Att vara portugis – del 2

Om man googlar ”Ser português” (att vara portugis) kommer det allra först upp ett portugisiskt blogginlägg där en portugis har försökt sätta ord på vad det är att vara portugis. Texten har också dykt upp in mitt portugisiska facebookflöde någon gång. Nu har jag översatt den och använt den som ett (helt ovetenskapligt och oseriöst) test i hur portugisiska vi är.

Vi kanske inte är lika organiserade som schweizarna, lika disciplinerade som tyskarna, lika renliga som österrikarna, lika punktliga som britterna, lika noggranna som fransmännen, lika stolta som spanjorerna, eller lika rika som skandinaverna, men att vi är ett mycket mer sympatiskt och godhjärtat folk än något av de där andra folken, det tvivlar jag inte på. Att vara portugis är detta. Att vara portugis är en massa saker.

Här dras det hejvilt och yvigt och brett med rätt smala kammar, men jag håller ändå med om att ett goare och trevligare folk får man leta efter, och tro mig, jag har letat. Vi är ganska sympatiska men kanske inte så godhjärtade så vi får bara ett poäng här.

Att vara portugis är att gå över till grannen för att be att få lite persilja och bli kvar en halvtimme för att snacka.

Jag gick faktiskt över till grannen häromdagen med persilja som ärende och blev kvar ett bra tag och kindpussade morfar som fyllde år, pratade lite och fick en kasse citroner. Det tog nog en halvtimme, så här får jag faktiskt poäng. Sverker är en hejare på att prata med grannar han med, fast han inte kan språket så bra. Han får poäng för att han försöker.

Att vara portugis är att tala högljutt ute bland folk och på lokal utan att märka det.

Jag tycker inte portugiser är så högljudda om man jämför med vissa andra, men visst hörs de. Särskilt de äldre har ett sätt att ropa åt varandra rätt högljutt ibland. För att överrösta ljudet av den dånande Atlanten?  Sverker får poäng här, för han är väldigt högljudd. Jag får inga.

Att vara portugis är att ha världens bästa fotbollsspelare och inte vara så förtjust i honom alls förrän det kommer någon och kritiserar honom.

Ronaldo! Jag bytte ut våra profilbilder på facebook mot Ronaldobilder under den där kvalmatchen när Portugal vann och Sverige inte fick vara med i fotbolls-VM. Poäng! (Den enda fotbollsmatch vi någonsin sett från början till slut. Minuspoäng!)

images

Att vara portugis är att ha fått sitt varma blod avkylt av diktaturen. Att vara portugis är att göra en poetisk revolution utan blodsspillan och med en nejlika i handen.

Visst måste det vara så, att åren med diktatur påverkat Portugals folk på ett sätt som man som svensk har svårt att förstå. Alla portugiser över en viss ålder har sina minnen av diktaturen och av revolutionen, något jag aldrig kan dela med dem och kanske aldrig riktigt kommer att förstå. Inga poäng här.

 Att vara portugis är att äta chouriço ( i Sverige mer känt med den spanska stavningen chorizo) grillad vid eldstaden och tycka att det är godare än på någon gourmetrestaurang.

Vi kan få en halv poäng här för att vi hellre äter hemma än på restaurang och för att jag lagar alltmer portugisisk mat. Här får Sverker poäng, han gillar chouriço.

Man kan grilla den på gasspisen också

 

Att vara portugis är att protestera högljutt när de sänker promillegränsen från 0.5 till 0.2, för att vara portugis är att dricka öl, vin och sprit.

Det låter som att de är värsta alkoholisterna, men jag tycker de är väldigt lagom i sitt umgänge med alkohol. Fast de är inte lika noga med promillet vid ratten som svenskar. Vi älskar vin, men kör inte bil när vi druckit. Minuspoäng?

Att vara portugis är att vara stolt över att vara det, särskilt om någon hävdar motsatsen. Det är att åka utomlands och tala om fado, om den portugisiska maten, om stränderna, om allt vi är stolta över och längtar till.

Vi tar oss friheten att vara väldigt stolta över Portugal fast det inte är vårt land. Poäng?

 Att vara portugis är att längta. Längta efter sol, efter mormors soppa, efter kaffe och cigarretter på uteserveringen med vänner. Att vara portugis är att längta och inte glömma.

Det är lustigt att vi som alltid längtat någon annanstans har hittat hem och slutat längta just i längtans hemland. Här glömmer vi att vi nånsin längtat efter något annat. Kanske ingen poäng.

Att vara portugis är att vara nostalgisk men ha selektiv minnesförlust vart fjärde år och klaga över att inget förändras.

Här handlar det ju om politik och valår vart fjärde år. Portugisisk politik kan vi inget om. Minuspoäng.

Portugisisk politik - stort frågetecken. På skulten står det "Det finns alternativ - patriotisk politik till vänster"

Portugisisk politik – stort frågetecken. På skylten står det ”Det finns alternativ – en patriotisk politik är vänsterns”

 

Att vara portugis är att kunna improvisera och hitta på snabba lösningar. Att hitta vägen utan att fråga. Att vara portugis är att fråga om vägen och genast få hjälp av en hel hop människor.

Poäng, fast det är lite motsägelsefullt.

Att vara portugis är att tentar a borla seja do que for.

Det vet jag inte var det betyder och säkert inte Sverker heller. Minuspoäng. Försöka få något gratis till varje pris?

 Att vara portugis är att ge bara för att man tycker synd om någon.

Ja. Det har hänt. Poäng.

Att vara portugis är att ha de bästa utomlands för att det är där man klarar sig bäst.

Många portugiser ser sig tvingade att söka sig utomlands för att kunna försörja sig, till länder där lönerna är högre och det finns mer jobb.  Vi får väl minuspoäng där antar jag.

Att vara portugis är att ha havet som horisont och aldrig se ned i marken, och fortsätta framåt tills havet tar slut. Att upptäcka, drömma och uppfinna.

10394139_10152644920383183_5264741407785626541_n

Ja, det tycker jag att jag får poäng för. Sverker får dubbel poäng. Han är väldigt hemma vid havet och i havet.

Att vara portugis är att erövra,  och ge sin mamma en dask i rumpan (dar porrada na mãe?!), att säga nej och kasta ut morerna och spanjorerna. Att vara portugis är att glömma.

Inget av det här kan vi ju ta åt oss äran av, så det blir inga poäng där.

En kakelbild föreställande de kristnas strider mot morerna

 

Att vara portugis är att Bernadinas video har mer än 3 miljoner visningar fast de flesta inte gillade den.

Bernadina? Vem är det? Minuspoäng. Googlade den, såg den, gillade den inte. Poäng.

bernardina

Att vara portugis är att alla ser ”Casa dos segredos” (Hemliga huset) i hemlighet.

Jag vet inte vad man syftar på här så jag får inga poäng, men det är nog ett sunkigt TV-program som jag inte tittar på. Lovar. Inte ens i smyg. Inga poäng.

Att vara portugis är att tycka att det är bättre att vara advokat eller doktor än konditor eller bonde men tycka mer om bakverk och potatis än rättegångar och sjukhus.

Tveksamt.

Portugisisk rulltårta med mera

Portugisisk rulltårta med mera

 

Att vara portugis är att saga Bom dia! till grannen, och att säga Bom dia på fiket och att säga Hej, hur är läget, till brevbäraren och Tack bra i hissen. Att vara portugis är att säga ”Jo tack, det knallar och går, alltid framåt och aldrig bakåt”.

Det här gillar jag. Det är ett sätt att bekräfta varandra, detta hälsande, och det värmer och gör gott. Alla hälsar vänligt på alla och nu gör vi också det, så vi får poäng.

 Att vara portugis är att vara pessimist när allt går bra och optimist när det inte går bra. Att vara portugis är att vara mänsklig och därför inte helt konsekvent.

Två poäng. Vi är väldigt mänskliga och inkonsekventa.

Det är att ha poeter bland sig, det är att ha Antónios Aleixos som är halvanalfabet men vet mer än någon professor. Det är att ha missbrukare och alkoholister med Pessoas geni. 

Till och med Sverker (som inte läser så mycket) vet  vem Fernando Pessoa är, men vi får väl inga poäng för det.

Fernando Pessoa, nationalpoet

Fernando Pessoa, nationalpoet

 

Det är att allt är värt det därför att vår själ inte är liten. Det är att ha en stor själ men inte pengar för att försörja den. Att vara portugis är att köpa platt-TV och brasilienresa på kredit, men sedan inte ha pengar till mat.

Nej, vi får nog ingen poäng där. Vi handlar inte på kredit och skulle nog prioritera mat på bordet. Jag trodde nog portugiser gjorde det också.

 Att vara portugis är att tro allt man ser på TV men tvivla på allt man läser.

Det tvivlar jag starkt på. Poäng.

Att vara portugis är att vara vänligt inställd tills man får se. Att vara portugis är att bli upprörd över fotboll eller bilparkering. Att vara portugis är trampa på gaspedalen och bli sur om man får fortkörningsböter. Att vara portugis är att känna till lagarna och veta att man kan strunta i dem. Att vara portugis är att alltid välja samma skitskallar till regering. Att vara portugis är att vara upprörd.  Att vara portugis är att glömma arbetsveckan helt på lördagen och ha söndagsångest på söndag. Att vara portugis är att komma till jobbet på måndagen och snacka om fotboll. Att vara portugis är att inte vara oblyg. Att säga till tjejen på jobbet att man vi måste gå och ta ett glas ihop snart! Att vara portugis är att stöta på någon utan rädsla för nederlag. Det är att ha en öl i ena handen och räkna mynten till nästa runda med andra handen.

Inga poäng här tror jag. Möjligen är vi lite upprörda ibland.

Att vara portugis är att vara stolt även när det kostar på. Att vara portugis är att dra åt svångremmen men försöka framstå som att man spenderar. Att vara portugis är att snacka skit men nåde den icke-portugis som gör detsamma.

Inga poäng här heller.

Att vara portugis är att inte vara patriot men att känna ögonen tåras varje gång man hör nationalsången.

Kan inte den portugisiska nationalsången. Är inte patriot men i alla fall jag kan bli lite rörd när jag hör ”Du gamla du fria” Minuspoäng. (lättrörd)

Det är att säga att det är den vackraste. (nationalsången) Det är att hänga ut flaggan och lämna dörren öppen för den som vill komma in.

Det här kan man ju skriva massor om, men det ryms inte här. Vi får väl inga poäng här heller. Inget vi kan ta åt oss äran av.

Flaggan. Guincho.

Flaggan. Guincho.

 

Att vara portugis är att heja på landslaget fast de aldrig vunnit något, bara för att man är stolt äver att vara portugis.

Ja, vi hejar ju på Portugal i alla VM sedan vi flyttade hit, så vi får ett poäng men en minuspoäng för att vi inte är fotbollsintresserade.

1474468_10202662865837902_1579409705_n

Att vara portugis är att skriva den här texten snabbt för att någon väntar på en. Att vara portugis är att vara försenad men känna sig nöjd med sig själv ändå.

Punktlighet är en dygd som vi har i blodet. Man kommer i tid!

Det tog ett bra tag att skriva detta och ingen väntar på mig. Två minuspoäng.

Det gick ju inte så jättebra för oss där, men det känns lite bättre sedan jag visade texten (den portugisiska, inte mina kommentarer) för Fátima och hon sade ”Det var det dummaste jag hört! Det kanske gäller för den parvo (dumskalle) som skrivit det och folk han umgås med eventuellt, men inte behöver han få hela Portugals folk att framstå som fullkomligt patetiska för den skull! Försöker han vara rolig eller menar han allvar?”

Ja inte vet jag, men kanske är det i det närmaste omöjligt att beskriva hur ett folk är. Kanske ska man låta bli att ens försöka? Tänk bara på hur svårt det är att sammanfatta bara en person. Men ändå, jag har ju bott i många olika länder och kommit till slutsatsen att det ena landet ju inte är det andra riktigt likt. Olika folk har sina egenheter och det är rätt charmigt.

Vad det än är som gör dem så  portugisiska så är de väldigt lätta att tycka om.  Nu ska vi fira portugals nationaldag, som jag ju skrivit om förut. Vare sig vi får poäng för det eller inte.

Vi firar också att nu har hela familjen sommarlov! Mer om skolavslutning och sommarplaner snart!

Feliz dia de Portugal!

 

Comments
  1. Att vara portugis tror jag präglas mycket av att veta att man en gång varit en stormakt, som tappat allt man erövrat. Att man varit en diktatur alldeles för länge i det i stort sett övrigt demokratiska västeuropa, bortrensad av en helt unik revolution. Att man länge ansetts vara västeuropas sista u-land.
    Åtminstone den generation som varit med om 1900-talets förändringar för landet har ofta en ganska dyster syn och lite av en identitetskris.
    Som tur är börjar väl den yngre generationen (50 och yngre) bidra med lite mer framåtanda.

    • Ja identiteten hänger utan tvivel ihop med landets historia, Phil. Men man får hålla med Annannan att de gjort det otroligt bra, fått till det efter diktaturen och revolutionen, och att landet och dess folk bär sina motgångar väl. /Åsa

  2. Haha, spännande! Det här med att folk runt medelhavet (kanske mer i Spanien?) pratar högljud utan att ens märka det har varit lite av en kulturchock för mig. Som engelsklärare för spanska barn tvingas jag ständigt tjata om att de inte behöver skrika för att höras. Sen det här med att avbryta varandra hela tiden… Svårt att lära barnen visa respekt på den fronten när föräldrarna gör exakt likadant.

    Min kille, som är spanjor, tyckte att det var himla intressant att komma till en svensk matbutik för första gången. Här nere ropas det friskt ut erbjudanden i gångarna på butiken, medan det i Sverige är väldigt lugnt att stilla. Som på ett bibliotek, tyckte han.

    • Ja, spanjorerna är mer högjudda, Simone. Det där med att avbryta och överrösta, det gör man inte här. Men barnen är ganska högljudda ändå här tycker jag, när de leker och så. Och fröknarna får köra med hård disciplin för att få arbetsro i klassrummet här också har jag förstått. Barn kanske är så överallt ?/Åsa

    • Ja det är skillnad, Simone, mellan Spanien och Sverige, men också mellan Spanien och Portugal. Jag har skrivit om det förut en gång, när vi åkte över till Spanien och tyckte det inte längre kändes som utomlands, men att det fanns vissa skillnader. Siestan, och ljudnivån på folk, på caféer och så. Här i Portugal avbryter och överröstar man inte, men barnen hörs rätt bra. Något med rösterna? Portugisiska fröknar har fullt sjå att få arbetsro i klassen här med allt som oftast, tyvärr. De är liksom så ivriga och uppspelta. Barn kanske så överallt? /Åsa

  3. Stereotyper och att dra ett helt folk över en kan kan bli så himla intressant 🙂 Någonstans tror jag ändå att man fångar en liten kärna som en hel del passar in i. Eller såhär … alla portugiser passar nog in på någon eller några punkter 🙂 Samma punkter passar nog en hel del skandinaver in på också, ha ha! 🙂

    • Det är ändå rätt tydligt i många situationer för mig som utlänning här att här gör de så och här är de så och det är annorlunda, så man kan inte förneka att skillnaderna finns, Linnea. Men att ringa in dem exakt så de passar alla inom landets gränser går ju inte. Det är rätt stor skillnad på portugiser och skandinaver, utom det rätt allmänmänskliga. /Åsa

  4. Du får jämföra och se hur många poäng du får på att vara svensk då. 🙂 Spännande beskrivningar av den portugisiska folksjälen måste jag säga.

  5. Jag kan inte påstå att jag särskilt väl känner det portugisiska folket, men jag tycker ändå att det är en alldeles underbar beskrivning du bjuder på.

      • Lite skönt att beskrivningen var någon annans så slipper jag stå för allt som eventuellt inte alls stämmer! Inte helt lätt att ringa in ett folk. Kanske omöjligt och kanske onödigt som sagt men jag tycker det är intressant och lite skoj. /Åsa

  6. Undrar om det inte kan vara tydligare att se vad som utmärker ett folk när man själv kommer utifrån?
    ”Casa dos segredos” är väl Big Brother och där stämmer det att väldigt många verkar titta mest för att kunna förfasa sig 🙂

    • Så är det nog, Ulla. Man har nog en tendens att tro att det egna är så normalt att man inte ser det. Särskilt om man inte har så mycket att jämföra med. Sverige, till exempel med självbilden ”landet lagom” är ju extremt i många avseenden. Ahah, Big Brother…så är det väl med BB i alla länder. /Åsa

  7. OM jag någon gång har låtit skeptisk till fröken Fátima så är det inte denna gång. Jag står helt och hållet på hennes sida! Jag kan mycket väl tänka mig en svensk variant på det här som jag lika lite skulle stå för som jag gör för den här. Det här är en grabbtext. Fast han träffar huvudet på spiken även för mig i ett par passager:
    Improvisera och hitta på snabba lösningar. Jag ser det på mitt jobb. Folk ställer upp och arbetar över om det behövs för att vi ska få ihop en ansökan även om det är kort om tid. I norra Europa vet jag att man skulle ha sagt att jag skulle ha tagit kölapp en månad tidigare om jag skulle ha hjälp nu. Och slagit igen dörren i ansiktet på mig.
    Revolutionen och den helt enorma bragden att få ihop ett fungerande land under åren därefter, när också en miljon eller fler kom tillbaka från kolonierna. Utan blodsspillan. Lika otroligt som det är, lika otroligt är det att portugiserna inte har större insikt om vilken bragd det är!

    Och jo – Att vara portugis är att skriva den här texten snabbt för att någon väntar på en. Att vara portugis är att vara försenad men känna sig nöjd med sig själv ändå.”

    • Ja han har nog vissa poänger, men vissa saker kanske låter lite som en parodi, eller stämmer mer på andra som man inte vill kännas vid. Jag kan också mycket väl tänka mig en text om svenskar som jag inte skulle vilja kännas vid. (Fast om man googlar på ”att vara svensk kommer helt andra typer av texter upp) Ja de borde ha mer cred för den bragden, istället känns det som att de utifrån (och kanske inifrån) ses som ett folk som inte åstadkommit något. Alla minns romarriket och men att Portugal upptäckte världen och var en stor nation..? Måste kolla Deolinda. /Åsa

    • Vad roligt Cátia! Ja uppenbarligen känner en del igen sig, eftersom de lägger ut den på facebook. Särskilt idag poppade den upp. Men Fröken Fátima ville inte veta av den…?/Åsa

  8. Fotbolls-EM börjar nu, så ni får säkert flera fina tillfällen att öva upp entusiasmen som portugisiska fotbollsfans också de närmaste veckorna. Portugal möter Island på tisdag.

    • Aha, är det därför folk är extra patriotiska nu, med flaggan och allt, inte bara just idag utan ja, när det nu började. Det blir spännande för islandsfamiljen på tisdag nu då. De har förresten bytt skola till nästa läsår. För mycket socker eller för mycket disciplin? 😉 Jag kanske ska se någon match då också. Om Portugal möter Sverige igen blir det Ronaldo som profilbild igen! 🙂 /Åsa

    • Haha, vi är nog fortfarande svenskar, Aila, fast med portugisisk framtid förhoppningsvis och med Portugal i hjärtat. Fast barnen, de blir nog mer och mer portugiser med svenskt ursprung. Vi grillar på en keramikgrej, typ form med galler, finns i form av gris också 🙂 . Man häller sprit i, vi använde sockerrörsbrännvin för det är starkt. Man tänder på spriten så den brinner men för att det ska fortsätta brinna måste man tydligen ha värme underifrån också så vi satte den på gasspisen. /Åsa

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *