Portugisisk magi

Varje dag när vi går till skolan svänger vi in på en liten gränd där det brukar blomma otroligt vacker klematis eller passionsblomma eller vad det är. Sedan ett tag tillbaka hade promenaden genom gränden förgyllts ytterligare av en liten siamesdam, som alltid kom springande och ville hälsa på flickorna. Ivrigt jamandes brukade hon komma oss till mötes och villigt låta sig lyftas upp och kelas med. Nästan varje morgon och varje eftermiddag.”Jag vill ha den här katten mamma!” sa Frida var och varannan dag när hon stod där med den spinnande lilla katten i famnen. ”Jag önskar att den var min och att jag fick ta hem den!”

Ja det kunde hon ju önska tills hon blev blå utan någon som helst framgång för vi hade ju redan för många katter och dessutom var det ju tydligt att just den där katten tillhörde någon, och inte var en av de skygga gatukatterna i byn. Den här hade någon som kelade med den och som till och med hade försett den med ett litet rött halsband. Annars finns det minsann gott om gatukatter och gatuhundar i byn. Men skulle kunna välja och vraka eller helt enkelt ta med sig en hel flock djur hem, men nu hade vi ju bestämt att det räckte med tre katter. Tre och en halv om man räknar utekatten. Att skaffa ännu en katt kom helt enkelt inte på fråga! Särskilt inte någon annans!

Frasse och Elsa hade vi med oss från Sverige

Loppan, som också har en historia

 

katter 013

Frasse är 17 år gammal och hur pigg som helst

Elsa som tyvärr fått en stroke och är halvblind

Elsa som tyvärr fått en stroke och är halvblind

Fin, men...

Lilla siamesfröken. Fin, men…

 

Minst sagt förvånad blev jag därför när Frida en dag kom hem med den lilla siameskatten i famnen. Frida hade burit den hem, en halv kilometer ungefär. ”Mamma, det funkade!” sa hon med tindrande ögon. ”Jag fick det jag önskade!”. Sverker slog ut med händerna som för att visa att han var oskyldig eller hjälplös inför faktum. Vi hade fått en till katt. Hur hade hon fått igenom det? Hade de snott den eller? Jag tyckte nog att en förklaring var på sin plats!

”När jag satt under bordet och bet i ljusen var det det jag önskade mig!” sa Frida ”Att lillkatten skulle bli min och att jag skulle få ta med den hem. Ingen såg mej!” När du gjorde vadå sa du?!

Tydligen är det allmänt känt att om födelsedagsbarnet gömmer sig under bordet och biter i tårtljusen efter att man blåst ut dem och ingen ser honom eller henne kommer önskningen att slå in, och inte var det någon som såg Frida gömma sig under bordet i den allmänna villervallan på hennes tionde födelsedag häromsisten när vi hade hela klassen här på kalas en lördagskväll. Hade jag sett henne hade jag nog undrat vad sjutton hon höll på med, okunnig som jag är om portugisisk magi, men tydligen funkade det!

Precis innan the magic happened!

 

På väg hem från dansen någon vecka efter kalaset tog Frida och Sverker som vanligt vägen om siamesgränden och när Frida stod där med katten i famnen kom en granne fram och sa till Frida att hon gott kunde ta med sig katten hem om hon ville, för ägarna hade flyttat och lämnat katten kvar. Nu gick den där och undrade och var övergiven och hemlös sedan någon vecka tillbaka och jamade och tiggde mat i grannhusen. Vad är oddsen för det?

Sverker hade fått situationen översatt för sig och kunde ju i det läget knappast säga nej. Någon annan kanske hade kunnat, men inte Sverker. Är det något han är svag för är det Frida och övergivna katter! För säkerhets skull dubbelkollade jag i siamesgränden så det inte var så att Frida hade översatt lite fritt för Sverker, men det stämde faktiskt, hur otroligt det än verkade.

Nu heter katten Ilse, efter en dagisfröken i Sverige och Ilse kom snart bra överens med övriga katter i och utanför huset, fast det var bra nära att det blev ännu fler katter. Det var tydligt att det fanns en ömsesidig attraktion mellan utekatten, den fula stora katten som ockuperat vår uteplats och som Sverker börjat mata och fortsätter mata fast den fräser åt honom när han ställer ut mat åt den. Vi har döpt honom till Svartenbrandt och han får inte komma in i huset. (Katten alltså, inte Sverker!) Några små Svartenbrandtare vill vi inte ha, så Ilse fick steriliseras illa kvickt.

Svartenbrandt

Svartenbrandt

Loppan och Ilse busar i det nakna fikonträdet

Blue Steel!

Nu är de överallt!

Så. Nu vet ni hur det gick till när vi fick en till katt som vi inte skulle ha. Man kanske ska vara glad att Frida inte önskade sig en enhörning eller att allt skulle bli ”regnbågigt”eller nåt ännu värre! Nu vet ni i alla fall vad ni ska göra  i smyg nästa gång ni fyller år! Jag kan inte lova att det funkar utanför Portugal, eller ens utanför Bortugalbubblan, men det vore ju dumt att inte försöka tycker jag!

Nästa inlägg blir det nog mer från karnevalen! Jag har ju alla karnevalsbilderna här och till och med den utlovade filmen med min favoritkarnevalsgrupps framförande, men jag håller på den ett tag till. Jag tror jag ska titta på den nu faktiskt för sjuttielfte gången! Ni får vänta lite till!

M v H

/ Crazy Cat Lady

PS. Även om ni inte gillar katter vore det kul om ni ville rösta på Bortugal som veckans blogg på Besökstoppen! Vi är fem bloggar som tävlar och man får rösta en gång per dygn och IP-adress. Ni hittar tävlingen en bit ned till höger på den här sidan.

Comments
  1. Åh vilka underbara fina katter! Hittade hit via Hallins reseblogg och tycker det är väldigt spännande att läsa om ert liv i Portugal. Har bara varit i Lissabon en gång för mer än tio år sedan men blev väldigt förälskad i staden och längtar ständigt tillbaka.

    • Välkommen till Bortugal, Ann-Louise! Du hittade bägge kattinläggen ser jag. Du får väl ta ett återbesäk till Lissabon! /Åsa

  2. Har röstat! Tycker din blogg är riktigt rolig och intressant. Min make är portugis och jag har 2 barn men visste inte varför barnen biter på tårtljusen under bordet. Det har jag lärt mig på din blogg! 🙂 och mycket annat. Ha en trevlig vecka!

    • Tack för din röst Roxana! Vad roligt att kunna bidra med lite nya kunskaper från din mans fantastiska hemland! Jag frågade fröken Fátima också för säkerhets skull om det stämmer det där med tårtljusen, och hon bekräftade, så då är det sant!/Åsa

  3. Här har det röstats. Gillar din blogg
    väldigt mycket! Den där lilla kissen
    är ju helt oemotståndlig. Vilken tur
    för Frida! Den sista bilden är hur gullig
    som helst. Tänk va´ kul dom har
    med varandra!
    Vi har haft flera katter. Den siste adopterade oss; antagligen hade nån familj lämnat honom. Världens bäste
    Kiko. Blev makens ständige följeslagare. När han fick cancer visste Kiko, och efter
    han dog, kom Kiko hem mer och mer sällan; till slut inte alls. Vet inte vad som hände med honom, men han gav oss ca
    15 år av sin tillgivenhet. – Varifrån och
    varthän?

    • Tack för din röst Ruth! Ja visst är det något speciellt med katter! Vi är tacksamma över att de valt oss och så länge vi får ha dem! /Åsa

  4. Vilken fin katt . Jag förstår att den var tvungen att få följa med hem , hemskt av förra ägarna att lämna kvar den när dom flyttade .
    Vi tog med oss både katt hund och papegoja när vi flyttade till Portugal och det har gått bra. / Annelie !

    • Oj vilket ekipage, Annelie! Man kan ju inte bara läman dem, så är det bara! Hoppas de trivs i Portugal också !/Åsa

  5. Haha crazy cat lady, underbart! Peter är lite kär i nån långhårig raskattunge som finns där han jobbar nu (i en Bromma-villa hos en kollega till mig). Hans ”arbetskompisar” på dagtid är en polsk städerska som inte pratar svenska (eller engelska) och då denna kattungen Simba som gärna vill kolla närgånget när han målar/slipar/snickrar. Men den lär inte få komma med oss hem och bli båtkatt… 😉

    • Nej med alla era resplaner kanske det inte passar med en kattunge ombord! Kanske bättre han tar med sig städerskan hem istället! Heheh! /Åsa

  6. Ska tipsa maken när han fyller år i slutet av april och vi är i Portugal 😉 Som Portugalälskare är det alltid lika kul att läsa Bortugal.
    Så naturligtvis får du min röst/Ninni

    • Tack Ninni! Hoppas maken önksar sig något vettigt och att ni får en härlgi Portugalvistelse! Tack för rösten! /Åsa

  7. Så fint, det är härligt med magi! Så mysigt att ha så många djur. Det skulle jag också ha, om vi kunde. Vi får avvakta och se, har mycket allergier i familjen. Njut av dom fina katterna.

    Vi trivs så bra här i Portugal. Vackert, fantastiskt och spännande. /Jenny

    • Kul att ni också trivs Jenny! Visst är det vackert fantastiskt och spännande! Trist med allergier verkligen, jag känner fler som skulle vilja ha katt men inte kan p g a allergi. Vi har tur som sluppit sånt! Nu är det verkligen små pälsoverallisar överallt här! /Åsa

  8. Hej Åsa!!
    Mysigt med katter, skulle gärna ha en. Allergier sätter på för den saken.
    Du, komiskt. DU känner den Lotta som bakade semlorna du såg på min blogg. Hon hette Ericsson som ogift. Hade din pappa som lärare på skolan 🙂
    Ni har tydligen hyrt stuga ihop en gång 🙂 Men hur KUL är inte detta!! Lotta och hennes man Magnus bor i Reston sen länge, snart 20 år. Hon är en av mina bästa vänner.
    L och M har sommarstuga nära Järvsö. Skitkul detta ju!!

    • Lotta med blomsterhandeln, Annika?! Det måste vara hon! Världen är verkligen liten! Det stämmer att vi hyrde stuga ihop en gång! På Skytesvallen! Hälsa henne från mej! /Åsa

    • Men hallå, Annika! Henne känner jag ju! Lotta på blomsterhandeln! Jag minns hennes pappa rätt väl också! Det stämmer att v ihyrt stuga ihop, Lotta och jag och två eller tre till! På Skytesvallen! Världen är liten! Vad roligt! Jag är väldigt imponerad av hennes semlor, de ser jättegoda ut! Hälsa henne från mej! /Åsa

  9. Det är ett härligt kattgäng ni har. Och ljuvliga stories bakom deras hemkomst.

    Nu kommer jag ju inte ner under bordet och skulle jag komma ner så kommer jag inte upp. Men, annars hade jag testat den där magin.

    Ni har fått min röst. Trevlig helg!

    • Tack Steve! Man kan nog bita i ljusen lite i smyg ändå, utan att vara under bordet! Håller tummarna för att det funkar! /Åsa

    • Tack för rösten, Steve! Jag tror nog det funkar om man gömmer sig någon annatstans än under bordet också! Jag håller tummarna för att det funkar! /Åsa

  10. Kontra med att hämta hem den där boxervalpen du önskade dig! Nu behöver du inte oroa dig om du måste vara borta några timmar från hunden, katterna lär ju underhålla den! Kanske ligger mattor, soffkuddar och filtar i hörnen när du kommer hem men vad gör det? Perfekt namn på Svartenbrandt förresten! 🙂

  11. Underbart! Och så vet jag vad jag ska göra nästa vecka då alltså, undrar vad jag ska önska mig…?

    Sonen håller på att tjata oss halvt fördärvade efter katt. Jag har haft katt/-er hela livet och visst kommer vi att skaffa oss en – eller två – igen men först vill vi gärna veta vart vi ska ta vägen, vi hyr ju boende ännu.

    Du ligger bra till i tävlingen! Jag vann den när jag var med, jag blev jätteglad!

    Jag har röstat! Lycka till!

    • Tack för rösten, Emma! Jag håller med om att det kan vara lite svårt att skaffa katt när man flyttar runt, fast det går ju det med. Vi flyttade ju med oss två katter från Sverige. /Åsa

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *