När man får oväntat besök..

Bruce Willis av alla människor var i full färd med att ta sig fram genom den afrikanska djungeln när det ringde på dörren. Vi brukar aldrig som i aldrig någonsin titta på TV mitt på blanka förmiddagen men nu var det undantagstillstånd. Vi hade inte så mycket ork kvar efter Fridas 10-årskalas (som jag kanske berättar om senare) och en tur till lagunen.

Barnen var på karnevalsträning och skulle få skjuts hem av grannar. Man ska kunna öppna porten inifrån via porttelefonen men jag var osäker på om den gått upp eller inte, så jag tog trappan upp dit i tre steg och höll på att springa rakt in i magen på ett väldigt oväntat besök som stod på översta trappsteget med en påse i handen. Det var så oväntat så jag visste inte vad jag skulle säga, men jag tror jag sa Oj på svenska. Jag förklarade att jag trodde det var någon av tjejerna som kom hem. Vad sjutton kunde byns gatsopare vilja oss?

Jag tycker ni verkar så trevliga, så jag bestämde mig för att komma och hälsa på, sade han och höll fram påsen till mig. Varsågoda! Det var ju bara att be honom komma in. Sverker blev minst lika förvånad som jag när han fick se vem det var. Det är Sverker som brukar prata med honom när han kommer förbi med sin städvagn. Fråga om han vill ha något att dricka om det är en varm dag, byta några ord.

Sverker fick ta emot presenterna medan jag satte på lite te och tog fram kanelbullar, chokladbollar och tårta som blivit över från kalaset. Sedan satt de där i varsin soffa och pratade om ditt och datt på någon blandning av portugisiska och engelska.

Nu vet vi vad byns gatsopare tycker om det mesta. Han tycker att mammorna ska vara hemma med barnen istället för att jobba, att barnen lär sig för mycket i skolan, att portugiserna är tjuvaktiga eftersom de har moriskt påbrå. Vi försvarade förstås portugiserna, men när gatsoparen sa att han hade blivit bestulen på tre stycken spadar från sin städvagn fick ju Sverker erkänna att han blivit av med två han med. Vi tycker ändå inte att portugiser är tjuvaktiga, men någon i byn gillar tydligen spadar.

Jan 2106 076

Lite fundersam blev jag när fröken Fátima fick höra om vårt oväntade besök och frågade om gatsoparen hade haft svårigheter i livet. Det hade han inte, så vitt jag vet, inte som han berättade om i alla fall, sade jag, men varför undrade hon det? Jo, många gatsopare är människor som kommit ut ur fängelset och ska återanpassas i samhället, förklarade Fátima, varpå min spanska kurskamrat skrattade (bittert?) och sade i att i Spanien står högskoleutbildade i kö för att få gatsoparjobb, eftersom det är ett statligt jobb och alltså ger en viss trygghet, och helt enkelt för att inga andra jobb finns att få och det trots att det liksom här bara ger minimilön, vilket i Portugal är kring 5000 i månaden.

images

Helt andra gatsopare. Lånade bilder.

varredor_pedro

varredor-11

Den här lånade jag av Annannan.

 

Det är ju bara att hoppas att vår gatsopare inte har ett förflutet som styckmördare eller så, och kom och hälsade på just oss för att alla andra i byn vet att han är farlig och undviker honom. Äsch, sa fröken Fátima. Han ville nog bara prata lite, och det tror jag med.

Prata ville han definitivt. Länge. Barnen hann komma hem, få i sig mat, bada och hoppa i säng innan han gick. När jag nattade dem frågade Jonna: ”Mamma, ska gatsoparen sova över hos oss?” Nej. Det skulle han inte.

Innan han gick vände han sig till mig och sa att han ville fråga en sak. Aha, tänkte jag. Nu kommer hans verkliga ärende! Men nej, han ville bara veta om jag varit hemma med mina barn eller haft dem på dagis, och på det fick jag ju svara som det var, att jag jobbat och haft barnen på dagis som alla andra i Sverige. Då såg han väldigt fundersam ut, så det var tydligen fel svar.

Vad det var i påsen? En CD-skiva med italiensk musik, socker – och glutenfri choklad, organiska sesamkakor och torkade lingon. Nästan lika oväntat som själva besöket, men nu vet jag i alla fall varför han knappt rörde fikabrödet. Hembakat och allt.

12647638_10153596560558183_254722243_n

Så kan det gå när man är trevlig!
Man vet aldrig vad som händer när Sverker börjar socialisera här i byn.
Igår öppnade han tydligen ett abonnemang på kål och koriander hos en gubbe med grönsaksland i byn, och idag kom han hem med en till övergiven katt. Var ska detta sluta? Snart får han utegångsförbud tror jag!

katt 001

Comments
  1. Hur gick det med katten som skulle till veterinären?

    I Spanien tävlas det om gatsoparjobben, precis som med alla andra statliga jobb, genom stora omfattande examen i vilka bland annat kunskap om Spaniens lagar testas. Har en kompis som ska skriva på söndag, för en bibliotekstjänst. Hon pluggar även för diskjobbare, men det testet har inte annonserats ut än. Hon har två högskoleutbildningar.

    • Det är ju helt galet, Casa Annika! Herregud!
      Elsa har varit till veterinären och var helt frisk, hade jättefina värden och allt, men kanske hon haft en stroke. Ena ögat ser lite konstigt ut. Eventuellt. Hon mår bättre nu och är ute mer och äter bättre. Vad det nu var verkar ha gått över. Den nya katten har en story som jag måste berätta någon gång…/Åsa

  2. Kärlek och sopor av Ivan Klima. Kan man köpa billigt på Bokbörsen. Om jag kommer mig för att beställa den kan du få den efter mig!

  3. Jag svor för övrigt över gatsopare i början av veckan. Ibland är de i sällskap när de passerar vår gata, en på vardera trottoaren. I ljudligt samtal tvärs över gatan. Klockan två på natten. Och vårt sovrum vetter mot gatan.

    Det verkar vara ett ganska okej jobb. Gott om frisk luft och så förfärligt skräpiga är inte gatorna här.

    Och nu tänker jag på en annan litterär referens, en portugisisk novell ur en samling jag läste när Portugal var nytt för mig och jag läste allt som fanns på svenska. Sent artonhundratal när det nattetid drog runt en man med en kärra, med uppgiften att samla upp eventuella lik i rännstenen. Man fattar att världen gått framåt en liten smula det senaste seklet.

    • Oj! Likhämtare? Hu! Men har ni gatsopare på natten också i Porto? Här har vi bara en och han sopar bara på dagen. Snart får han mycket att sopa, efter karnevalen! Konfetti och serpentiner i drivor! /Åsa

  4. Vilken underbar, osannolik historia!

    Fröken Fatima vet nästan allt, va?

    Jag känner igen det där med att försvara portugiserna mot sig själva. Jag ser hur jag gör det närmast reflexmässigt, liksom de uppernbarligen reflexmässigt attackerar sig själv. Det är ett tröttsamt mönster.

    Och så tänker jag på en tjeckisk bok som jag nu inte kan komma på vem som skrivit, men det är en klassiker. Den handlar om en författare som arbetar som gatsopare, eftersom det var vad som hände med intellektuella på 1970talet när regimen slagit ner Prag-våren. Jag vet att jag hållit boken i min hand flera gånger men aldrig blivit färdig att läsa den.

    • Ja fröken Fátima har koll på allt, Annannan! Det där har vi pratat om på kursen också, att portugiser tenderara att tala negativt om sig själva. Det tycker hon inte om, Fátima! Jag tycker också det är onödigt. Den tjeckiska boken vet jag inte vilken det är, men du kanske kommer på det. /Åsa

  5. Haha, jag tycker Sverker har alldeles för lösa tyglar som det låter! Så spännande med ett så oväntat besök, men så himla gulligt bara. 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *