Duktiga dagar

Redan nu när jag bara jobbat två dagar och en kväll känns det lite körigt. Det är nog delvis för att det är ovant att jobba och delvis för att det samlats lite måsten. Jag blev plötsligt stressad av insikten av att det var en hel del jag behövde ta tag i innan jag börjar jobba alla fem dagar i veckan. Nu gäller det att vara organiserad och effektiv tänkte jag och gjorde upp en (mental) lista över saker som jag måste passa på att göra innan jag var upptagen under veckorna. Ungefär så här såg den ut:

Lämna in bilen och få A/C: n lagad (igen!)
Boka tid för tjejernas vaccinering
Gå till skattekontoret och få ett dokument som jag behöver
Betala tjejernas skollunch
Kopiera och skicka in dokument till arbetsgivare
Gå till frissan
Sterilisera katten innan vi får små Svartenbrantare här
Kastrera hunden (?)

Ja, jag vet. Det borde inte vara något att bli stressad över. Det här är ju saker som folk gör med vänsterhanden på en och samma dag samtidigt som de jobbar heltid och klättrar i karriären och går på pilates och yoga, skjutsar barn till träningar och ordnar perfekta middagar och fester i välstädade hem, men hur de gör vet jag inte. Jag har försökt och insett att det var ohållbart och jag vill inte hamna där igen. Nu har jag under en oförskämt lång tid (drygt tre år) satsat hårt på att få så lite gjort som möjligt och det har jag varit väldigt bra på, men vissa saker måste man ju göra.

När man har gott om tid blir det lätt så att man skjuter upp saker till morgondagen, och det har jag ju haft och det har jag ju gjort. Inte vill jag väl åka iväg till vårdcentralen eller skattekontoret och köa i flera timmar när det är alldeles vindstilla och havet glittrar så vackert. och det är som gjort för en långpromenad! Eller när det blåser kuling och Sverker tar bilen för att vindsurfa, då KAN jag ju inte uträtta Viktiga (och tråkiga) Ärenden! Eller jo jag skulle ju kunna prova att ringa och boka tid eller göra något av ärende via det supermoderna infranätet, men då måste jag ju vara inomhus och det är ju så tråkigt. Först bara cykla en (ganska lång) sväng i fall det blir för varmt på eftermiddagen och OJ jag somnade visst under fikonträdet efter lunch och sedan fastnar man ju lätt i en bok eller får syn på alla kaktusfikon som mognat och behöver plockas och vips så är det plötsligt dags att hämta tjejerna (och Tiago) från skolan.

Hallå där! Ni skulle ju till veterinären!

Nu är det snart slut med det ljuva livet, i alla fall för ett bra tag framöver. Nu måste jag få sakerna på Viktiga Listan gjorda. Som alltid när man har mycket att göra dyker det upp fler måsten och sällar sig till det hela, som genom någon kosmisk lag. Det gaddade ihop sig med föräldramöte på Svenska skolan, terminsstartsmöte på universitetet där jag undervisar och föräldraföreningsmöte i byn på en och samma vecka, och så drog distanskursen jag anmält mig till igång och kunde jag inte följa med Jonnas klass till badhuset på måndagen? Jo det kunde jag, men det blev den enda gången. (Förra året följde jag med Fridas klass till badhuset varje måndag under hela terminen!)

Fem-dagar-i-veckan-schemat närmade sig och listan var intakt. Tydligen tänkte jag inte ta tag i Listan förrän i elfte timman.

Elfte timman var förra veckan. Då lyckades jag ringa och boka tid på verkstan för bilen, typiskt nog blev det en dag då jag jobbar, men det går ju bra att cykla till jobbet. (Motion: check!) Jag hade hunnit cykla de 2.4 milen till jobbet och tagit ett morgondopp i havet, bytt om och börjat handleda för fullt när jag fick ett meddelande från verkstaden om att vår bil inte dykt upp. Först då insåg jag att jag glömt säga till Sverker att han skulle köra dit med bilen!

Ibland tror jag att vi är samma person och att han automatiskt ska veta och förstå det jag vet och förstår, men jag borde ju veta efter 22 år tillsammans att så funkar det verkligen inte. Man måste informera muntligt och skriftligt och helst också påminna både muntligt och skriftligt och se till att få en bekräftelse på att informationen gått fram. Kanske lite överdrivet, men telepati funkar i alla fall inte, och inte att ringa Sverker på mobilen heller för han svarar ändå inte. Jag släpper det.

Lustigt nog är det första Sverker säger när jag kommer hem att vi kan avboka tiden för att laga AC (”när nu den var?!”) för nu funkar den plötsligt igen! Hur det gick till vet jag inte men den här gången sparade vi alltså 500 Euro på bristande kommunikation och jag kunde checka av på punkt ett på listan trots min miss.

Uppmuntrad av denna framgång bestämmer jag mig för att ta mig an ett helt gäng nya ärenden redan nästa dag. Ska man till skattekontoret vet jag av erfarenhet att man måste vara där före nio om man ska ha lapp B, för den ska alla ha så den tar slut fem över nio. Kvart i nio var jag där, fick lapp nummer B37 och trodde i min enfald att jag lätt skulle hinna med mitt ärende innan 10.30 då jag skulle gå på kurs hos Fátima för sista gången på länge. Men Icke. När jag kom från kursen vid 12 var det fortfarande inte min tur, men jag visste vem jag hade att göra med så jag hade laddat med en bok (obs! laddat med, inte laddat ned) och matsäck så när det äntligen var min tur klockan ett var jag fortfarande vid gott humör och kunde fem minuter senare med nöjd min gå därifrån med det viktiga dokumentet.

Nu kände jag mig nästan oövervinnerlig så jag bestämde mig för att ge mig på att betala tjejernas skollunch också. Mot Loja do cidadão – medborgarhuset! Där lyckades jag med efter en del väntande (ett par kapitel i boken) och lirkande – de föredrar att man betalar på nätet, men det har inte gått så bra för mig hittills – betala alla skolluncher fram till jul så jag slipper göra om detta fler gånger i år. Det kändes bra, men nu var jag lite trött.

Mer än lite trött faktiskt, jag saknade min siesta under fikonträdet men jag tog en kaffe, gav mig själv en lite örfil och åkte sedan till vårdcentralen där jag lätt som en plätt bokade tid för barnens kompletterande vaccinering. Där var de hur trevliga som helst och väldigt effektiva, men svarar i telefon gör de inte, så man måste åka dit. Det blir Sverker som får åka dit med dem när de ska vaccineras, men han hittar ju också dit.

Var han var när jag fick allt detta gjort? Han har förstås ett nytt projekt på gång, och jag ser gärna att det blir klart någon gång så det var ingen mening med att släpa runt honom på alla dessa ställen. Projektet kom som vanligt som en överraskning för mig men mer om det en annan gång.

När jag kom hem till Sverker och hans projekt tog jag tag i utskrifter och scanning och mailande också och sedan bestämde mig för att Sverker kan ta det där med hundar och katter. Det där med frissan kan ju knappast be Sverker göra åt mig så det strök jag helt sonika från listan. Om jag inte varit hos frissan på två år kan det knappast vara akut nu. Man måste kunna delegera och prioritera och prioritera bort, fast en del saker måste man ju. Mycket färre saker än man tror, men ändå.

Ofrissad på personalfotot från jobbet: Jag tror hon fotsohoppade "antennerna" i min slitna kalufs..

Ofrissad på personalfotot från jobbet: Jag tror hon fotsohoppade ”antennerna” i min slitna kalufs..

 

Så var Listan avklarad! Nästa dag var det perfekt promenadväder på förmiddagen och perfekt väder för att somna vid fikonträdet efter lunch. Det gäller att passa på att göra sådant också, för från och med i morgon är måndag till fredag jobbdagar även för mig.

Comments
  1. Ja men visst blir man vansinnigt trött av att jobba när man inte är van vid det. Och så sjukt ineffektiv. Inte blir enklare av att man för allt i världen absolut inte vill vara effektiv. Jag hatar effektivitet. Så jäkla tråkigt. Kämpar fortfarande emot med näbbar och klor, och vägrar ett vanligt jobb trots att jag varit i Sverige i över två år nu. Blir inte så mycket pengar av det, men det får det vara värt : ) Svårt att förklara för nån som inte upplevt det själv. Men jag tror du om nån fattar.

  2. Jag blir lite nyfiken på hur det ska gå med jobb och allt, måste kännas dubbelt. Det låter så kul med jobbet och skönt med pengar men samtidigt svårt att träda in i gamla rutiner igen. Hoppas det går att hitta en skön balans.

  3. Hej, vad kul att läsa om er familj och alla eskapader!! Vi var just nere i vårt hus igen, jag för femte gången sen vi bestämde oss att köpa det. Du har så rätt i att man måste verkligen ha en bra advokat som hjälper en med alla grejer till stat och kommun och ”you name it”. Vi hade det ca 20 grader varmt, bad i havet första dagarna men sen kom ett sjusäredeles åskregn som dom verkligen behövde därnere i Algarve.
    Ser mer och mer fram emot att flytta dit som pensionär om några år, men det är mycket fixande innan för att ordna det ekonomiskt. Jag rekommenderar alla som planerar det att ha kontakt med expertis i Sverige och i Portugal. Men har man det är det bara att ”åka” , lycka till alla som tänker på sin ålderdom och inte vill leva på marginalen som pensionär och sen bo på nåt ”hem” i Sverige.

    • Ja det kan nog bli bökigt att göra på egen hand, Catrine! Vi hade tur med vårt, bara råkade få en mäklare som fixade allt, till och med att få tjejerna inskrivna i skolan. Sedan mötte han oss på flygplatsen med nycklarna till huset! Men det hade lika gärna kunnat vara en massa problem och trassel!/ Åsa

  4. Det är ett jättefint foto också. Jag trodde innan jag läst bildtexten att det visade dig efter att du varit hos frissan!

  5. Nu är det väldigt viktigt att ni gör klart er emellan vem det är som ska vaccineras och vem som ska steriliseras!

  6. Hej!
    Vilken härlig blogg du har! Ramlade in via en annan blogg och har nu suttit och läst. Och läst. Och fnissat. Och suckat igenkännande när jag har läst om extrabarn, renoveringar (även om vår renovering inte ens kommer i närheten av er) och andra äventyr. 😉
    Det ska bli väldigt roligt att följa er i fortsättningen, för hit lär jag komma ofta!
    När det gäller listor, ska man alltid ta i lite extra, för det är alltid lite som inte blir gjort. Skulle man mot all förmodan hinna med allt är det ju bara en trevlig överraskning..
    Ha en go dag!

  7. Friska tag! Fördelen med att skriva en lista är att man kan bocka för och då se att man faktiskt har gjort något! Låter knäppt men sinnet är hos de allra flesta rätt knäppt.

    Du, glöm nu inte att skriva ned en lapp till Sverker om veterinärbesök samt vaccinationer. Det var ju det där med internkommunikation. Mannen min och jag har varit tillsammans i 28 år och vi tänker fortfarande på olika sätt och på olika saker.

    Du är jättefin på fotot! Och jag måste också ta mig till frisören, står på min lista över saker som måste eller borde göras.

    Någon dag. En annan dag. Inte i dag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *