Bloggjulkalender Lucka 1: Surpresa! (Överraskning!)

Jag sitter i ett av gästrummen på översta våningen och skriver idag, för där jag brukar sitta kan jag inte vara nu. Idag när jag kom hem från kursen och öppnade dörren luktade det annorlunda i huset. Jord? Sten? Nej, betongdamm! Den borde jag ha satt direkt! Det var ju liksom vår hemmalukt i Vikingshill! Min glädje över att vara hemma förbyttes genast i en välbekant känsla av undran och oro. Vad hade han nu hittat på?

Jag ställde matkassarna i hallen och tassade in i vardagsrummet, lämnandes spår i det fina dammlagret som lagt sig likt nysnö (fast tunnare) över alla ytor i huset, så här lagom på decembers första dag.  Jag tänkte först lite hoppfullt att det ”bara” var så att han bilat lite extra på andra sidan av den provisoriska väggen och dörren som leder ut till poolen, och att det dammat in genom springorna som det brukar, men såg ganska snart att så inte var fallet.

Vad som pågår bakom den provisoriska dörren och väggen har jag tänkt skriva om länge men eftersom min strategi i renoveringsfrågan är att förtränga det hela är det lite svårt. Man kan inte förtränga något och skriva om det samtidigt. Nu var det i alla fall ganska svårt att förtränga att renovering pågår. Det var inte bara dammet utan också att det ser ut som om någon byggt en galen koja i ett hörn av vardagsrummet, och så oväsendet av klingan eller bilmaskinen eller vad det nu är.

slutet november 2015 iphone 108

Jag lyfter försiktig undan en av filtarna och tittar in och där står han i dammet och ser nöjd ut. Han tar bort masken (som förhoppningsvis gör någon nytta) och säger: Jag har bilat bort trappan! Det är bara en bit kvar! Han ser väldigt nöjd ut och väntar sig nog beröm. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, så jag går och plockar upp matvarorna och lagar en soppa till lunch.

november 2015 kalas och dans 095

Kanske känns det bättre med lite soppa i magen?

Kanske känns det bättre med lite soppa i magen?

 

Han har ju pratat om att trappan måste ändras för om man är lång kan man slå i skallen när man går ned för trappan. Ingen av oss är lång och hittills har ingen lång besökare skadats, men tydligen kändes det angeläget för vissa av oss ändå och tydligen var det just idag det skulle ske. Vilken överraskning!

I övermorgon eller i förrgår firar vi tioårig bröllopsdag beroende på hur man räknar. (Första advent eller tredje december) Tänk att man fortfarande kan bli överraskad efter så många år tillsammans, och då hade vi ändå varit ett par i elva år innan vi gifte oss.

Överraskad blev jag också i fredags då det ordnades ett litet danspass på skolgården på eftermiddagen och även föräldrar var bjudna. Sverker ville absolut inte gå sa han men när han väl var där var det ingen som dansade med sådan inlevelse som Sverker! Låt efter låt! Inte visste jag att han var sån! Jag tror inte någon annan visste det heller, men nu vet de.

Så bra, då blev det lite feelgood i första luckan fast dagen inte blev som jag tänkt mig.

Hoppas ni är med och öppnar luckor!
Jag går och dammsuger nu. Jag tror han har dammat färdigt!

 

12312060_10153477405633183_320372043_n

Comments
  1. Finns ingenting mer frigörande än dans och musik. Vi dansade alltid på julafton. Lärde mina barn svenska danser som ”Vi äro musikanter” och ”Kom Julia vi går med stora träskor på..”, för att inte tala om slängrumpa genom hela huset (som inte var särskilt stort) till
    ”Nu har vi ljus här i vårt hus …”
    Hade grammofonskivor med svenska julsånger.

    Sverker har verkligen talanger. 🙂

    • Ja det verkar vara bara jag som inte har danstalanger i familjen, Ruth! Juldanser har vi däremot aldrig kört. /Åsa

    • Ja fast inte så julig, Linnea, men jag hade en i fjol och ville inte vara sämre i år. Nu är ju provet avklarat också så jag har tid att fylla luckorna. Kanske blir det juligare längre fram! /Åsa

  2. Var tvungen att kolla på dansen idag igen. Man blir liksom glad av den. Förresten såg soppan grymt god ut, receptinlägg snart?

    • Ja det blir säkert bra, Marina! Man får vara glad att det inte var nystädat innan också! Nu är det i alla fall det! 🙂 /Åsa

  3. Vad härligt! Med kalender från Portugal och att han fortfarande överraskar efter alla dessa år, jag uppskattar verkligen såna människor. Glädjen i hans leende i dansklippet är underbar :). Ha det gott!

  4. Men åh, vad glad jag blir av dansen!
    Du som var med och såg det direkt måste ha blivit glad för en vecka framåt!
    Eller nej, just det, renoveringen…

    Kul med kalendern! Min kommer igång på ritkigt i morgon, den andra december! Med ett spännande palats bakom första luckan…

  5. Oh my god, jag förstår att du måste vara mästare i förträngandets konst, trappan borta…haha!

    Så glad jag blev av att titta på Sverkers vackra, livfulla dans, sådan glädje! <3

  6. .-)

    Eftersom jag är uppvuxen med en pappa som hade gränslösa planer men sällan genomförde dem (han lever än, men har till sist med ålderns rätt börjat att nedmontera planerna) tycker jag det är så väldigt sympatiskt att läsa om livet med en som lider av lätt kompulsivt renoveringssyndrom i praktiken. Det känns liksom som att vi hör ihop i klubben av familjemedlemmar med inte alldeles helt oproblematiska inställningar till renovering, fast de yttrar sig på olika sätt.

    PS Jag tror att man stavar surpresa med u på portugisiska. Men jag har ju som sagt inget diplom.

    • Du har rätt om SURpresa, Annannan! Rättar det! Låtsas att jag slant vid tangenterna! Ändrar det! Kul med någon som känner igen sig. Det är som det är. /Åsa

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *