Byns vardagsrum och hjärta del 1

Något som jag kanske inte trodde att jag skulle behöva göra här i livet var att skriva en kärleksförklaring till det portugisiska föreningslivet, men nu svämmar mitt hjärta snart över, så nu skriver jag om det.  Faktum är att jag är så full av beundran och förundran inför detta fenomen att det blev två inlägg. Här kommer del 1, vare sig ni vill eller inte.

Tänk er att det fanns en lokal på orten där ni bor där alla träffades både till vardags och till fest. En lokal där alla generationer samsades och samlades för att umgås och skapa gemenskap, och där det ordnades aktiviteter och festligheter året om. Något gemensamt som ni skapade tillsammans, för varandra. En sociedade familiar recreativa – En förening för familj och fritid! Jag vet inte om det finns något motsvarande i något annat land, men tänk om det fanns, på orten där just du bor! Skulle det funka, och skulle det vara något för dig?

Kanske är det svårt att att svara på om man inte riktigt kan föreställa sig vad en sociedade familiar recreativa är? Jag kan hjälpa dig! Det finns mycket föreningsliv i Sverige också, men för att få något motsvarande en Sociedade Familiar Recreativa skulle man vara tvungen att slå ihop Folkets Hus med fritidsgården, hembygdsgården, PRO, leklandet, gårdslokalen och kvarterskrogen, och lägga till lite studiecirklar och Friskis och Svettis under samma tak och sedan driva allt detta ideellt. Man skulle till och med bygga själva byggnaden tillsammans och sedan hjälpas åt med skötsel och drift av föreningen och dess lokaler.

Här är våra sociedader, sida vid sida, lika stolta bägge två.

Här är våra sociedader, sida vid sida, lika stolta bägge två.

 

Eller man och man förresten, en sociedade blir varken mer eller mindre än vad dess medlemmar gör den till. Allt bygger på frivillighet, så var och en får själv välja hur mycket hen vill engagera sig beroende på förmåga, intresse och tillgång av tid. Några sitter i styrelsen, några håller reda på siffror, andra sköter caféet någon kväll i veckan och så turas man om att städa. Någon håller i någon sorts aktivitet och så vidare också, för visst vill man ha olika slags aktiviteter, som till exempel zumba, thaiboxning, teater, orkester, cirkelträning och dans i sin Sociedade familar e fecreativa?

Dansgruppen som tillhör ena sociedaden fyllde 32 år med stort kalas och föreställning

Dansgruppen som tillhör ena sociedaden fyllde 32 år med stort kalas och föreställning

 

Även om inte just du skulle vilja engagera dig så jättemycket så skulle du kanske gå dit och ta en kaffe eller ett glas vin och träffa lite folk ibland. Kanske skulle din mamma eller pappa (eller mor-/farföräldrar om du är så ung) sitta där och ta en fika och spela kort med andra tanter och farbröder, eller kanske ta en öl och titta på fotboll. Kanske skulle barnbarnen komma och krypa upp i deras knä en stund innan de sprang iväg och lekte i lekhörnan med de andra gamlingarnas barnbarn. Detta är alla generationers fritidgård. Börjar du kunna föreställa dig sociedaden nu?

Alla generationer på dansgolvet

Och på fiket

Ungdomar övar inför någon av de föreställningar som ordnas regelbundet. Vilken kväll i veckan som helst är där ungdomar som håller på med ett eller annat.

 

Men varför nöja sig med detta när man också kan ordna saker som julfest, midsommarfest, nyårsfirande med middag, årsjubileum och karneval, och dessemellan lite annat som barnens dag, danskvällar, föreningsmiddagar, dansspektakel (föreställningar) ? Naturligtvis skulle man också kunna hyra lokalerna för bröllop, dop, födelsedagar och annat för en billig penning.

Skulle det alls funka där du bor, och skulle det vara något för dej? Innan vi flyttade hit och innan jag hade upplevt vad en sociedade är hade jag nog varit tveksam till det hela. Om jag bara fått det beskrivet för mig som ni nu fick hade nog svarat nej på fråga A och på B hade jag svarat nja och lagt till att det kanske inte var något för mig personligen för jag är ingen föreningsmänniska  Hade jag inte sett det själv hade jag inte trott det var möjligt, men nu vet jag att det är så pass möjligt att det med stort engagemang och stor framgång existerar och frodas två dylika organismer i denna lilla by på drygt tvåtusen invånare. Man är självförsörjande både vad gäller underhållning och fritidsaktiviteter! Numera vet jag också att det nog ändå är något för mig, och framförallt är det något för mina barn.

Nu har det gått mer än ett år sedan vi för första gången, med ett visst mått tvekan och nervositet lite försiktigt trädde in i sociedadernas värld. Vi började ju med att sätta in barnen i varsitt karnevalståg ordnat av varsin sociedade och sedan har det rullat på med kottfester och jubileum och spektaktel. Jag tycker det är något hela tiden och delvis beror det förstås på att vi är med i två sociedader, men bägge har ett rätt späckat program året runt. Vi är bara med på en bråkdel av aktiviteterna, och det skulle inte förvåna mig om det finns folk i byn som tillbringar mer tid på sin sociedade än hemma hos sig själva. Vissa engagerar sig mer än andra, och tack vare allas gemensamma insats och engagemang är sociedaderna liksom byns vardagsrum. Byns hjärta(n)

 

På vår första karnevalsfest förra året. Vårt första år här var vi ovetande om att allt detta fanns och att något dylikt kunde finnas.

 

Nu i helgen är det karaokekväll på Jonnas sociedade, men den kanske vi tar och skippar. Någon måtta får det vara.

Fler inlägg om sociedaderna här!

Kommentarer
  1. Pingback: Spektaklen återuppstår! – Bortugal

  2. Pingback: Halloweenfest och covidtest – Bortugal

  3. Pingback: Bortugal | Att släppa taget

    • Ja det är verkligen gott om engeagemang och bra sammanhållning i byn, förutom då att de är uppdelade i två gemenskaper, Annika! /Åsa

  4. hej vad tycker du om jag och min fru köpa en lägenhet i lissabon för vi är snart pensionärer.jag ville köpa en lägenhet runt 70-80000 euro 2sovrum och 100kv/m mvh Ali

    • Det tycker jag ni ska göra Ali, men först åka dit och kolla om ni tror ni skulle trivas förstås, om ni inte redan gjort det! /Åsa

  5. Verkar ju vara hur mysigt som helst! Jag börjar fundera över hur stora byggnaderna måste vara för att rymma allt det du berättar om. Det hade varit roligt att få veta i del 2 sen!

    Ha det bra och hälsa familjen!

    /Niklas

    • Byggnaderna är cirka 500 m2 i två plan, plus en del intilliggande extra byggnader som till exempel typ lada för byggnation av ”fordon” till karnevalen. Och det finns alltså två, och de utnyttjas maximalt. Ha det bra du med, Niklas! /Åsa

  6. Det låter ju alldeles underbart ju och vilket fantastiskt sätt det måste vara in i det lokala samhället!

    Här är också föreningslivet och detta eviga eventskapande något jag har imponerats av, hur folk engagerar sig i det lokala livet på ett helt annat sätt än hemmavid.

    • Ja det verkar vara en del på gång i Auckland också, Marie, fast kanske mer uppdelat? Det verkar faktiskt förekomma liknande på sina håll i Sverige också, fast kanske inte i storstadsområden lika mycket. /Åsa

    • Ja FreedomTravelHelena, det är nog faktiskt roligare med såna grejer om man har barn (eller barnbarn). Vi hade nog inte blivit involverade i sociedaderna alls om vi inte hade haft barn. Folk som är härifrån däremot behöver inga barn som alibi. Har de inga egna är de faster eller morbror till någon annans barn. /Åsa

  7. Saknar gemenskap över generationer i Sverige. Tror också att dett är en stor skillnad i temperament, vi är blyga och mer privata. Dessutom bor vi större och bättre.

    • Det ligger nog mycket i det, Anna-Lena. Folk umgås i hemmet med nära vänner istället, och det är mer uppdelat, de gamla för sig och ungdomar för sig. /Åsa

  8. Bygdegård fanns och finns fortfarande i det samhälle i Västergötland där vi bodde när våra barn växte upp. Otaliga är de julfester, luciafester, julgransplundringar, insamlingsauktioner, idrottsfester, you name it, som pågick där. Populär att hyra för kalas. Det är nog så att detta är något universellt och genuint på orter där människor känner sig hemma? Där människor känner sig delaktiga i sitt samhälle. Där man känner att man har sina rötter, och då menar jag inte nödvändigtvis i generationer utan snarare att man har rotat sig. Men lika fantastiskt är det!

    • Fantastiskt är det, Ulla! Positivt överraskad över att höra om aktiva bygdegårdar i Sverige och förvånad över att det inte fanns någon sådan där jag växte upp i ett litet samhälle. Det fanns ett engagemang för bygden på många sätt, men ingen samlingslokal på det här viset. Det finns säkert lite varstans i Sverige då, och i England och Frankrike finns något liknande på sina håll har jag fått kommentarer om på facebook av utlandssvenskar. Det funkar nog bäst på mindre orter som sagt, och som det mesta blir det ju vad man gör det till. Här har de verkligen maxat det hela tycker jag med öppet hus (välbesökt) och aktiviteter dagligen plus alla evenemang. /Åsa

  9. jag har pratat om att flytta till Portugal med min sambo tidigare innan jag hittad din blogg men nu så vill jag det mer, när man blir pensionär är det ju jätteförmånligt, vad jag har förstått på dom som har forskat i det så är det ingen skatt heller men bara klimatet är ju guld värd.
    Ha det gott denna lördagskväll!

    • Klimatet är guld värt. Magnus, och så finns det ju så mycket mer. Detta till exempel! Lycka till med era planer. Om inte annat kan man ju flytta ned som pensionär. (: /Åsa

  10. Välkommen till Färnäs i Mora, Dalarna. Där har byborna samlat ihop pengar och byggt sig en går, Bygdegård. Den hyr vi till fest och danskvällar, byns barn har sin fritidsgård där och ishockey-fansen samlas där framför storbildsskärmen vid matcher. I december bjuder byn sina gamlingar på luciagröt. Vi har även haft många träffar där vi använt och lärt mer om vårt språk, Färnäsmål. Alla som är mantalsskrivna i byn är medlemmar, gratis. De som flyttat från byn tillåts bli medlemmar för en ringa penning. Nyss har fasaden reparerats och målats. Taket behöver bytas och folk i byn samlar åter pengar och skriver på listor för att ge arbete.
    Välkommen till Färnäs! Vi har plats för fler än de 1016 personer som är skrivna här.
    I fler byar kring Mora finns bygdegårdar med mer och ibland mindre aktiviteter. Mora är mer än Vasalopp 🙂

    • Vad roligt Gerd!!(Och välkommen till Bortugal!) Bygdegård fanns det där jag växte upp också, men den användes inte! Det är förstås i de mindre orterna med låg omsättning på boende och bra sammanhålling som det funkar bäst här också, men jag tvivlade faktiskt på att det fanns något liknande i Sverige. Kul med en bygd som håller igång sin bygdegård. I Dalarna förstås! Undrar om det finns någon annanstans också? /Åsa

  11. Jag tror det största problemet med att försöka införa nått liknande här skulle vara att man inte ”har tid” och inte ”umgås” på det sättet över generationer här! Ganska trist om jag får säga vad jag tycker – låter varmt, välkomnande och hälsosamt! Skulle nog leda till mycket friskare och glada kommuner!

    • Nej men det är ju det som är så konstigt, Malin. Folk har inte mer tid här än i Sverige, snarare tvärtom om man ser till arbetstiderna. Det handlar väl mer om vad man tycker det är värt att investera fritiden i. Jag fattar inte heller hur folk som jobbar och har barn hinner och orkar vara med och leda dansgrupper, sy dräkter och allt vad de gör, frivilligt, men de verkar få ut mycket av det också, plus som sagt att ”di gamle” slipper sitta ensamma på köpet. /Åsa

    • Verkligen, Emma, och det gäller ju inte bara för oss utan för alla. Folk som annars skulle sitta hemma ensamma. /Åsa

Lämna ett svar till Åsa Winald Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *