidrar med så jättemycket i förberedelserna vet jag inte. För andra året i rad har jag misslyckats med att hitta sponsorer till festen. Sponsorer som skänker pengar så vi kan köpa priser till lotteriet och presenter till lärarna och skolvärdinnorna och till alla eleverna. Jag fick nej på två ställen i fjol och gav sedan upp och i år försökte jag inte ens, men vi (sa grisen) fick ändå ihop till en TV som förstapris i lotteriet och en jättekorg med julmat som andrapris och lite annat, och alla skolans elever fick biobiljetter i julklapp!

Jag sålde i alla fall nästan hundra lotter och raggade upp en ny tomte! Sverker tyckte med rätta att det var någon annans tur i år. Det är ju inte lika kul med samma tomte två år i rad. ”Det måste ju finna andra karlar i byn som kommer i dräkten?” Jag har ju pratat en del med islandsmamman (de har bott nio år i Reykjavik) vid grinden denna termin, och ibland även islandspappan när han hämtar och nu i december såg jag honom plötsligt med nya ögon. Han hade ju en perfekt kropp! För tomtedräkten alltså! Han nappade direkt!

julfest 025

Islandspappan blev tomte

 

Sverker fick ändå göra en instats som extravuxen och hjälpa till att se till att barnen tog sig helskinnade mellan skolan och sociedaden där festen skulle äga rum och hjälpa till att pynta och duka fika!

 

julfest 009

julfest 010

Sverker och jag gjorde fina granar av små tetrapak till fikabuffén! Och jag hade bakat kanelbullar!

 

Min kamera är på lagning igen så bilderna blev inte så bra, men visst ser ni att det var en fin fest! Särskilt den delen med julkrubban som framfördes av förskoleklassen gjorde mig riktig rörd och nästan lite religiös.

Nu är det snart jul! Men först ska jag fylla år!

Comments
  1. Så himla roligt inlägg, tack. Du få verkligen till det och din första mening vinner första pris i litterär inledning (eller vad det nu kan heta!

    • Ibland känns det enkelt Annika, andra gånger känner man sig fortfarande tafatt och trög. Det här var en bra dag! (: /Åsa

  2. Alltså jag blir ju så himla imponerad av dig, det är en himlans massa man ska lära sig för att bli integrerad! Samtidigt (när jag läser dina inlägg och inser hur många utmaningar det finns) blir jag superimpad av alla invandrare i Sverige som lyckas integrera sig, kan inte vara jättelätt. Häromdan fick vi förresten hemleverans på en puff/fotpall som vi beställt och det var en svensk invandrarkille (eller hur säger man politiskt korrekt?) som levererade. Han hade aldrig sett husbåtar förut så han sa att ”det finns inte söder om stan, där har vi bara kebab”. Vi försökte säga att vi har kebab norr om stan också, men den är inte lika bra tydligen. Han fick lära sig lite om husbåtar och vi fick lära oss lite mer om kebab. Toppen!

    • Inte så imponerande egentligen, FreedomHelena, men visst måste man verkligen vilja och anstränga sig lite om man vill vara med. Typ gå på möten fast man tycker det är onödigt, lära sig språket, våga fråga när man inte förstår! Som sagt man får väldigt mycket igen om man investerar lite tid och försöker fast det ju kändes lite kymigt i början. Jag var rätt nervös första gången jag satte foten på sociedaden tänkte att de skulle titta på mig och undra vad jag gjorde där. Hade inte folk varit så vänliga och trevliga här hade det ju inte spelat någon roll hur mycket jag ansträngt mig. Jag tror många invandrare i Sverige har mer uppförsbacke, då många är skeptiska till dem och känner sig hotade av dem. De flesta människor är ju vänliga och trevliga om de blir trevligt bemötta. Särskilt portugiser! 😉 Nu blev jag nfiken på puffen. Tänker mig att den är i patchwork lite färgglad och vill också ha en. /Åsa

  3. Alltid lika roliga inlägg. Du är verkligen bra på att sälja in er by och Portugal! Är väldigt sugen på att åka ska jag erkänna! 🙂 hälsa familjen!

  4. De flesta av oss försöker väl göra det bästa av de omständigheter vi har hamnat i i livet, men du verkar verkligen ha funnit den plats som var avsedd för just dig! Om de bara visste vilka blogginlägg du skriver, byborna!

    • Jag var kanske inte så jätterbra på att göra det bästa av omständigheterna innan flytten hit. Det var lite av en negativ spiral, eller kanske helt enkelt så att jag var på fel plats. Jag är väldigt tacksam för att jag hamnat här på den här platsen där det finns gott om folk att lära sig av som verkligen gör det bästa av omständigheterna och skapar en massa positivt och så förstås för att det är en så vacker plats. Ja det kanske är tur att de inte kan läsa allt jag skriver. Annars kanske de skulle komma med facklorna! Det är många som vet att jag bloggar och ibland brukar jag skämta om det och säga att det här tänker jag skriva om! 😉 /Åsa

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *