Det där jobbiga

Åh, vad jag inte vill skriva om det här, inte vill tänka på det här. Det finns ju så många roligare och lättare saker att skriva om, men nu har jag skjutit det framför mig så länge att det är dags. Nu ska jag börja berätta om brevet.

Egentligen började det med en liten nästan oläslig lapp i brevlådan. Efter en del bryderier lyckades vi tyda meddelandet på lappen till att vi skulle infinna oss på polisstationen senast igår. Det här var för ganska precis ett år sedan och visst gjorde den oss rejält nervösa. Snutnoja har vi bägge två, vare sig vi gjort något olagligt eller inte och överhuvudtaget trivs vi bäst när brevlådan är tom. Det brukar sällan komma några goda nyheter den vägen, och det gjorde det inte den här gången heller.

På polisstationen fick vi sitta med en alldeles egen polis i ett alldeles eget rum och titta på bilder som någon tagit med mobilen på vår grushög, som tydligen var olaglig. Det har jag redan berättat om lite i förbifarten. Vad jag inte berättade om var att där också fanns bilder av Sverkers nya utbyggnad, och att den också var olaglig. Jag började nog förtränga det hela redan då.

Polismannen var mycket vänlig och beklagade det hela. Han önskade att de hade färre ärenden som detta och tyckte att de tog upp onödig tid, men nu var det som det var, en anmälan hade gjorts och åtgärder måste vidtas. Processer måste följas. Regler är regler. Bygglov hade behövts.

Så såg det ut från början. Inget fel på det alls, men taket till höger var ruttet och in till vänster från den lilla stentrappan hade det vuxit ett stort olivträd som dött. Kvar blev en stor stubbe och döda rötter och där någonstans kom det in vatten i huset..

Sverker gör det han kan bäst – fixar och bygger.

Se så glad han ser ut när han (tror att han) får bygga som han vill på sitt eget hus!

 

Det kan vara så att jag vid något tillfälle – kanske när Sverker rev den första väggen – undrade något i stil med ”Behöver man inte bygglov för sånt där?” . Jag har ett vagt minne av att jag då fick svar i stil med ”Äsch, man får väl göra som man vill med sitt eget hus”, alternativt ”Vem skulle bry sig om det?”, eller ”Tycker du att det ser ut som att grannarna har byggt enligt något bygglov eller?” Alla svaren låter bekanta, så det kan nog vara så att jag frågade flera gånger och fick olika svar, men det känns inte så konstruktivt att rota i exakt vad som sagts eller inte.

Inte så troligt att det finns bygglov på detta och jag skulle kunna göra ett helt inlägg med liknande exempel så det kändes ju rimligt det Sverker sa..

 

När vi gick från polisstationen sa jag ingenting, och speciellt inte ”Vad var det jag sa?”. Vi var båda knäppt tysta, lite skakis och hade lite ont i magen. När vi sedan pratade var det för att undra vem sjutton som hade klättrat halvvägs över vår mur och fotat Sverkers lilla modifiering av huset vi äger och bor i. Var det någon vi kände? Någon vi trott var en god granne? Någon förälder till någon av barnens kompisar? Vem kunde det vara? Det måste nästan vara någon vi kände eller i alla fall någon som bodde i närheten. Alla var misstänkta och det kändes inte bra.

En granne har den här skylten på sin mur. ”Har man nära grannar som inte är lojala är Goddag en gång om dagen redan för mycket umgänge” Fast de verkar ju trevliga och pratar med oss?

 

Oavsett vem som anmälde oss skulle vi förstås ha tagit tag i det hela då direkt. Letat upp en arkitekt som kunde ansöka om bygglov i efterhand hos kommunen, men på något sätt kändes det som att det räckte med att Sverker slutade bygga. Eller hur var det? Var det här före eller efter han satte i skjutdörrarna så det i alla fall blev tätt. Jag kommer inte riktigt ihåg och det spelar inte så stor roll. Det som spelar roll är att vi inte gjorde det vi borde ha gjort. Det vi borde ha gjort var att starta legaliseringsprocessen.

Det var nog i oktober vi blev kallade till polisen igen. Vi satt i samma rum med samma polis, som talade om för oss det vi redan visste, att vi inte ansökt om en legalisering av den olagliga utbyggnaden. Polismannen var lika trevlig som förra gången och beklagade även denna gång att vi hamnat i denna knipa, men rådde oss å det bestämdaste att ta tag i det hela nu innan det blev värre.  Om Sverker fortsatt att bygga eller inte gjorde varken till eller från. Nu var det sista varningen, nu låg vi risigt till. Böter, domstol, rivningsåläggande var ord som lyckades nå fram.

Detta var inget problem som försvann av sig själv om man ignorerade det, utan ett som man måste ta tag i. I det här fallet är man lika med jag, eftersom det är jag som sköter allt som har med mail och telefon och datum och myndigheter i vår familj. Särskilt sedan vi flyttade till Portugal.

Jaha, var det inget värre, kanske ni tänker. Får ni inte skylla er själva nu, tänker ni kanske också. Jo, kanske. Det är i alla fall bättre om vi skyller oss själva än om vi skyller på varandra, har vi upptäckt. Bäst är det om vi skyller allt på en gemensam fiende, nämligen hen som anmälde oss, men hjälper gör det ju inte.

Problemet kvarstår tills det är löst och det hänger som tunga mörka moln laddade med århundradets storm över idyllen i Bortugal. Det visade sig dessutom vara ett problem som växte när man började ta tag i det. Det kom fler brev.

Fortsättning följer. Nu (söndag) har jag en runda att springa med en hund och prov att plugga till med barnen. Det brukar vi göra i det illegala rummet.

Det är också gulingarnas favorittillhåll. Och Sverkers.

Mer om Sverker och hans projekt här

Comments
  1. Hej! Så himla glad att jag ramlade in på ”Bortugal” av en slump för några veckor sen!!
    Ni var mina idoler i Arga Snickaren för ett antal år sen o jag har funderat då o då hur ni fick till det med huset o livet. Jättekul att läsa om flytten o att ni verkar trivas i Portugal. Tråkigt med bygglovstjafs bara… Men det löser sig väl på ett eller annat sätt. Förhoppningsvis utan rivning… Ha det mkt bra!!! Mvh/Annika i Bagis

    • Ja, jag hoppas det löser sig, Annika! Förutom det är ju allt verkligen toppen, så man får försöka att inte oroa sig alltför mycket över det hela men det är svårt. /Åsa

  2. Surt var ordet, sa Bull.

    Ni fick ju visserligen en hint tidigare att det finns en disharmoni i närområdet, i samband med jord/grushögen som ni lämpade på gatan istället för på tomten. Någon i er geografiska närhet mår inte bra.

    Spontant tänker jag att det inte är rimligt att det krävs bygglov för ombyggnad av egnahem. Tillbyggnad är en annan sak. Men som ny i landet blir det väl en hel del ”learning by doing”, eller? Vem kan ge nyanlända i landet all den info som krävs för vardagens alla situationer?

    Nåväl, upp med nosen, det låter som att polisen har en bra inställning i frågan, det går säkert bra.

    • Surt sa räven!
      All ombyggnad som ändrar utsidan krävs det bygglov på, och tills alldeles nyligen behövdes det även bygglov för ombyggnad inomhus, men det har de ändrat på, faktiskt sedan vi flyttade hit, har vi fått veta. Det är väl vårt eget ansvar som inflyttade att ta reda på vad som gäller, antar jag. Det finns liksom inget ”handikapp”, att man kommer undan med att man inte visste för att man är utlänning. Hur skulle det se ut förresten? Hehe. Det verkar i alla fall vara väldigt vanligt att portugiserna själva bygger utan bygglov. Bara på vår gata finns två hela hus utan något som helst bygglov.
      Fortsättning följer, Europé! /Åsa
      Fortsättning följer!

  3. Usch, så obehagligt alltihop. Att ha det hängande över sig!
    Och väldigt olustigt att veta att det är en granne som har varit där och tagit bilder och vill illa…
    Jag begriper inte mycket om husägande, men tycker som Sverker, att man måste väl få fixa med sitt eget hus!?!
    Jag hoppas så att den här historien får ett lyckligt slut, och att ni snart kan lägga det bakom er!

    • Ja det känns obehagligt, Casa Annika, men lite bättre sedan vi vet vem det är. Riktigt bra känns det dock inte förrän vi vet om vi får gokänt på ansökan och om vi inte får det blir det mer elände med rivning…
      Jag hoppas på det bästa.

  4. Skylten är ju genial den vill jag också ha ! Kan ju definitivt inte vara den granne som satt upp denna skylt som hittat på djävulskap för er.

  5. Jag är glad att det inte var något ” värre”!
    Det här fixar ni! Egentligen är det ju ” skrattretande” när man ser, vad grannarna ”runt omkring” bygger och lägger till till sina hus. Jag slår vad om att det mesta i vårt område är ”svartbyggen”. En nära granne till oss byggde ” något” som han tydligen blev tvingad att riva. Ett halvår senare var det uppbyggt igen! Sedan att misstänka en granne, är ju jättejobbigt, men det är bara att inse, att inte alla i vår underbara lilla by gillar ”estrangeiros ”!
    Det kommer att fixa sig! Kram ❤️

    • Ja man kan alltid vara glad över att det inte är värre, men det har orsakat mycket stress och oro plus att det redan blvit dyrt. Får vi nej på ansökan blir det mycket jobb och damm. Framför allt var det hela så himla onödigt. Men vi får hoppas på det bästa och på det ena eller det andra sättet ordnar det sig till slut. Om vi blev anmälda för att vi är utlänningar är svårt att säga. Det behöver ju inte nödvändigtvis vara så. Vi har inte upplevt någon typ av främlingfientlighet annars, men visst vore det konstigt om det inte fanns någon som inte tycker det är en bra utveckling att det i stort sett bara är utlänningar som har råd att köpa hus här. /Åsa

  6. Förfärligt. Bra ändå att ni fått veta vem det är, så att ni inte måste gå och undra.

    Jag tycker sådant här är så gruvligt så det är inte sant. Vi har tidigare haft grannar som har haft en verksamhet som de nog skulle ha haft tillstånd för som de inte hade, men jag har sådan avsky för att anmäla grannar. Om det handlade om barn eller djur som for illa så vore det sin sak. Och naturligtvis tycker jag att man ska följa lagen. Men inte att man ska peka ut sina grannar.

    Jag tror att det kommer att reda ut sig med myndigheterna om ni gör vad som det har sagts att ni ska göra. Kommunen har inte så många sätt att få in pengar på – inte som i Sverige där de får en stor andel av inkomstskatten – och det är mest bara det byggrelaterade som de kan beskatta.

    • Jag hoppas du har rätt, Annannan! Har du någon koll på var det där med den lustiga kakelskylten kommer från? Känner du igen det? Finns det någon bakgrund till det hela? (diktaturen?!) Jag tycker den är jätteskum! (Fast jag funderar som sagt på att skaffa en också!) /Åsa

      • Ingen aning. Men är det inte helt enkelt i samma anda som smaklösa skyltar man kan köpa på marknader i Sverige också? Sådana om hur mannen respektive kvinnan ska hålla varandra i tukt osv.

  7. Verkligen jobbigt! Är det omöjligt att prata med anmälaren och förklara att ni gjorde förändringarna i tron att det var OK och att ni var okunniga om lagarna. Min erfarenhet är att såna här grannar brukar backa när man konfronterar dom ansikte mot ansikte.
    Bjud in anmälaren på middag 🙂 även om ni hatar hen

    • Nej, det tjänar inget till, Susanne. När anmälan väl är gjord är ärendet hos polisen och bollen i rullning. Det blir ingen middag för angivaren. Att säga Goddag är redan för mycket umgänge../Åsa

        • Ja det hade man kanske kunnat råka ut för också Hans, men i det här fallet fick vi veta från början att det var fråga om en anmälan från en privatperson. /Åsa

  8. Oh vad tråkigt ! Förstår inte att det bara får finnas sådana människor som vill ställa till det för andra! Om det var så att det tog bort havsutsikten så hade jag förstått men inte gå till kommunen och anmäla. Så fult och onödigt! Varför ställa till istället för att leva våra korta liv så bra man nu kan. Så svårt att förstå ! Jo skulle kunna tänka mig om ni haft en hund som stod kedjad vid en koja eller plågat någon annan som inte kunde försvara sig, men då hade det nog varit mer handgripligen ! Hoppas verkligen att det löser sig ! Har själv stor erfarenhet av att bygga utan att bygglov är färdigt men det var i Brasilien där jag ansökte om bygglov för en Pousada . Bygglovet kom aldrig, arkitekten ljög och hittade på orsaker då han gjort en otillåten byggnad. Fick böter under byggtiden men när det var klart kom gubben som brukade sätta böter och sa: Jaha nu var det färdig ja då var det inget mer att göra då böter bara är under byggtiden.. Fick då också Habitese dvs papper på att det var godkänt att flytta in och kunde ansöka om Hotellverksamhet. Hade dock enorma problem med min granne som gjorde ett kråkslott med mitt byggmaterial och plöjde upp en väg med jordmassor intill muren jag precis byggt så den blev som en pilbåge .. Det blev en väldig sak där jag var tvungen till handgripliga motåtgärder (dock utan myndigheter).

    • Oj det där lät jobbigt, Claes! Sådant tar massor av onödig energi! Det är något att tänka på för den som ska köpa hus – att ha goda grannar är verkligen viktigt. Tydligen var någon inte nöjd med oss som grannar i alla fall, och jag lovar att vi inte bygft något som skymmer. Hade han inte klättrat upp över muren hade han inte ens sett något av ändringarna. Jag fattar verkligen inte vad hn fick ut av det hela, mer än dålig grannsämja. /Åsa

  9. Väldigt olustigt alltsammans. Inte lätt att veta hur det fungerar i nya landet, och jag tycker att det är svårt att få vettig information när man letar svar. Men jag reagerade mest här på skylten om illojala grannar, vi har nyligen hackat bort en sådan kakelplatta från vårt hus. En lojal granne påpekade vad det stod där och antog att vi inte kunde tyda texten då vi har det lite svårt med språket. När vi förstod så hackade vi genast bort den. Hoppas allt löser sig.

    • Ja väldigt olustigt, Ingrid. Just den grannen med skylten har vi inget otalt med så vitt vi vet, men man vet aldrig. Så ni hade en likadan eller liknande? Undrar vad som ligger bakom detta?

      • Exakt samma skylt. Nej, nej gör inte det, portugiser är mycket känsliga så, och man behöver inte skapa fiender i gralnnskapet. Vi knackade ju ned skylten och skyltägaren har ju flyttat till uppenbar lättnad för alla på gatan. Vad jag uppfattade från mina grannar så tyckte dem att skylten var väldigt kränkande. Och den läses ju inte bara av den ni vill knäppa på nosen.

        • Nej jag skojade (mest), Ingrid! De allra flesta av våra grannar är trevliga, inklusive de med skylten faktiskt. Jag funderar på att fråga dem om det finns någon historia bakom. Lustigt att ni hade samma skylt! Det var nog bra att ni tog bort den och jag är säker på att ni är jättebra grannar! /Åsa

  10. Oj.

    Nästan så man tror att någon är avundsjuk på er. Oftat brukar sådant komma fram vad det lider. Förresten, ni har ingen rättighet att få veta vem? Kanske inte för att det hjälper byggsituationen men så ni slipper titta snett på grannarna.

    Jag tror att i Spanien måste man ha bygglov för nästan allt som görs och därmed betala in lite extra skatt till kommun el vem det nu är. Många som råkat illa ut i t ex Mijas.

    Polis och skatteverk är sådant man inte vill ha att göra med. Eller sjukvården, för den delen. Bara elände.

    Ser ju med spänning fram emot fortsättningen om än inte med nöje.

    • Fortsättning följer, Emma. Just nu har vi att göra med alla tre. Fast jag har goda erfarenheter av både skatteverket här (utom väntetiderna) och sjukvården. Trevliga poliser, trevlig och hjälpsam personal på skattekontoret och på sjukhuset. Men helst skulle man ju inte ha med dem att göra och det här känns inget kul /Åsa

  11. Åh nej vad jobbigt! Man kan ju inte låta bli att undra vem som varit och fotat på er bakgård…? Och varför? (Nog för att vi har en granne som hatar oss och ringer till arbetsförmedlingen/skatteverket/radiotjänst/mitt jobb för att försöka komma på något att anmäla oss för) men ändå … Vad finns det ni kan göra nu då? Kan ni ansöka om bygglov nu?

    • Usch vad hemskt med er hatgranne, jag fattar inte hur ni orkar. Det verkar sjukt läskigt och påfrestande. Nu har vi en arkitekt som ansöker om bygglov i efterhand åt oss, Freedom och vi kan bara hålla tummarna. Vi vet faktiskt vem det är nu, tack och lov. Berättar snart mer. /Åsa

  12. Rackarns rabarber! säger vi om sånt här i vår familj 🙁 Alltid lika svårt att veta om man ska skratta eller gråta. Känner med er Åsa och kommer gärna och ser det illegala rummet som sist jag såg det var halvfärdigt 🙂

    • Rackarns rabarber är inte precis de ord vi brukar ta till! Vi brukar ta i ordentligt, och det var inte så svårt att hålla sig för skratt. Vi får hoppas på det bästa! /Åsa

      • Nä, vi brukar nog också ta till betydligt grövre doningar får jag väll erkänna. Förstår att ni kunde hålla er för skratt men ibland när det känns som att precis allt rämnar och går åt helvete och det liksom bara finns en lösning (som är asjobbig) ur misären kan jag ibland skratta åt skiten. Sen kommer jag tillbaka till verkligheten och gråter en skvätt istället, ha ha! 🙂

        • Har inte riktigt kommit dit än, Lanclin, eller så är jag helt enkelt inte så. Däremot är man ju tvungen att släppa det och vara glad över allt annat i stället. Men själva grejen fortsätter vi att svära över. /Åsa

  13. Vad surt. Dels en massa besvär med ansökningar och liknande i efterhand men framför allt att någon tydligen missunnade er och istället för att kanske påpeka till er att det behövdes bygglov gick till kommun och angav er istället och med foton som bevis.Måntro det var samma som hade anmält om grushögen en gång i tiden.
    Hoppas att allting löser sig för er och att ni slipper framtida påhopp från någon ogin granne

    • Ja det är delvis känslan av att någon vill oss illa och delvis det där med att vi inte riktigt vet utgången. Böter får vi hursomhelst och arkitekten var inte gratis. I bästa fall räcker det med det. I värsta fall är det inte bara att också behöva riva utbyggnaden vilket vore illa nog. Det kan bli ännu värre. /Åsa

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *