Cykelfamiljen

Vi är inte mycket för motionscykling, men nu har vi blivit byns cykelfamilj ändå. Det är många som cyklar i Portugal. I alla fall här där vi bor. Varje gång vi åker ned till Guincho eller eller in till Cascais möter vi ett antal motionscyklister i neonfärgade trikåer som kämpar sej uppför backarna mot vår by och sedan vidare på de slingriga vägarna upp mot Sintra. Särskilt på helgerna är det massor av sådana motionscyklister i backarna här omkring, och folk på mountainbikes som hojjar omkring i nationalparken, antingen i skogen ovanför byn eller på de trails som slingrar sej över och mellan kullarna nedåt havet.

Gärna i bredd också så de stoppar upp trafiken.

Gärna i bredd också så de stoppar upp trafiken.

I terrängen

I terrängen

Rekommenderas!

Rekommenderas!

I Cascais kan man låna cyklar gratis under sommarhalvåret. Många lånar en sådan damcykel med cykelkorg och tar cykelbanan ut till Guincho. Det skulle jag själv göra om jag var turist i Cascais.

Men vardagscykling, cykling som färdmedel i vardagen, är inte så vanligt som det är på många håll i Sverige. Jag hade kollegor i Sverige som cyklade till jobbet året om, i snöslask och spöregn, i ur och skur. Här ser man inte många cyklister av den sorten. Här finns ont om cykelvägar, förutom den de byggt mellan Cascais och Guincho (för turisterna?) Ibland ser man familjer som tar med sina barn till strandpromenaden eller parken för att barnen ska få cykla lite, för längs bilvägarna, som knappt har vägren eller trottoar är det inte speciellt cykelvänligt. Särskilt inte för barn.

Mycket trafik, ingen vägren. skruttig trottoar!

Mycket trafik, ingen vägren. skruttig trottoar!

Vår by är full av backar och gränder som är belagda med portugisisk gatsten, och trottoarerna längs den hårt trafikerade landsvägen som går genom byn är minst sagt bristfälliga. Vi måste också cykla över ett vattendrag som går rakt över vägen och när det är fullt kan det vara nästan två meter brett.

Men nu är det "lågvatten" !

Men nu är det ”lågvatten” !

Jag förstår att vi är de enda som cyklar till och från skolan med barnen. De flesta tar bilen, vilket gör att det är lite bilkaos kring skolan vid hämtning och lämning. Många tar bilen fast de bor jättenära, men jag antar att det är för att de ska vidare till jobbet.

Och några går!

Och några går!

Vi hör nog till de som bor längst från skolan om man inte räknar de som bor i andra byar, så vi måste ta oss igenom precis hela byn för att komma till skolan. Det är lite av en mission, men nu har vi lärt oss var man säkrast korsar vägen, var det är höga trottoarkanter, var man måste ta fart och var man måste bromsa in i god tid. Det har blivit lite av en sport att försöka klara hela vägen utan att kliva av cykeln och nudda marken, och det lyckas nästan aldrig på ditvägen, då det går mer uppåt, men ibland på hemvägen.

Susar fram i gränderna

Susar fram i gränderna

Sista septemberbilderna 2014 050

Jag har aldrig sett andra barn cykla i vår by. I början väckte det stor uppmärksamhet att så små tjejer kunde cykla så fort. Tanterna och gubbarna i byn brukar skaka lite på huvet åt galenskapen eller ropa Força! Força! (hejja! hejja!) när tjejerna kommer pinnandes. I början trängdes skolkamraterna vid skolans staket för att få en skymt av hur Frida och Jonna susade iväg på sina små cyklar.

Força Frida!!

Força Frida!!

Tjejernas cyklar är de enda som står parkerade vid skolan

Tjejernas cyklar är de enda som står parkerade vid skolan

Trots att det är lite av en strapats, är det ofta en av våra favoritstunder på dagen, när vi allihopa susar (försiktigt) nedför gränderna i byn på den slingriga vägen och tjejerna babblar ikapp med varandra om allt som hänt under skoldagen.

Ibland blir det en specialdeal med Jonna.

Ibland blir det en specialdeal med Jonna.

Ibland måste man ta en vätskepaus!

Man måste ta en vätskepaus!

Comments
  1. Bekräftar min teori om att ifall man klarar cykelgården på regnbågen kan man cykla överallt 😉 och det gjorde ju både Frida och jonna med bravur! Ser förövrigt helt underbart ut! Hälsa familjen 🙂

    • Ja det stämmer nog bra, Niklas! Det är ena hejare på rullskridskor också tack vare skridskoträningen de fick hos er! Hälsa Regnbågen!

  2. Ja, det där är ju så kulturellt betingar. Det är precis som när vi är i Turkiet och vår 4-åring som redan kan simma. Där lär dom sina barn att mer vara rädda för vatten. Ofta ser dom på oss som att dom vill ringa ambulans(eller kanske socialtjänsten 🙂 och sedan när de ser att han kan simma blir dom istället helt till sig.

    • Haha, ja lite åt det hållet! Kanske ännu mer extremt så i Turkiet? Jag gillar inte det där med att barn ska gå runt finklädda och inte få busa omkring, klättra, springa, gegga och smutsa ned sej.. Här är i alla fall mycket barn ute och surfar! Det är positivt. Och barnscouter har vi sett..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *