Att pendla till Lissabon

För er som läser det här på semestern blir det lite ombytta roller nu. Ni får ligga i hängmattan eller var ni nu avnjuter semestern och läsa om hur jag åker kommunalt till jobbet. Inne i heta Lissabon. Hela vägen hemifrån. En sådan händelserik resa att den får hela två inlägg. Nu åker vi!

Ganska tidigt på morgonen nästan innan byn har vaknat, men bara nästan, följer Sverker och hunden mig till busshållplatsen. På vägen dit möter vi så gott som varje dag fiskargubben, som ju är hundens förra husse. De hälsar glatt på varandra, han och hunden. Gatsoparen är också i farten med sin städvagn. Fiket är redan öppet och utanför tar någon sin morgonkaffe i solen. Det levereras varor till slaktaren och snabbköpet. Hunden vill ogärna lämna mig vid busshållplatsen, men när bussen kommer och jag kliver på går de hem utan mig, Sverker och hunden.

Bussen går inte direkt till Cascais som man kanske skulle vilja. Den tar en extra omväg så den passerar genom ett antal andra byar på krokiga vägar. Hur många är svårt att säga eftersom de liksom sitter ihop. På alla hållplatser kliver folk på och av. Bredvid mig brukar det sätta sig en gubbe redan vid andra hållplatsen, men det är mest tanter, och flest är de på onsdagar när det ska till marknaden. Alla tanter hälsar glatt på varandra och ger sig in i samtal om väder och vind och annat angeläget. Fortsätter samtalet där det tog slut igår kanske. Jag hälsar också och vid det här laget vet jag vilken tant som kliver på var.

Så når vi Cascais som för de flesta är målet med resan och säger hejdå, vi ses i morgon och tack till farbror chauffören. Tåget till Lissabon går om tio minuter om man ska med det och det ska jag. Redan när tåget rullar ut från stationen ser man stränderna på höger sida. Så här års är det folk på stranden redan så här tidigt på morgonen. Så gott som nakna ligger de på stranden eller badar i havet och ska inte åka in till den heta staden. Andra springer eller promenerar på strandpromenaden som sträcker sig mellan Cascais och São João de Estoril, som är den tredje stationen tåget stannar vid. Den tredje av sexton.

Vyn genom tågfönstret.

 

Här tar jag fram böckerna och planerar dagens lektion. Kanske ska vi ge oss på de oregelbundna verben i preteritum? Gjorde, gick, åt, drack, sa, fick, tog, dog, och så rullar tåget in på Cais do Sodre och jag väller ut på perrongen med de andra passagerarna som ska spridas ut över staden.

 

hund och jobb juni 2016 060

Många av oss rinner ned i tunnelbanan som här heter Metro och har ett rätt M som signum istället för ett blått T som Stockholm. Jag måste byta linje en gång, och det är knappt någon idé att sätta sig. Där susar jag fram i underjordiska gångar med en massa främlingar tills jag är framme vid min station. Man får hålla i sig hårt för att inte ramla när tåget stannar vid station och ibland har man ansiktet i någons armhåla, men fram kommer man, ganska fort.

När jag är framme vid min station finns det flera uppgångar att välja på. Den sista dagen på första kursen hittade jag rätt uppgång. Vilken uppgång jag än tar gäller det att leta sig fram till parken med det stora museet och försöka korsa den utan att hamna i en återvändsgränd. Parken är som en labyrint av olika gångar som leder till små platser där det kanske står en liten bänk där det kanske sitter någon. Kanske jag sitter där och äter något i skuggan, passar på att utnyttja den frist som parken ger. Det är en hel halvtimme tills lektionen börjar.

 

hund och jobb juni 2016 010

juli mobil 007 juli mobil 089 juli mobil 093

Man kan tro man är i skogen eller djungeln, men när man korsat parken är man utan tvivel ute i den stora brusande obarmhärtiga staden och det gäller att gå på den skuggiga sidan av gatan om man inte vill smälta bort.

 

Bank med bananrabatt

Hyreshus, fina och mindre fina

 

juli mobil 156

Very cosmopolitan

Folk som också är i färd med att ta sig till sina jobb. Eller nåt.

Gula gatan tar jag ibland också, för det är så fint när marken täckts av gula blommor som fallit från träden.

Gula gatan tar jag ibland också, för det är så fint när marken täckts av gula blommor som fallit från träden.

 

Drygt en och en halv timme och ibland två efter att jag gick hemifrån är jag framme vid vaktkuren vid grinden till campus. Vaktmästaren är i full färd med att sopa bort de jakarandablommor som fallit under natten. Lite synd nästan, det är ju snyggt men lila både i träden och på marken. I den lilla  vaktkuren vid porten får jag min nyckel, en fjärrkontroll och en whiteboardpenna av vakten och vakterskan som säger Bom dia, senhora Asa. Jag orkar inte förklara det där med Å för dem, men för mina elever var det nog det allra första jag förklarade.

 

Dags att gå till klassrummet! När eleverna börjar droppa in säger jag God Morgon på klingande svenska och de svarar på mer och mer klingande svenska för varje dag. Tjena! Läget? Bra tack! Ja , det är varmt, men det var varmare igår.. (komparation av adjektiv!) Sedan är så mycket som det bara är möjligt på svenska tills det är dags att åka hem. Ibland glömmer jag faktiskt bort mig och beställer kaffe på svenska på fiket på rasten.

Hemresan får ni läsa om i morgon. Det blev nästan för mycket bilder för ett enda inlägg och det måste väl bero på att det är en fin och spännande väg jag pendlar, eller att jag i alla fall tycker det än så länge. (eller på att jag har svårt att begränsa mig och hålla mig kort!)

 

 

Comments
  1. Mycket intressant att läsa!
    Har själv just återvänt efter 3 veckor i Algarve.
    Här i Färila är livet lite annorlunda, men jag håller iaf koll på Rektor T åt dig! ?
    Ha det bra!
    Mvh
    Fredrik

    • Ja det här tröttnar jag inte på, särskilt som det inte är heltid så jag kommer att hinna med annat också, fast nu börjar det bli dags för semester, Freedom! 🙂

  2. Intressant läsning! Även om det låter som en hyfsat ”trevlig” pendling sådär när man läser, så kan jag ändå tänka mig det blir lite tråkigt att pendla så långt i längden.. :/

  3. Ja, tänk vad ett jobb kan få en till!
    O all denna energi som så där bara kommer.
    Skrynklar ihop pappret där det står något om nyhetens behag, o njuter av dina fina bilder. De är ju så mycket finare än att sitta i en bilkö någonstans i världen.

    • Ja jag inser att det nog handlar om nyhetens behag, i alla fall vad gäller pendlingen, Arne. Jobbet kommer jag att fortsätta att tycka om. Jag ska ju inte in alla dagar heller och ibland tar jag nog bilen i stället! /Åsa

      • Bilandet är så otroligt vanebildande. Kör till tåget,njut sedan av att bara känna hur stora staden kommer.

  4. Jobbar du varje (var-)dag? Säger de Asa med portugisiskt z-ljud på s:et? I så fall betyder det ”vinge”. 🙂 Tänk att du till och med kan få 1,5-2 timmar enkel resa till jobbet att verka helt oemotståndligt härligt!

    • De uttalas som vinge, Gloria! Nu på sommaren är det intensivkurs måndag- fredag men till hösten blir det inte varje dag. Vi får se hur mycket det blir, det beror på antalet elever. I längden skulle det nog kännas mindre härligt att pendla kommunalt varje (var-) dag. /Åsa

  5. Roligt att läsa om! Vilken tid åker du hemifrån? Hur varmt är det på bussen och tåget och tunnelbanan – har de kanske AC på tåget förhoppningsvis? ? Är du redan inne på kurs nr 2 nu alltså? Inte alls för många foton heller, kul att se att det finns vilda sköldpaddor mitt inne i stan!

    • Jag börjar inte så himlans tidigt som tur är. Solen har hunnit gå upp när jag går hemifrån. Det är varmast på tunnelbanan, men inte lika varmt som på gatan. Tåget är svalt och skönt som tur är, för den delen av resan är längst. /Åsa

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *