Den första dagen…

Midsommar och Portugal sommar 2013 141

… kommer jag aldrig att glömma. Känslan att vakna första dagen i vårt nya hus, i vårt nya liv, i vårt nya land. Speciellt efter all dramatik innan vi kom fram till huset och kunde somna den första natten.
Mäklaren mötte på flygplatsen och gav oss nyckeln som vi avtalat. Tur det! Vad hade vi annars gjort?
Katterna hade jamat hela flygresan trots att de fått lugnande och enligt veterinären skulle sova hela resan, och nu jamade de värre än nånsin. Hämtade hyrbilen, vilket tog en evighet och nu var klockan närmare tio på kvällen. Det var mörkt ute och vi var hungriga. Katterna ylade och barnen var trötta.
Vi visste ju ungefär var huset som vi hade köpt låg men hur var det nu man tog sig dit? Vi tog förstås fel väg redan i första rondellen. Lissabons flygplats ligger väldigt centralt så om man råkar ta fel som vi gjorde hamnar man rätt snart i själva centrum, och dit ville vi inte förirra oss. Inte nu!
När vi var som mest vilse ringde Sverkers mobil. En bekant som flyttat till Estoril för ett halvår sedan undrade om vi var i säkerhet! 30 brandbilar var på väg till just vår by! Jag tror jag lade på i örat på honom och försökte förtränga det han sagt och koncentrera mej på att hjälpa Sverker hitta rätt väg ut ur Lissabon. Det var för mycket att ta in! Skulle vi ha sådan otrolig otur att huset vi lämnat allt för stod i lågor?

Det brinner!

Det brinner!

Vi hittade till slut rätt väg och fick till och med tag i lite bröd, frukt och mjölk. Och en flaska vin, inte att förglömma! När vi körde in på vägen till vårt hus såg vi fullt med brandbilar på den lite lägre kullen som ligger nedanför vårt hus. Vi såg lågorna och det luktade brandrök, och det blåste nortada, kall nordanvind från bergen, som det gör ibland här. Nyckeln passade inte så vi tog oss inte in i huset. Katterna skrek. Barnen frös. Till slut fick vi ringa till förre ägaren och få instruktioner om hur låset fungerade.
Sedan lite kvällsmat och vin. Luftmadrasserna fick vi blåsa upp med lungorna för pumpen fungerade inte. Vi försäkrade barnen om att de släckt elden men när de somnat stod vi länge på balkongen och såg oroligt på brandmännens arbete tills vi var tvungna att lägga oss.
Nästa morgon var den otäcka känslan från kvällen före som bortblåst. Solen sken och fåglarna kvittrade. Frida och jag och Frasse (gammelkatten) vaknade först och gick på upptäcksfärd i vårt nya hem.

Var har jag hamnat nu?

Var har jag hamnat nu?

Pilatsboll och rockring på köpet tydligen...

Pilatesboll och rockring på köpet tydligen…

Vi hade redan i Sverige bestämt vad vi skulle göra första dagen. Gå på café i byn. Frida ville ha ananasjuice och munk och Calippo, samma som hon fikade där när vi köpt huset för ett halvår sedan. Sedan skulle vi åka till havet och hoppa i!
Sagt och gjort!

Mot byn!

Mot byn!

Havet!

Havet!

Comments
  1. Pingback: Bortugal | Efter turistfasen

  2. Jag trodde jag hade läst bakåt, men det här inlägget har jag tydligen missat (tills du länkade till det nu). Vilken dramatisk start! Och så den vackra morgonen. Måste vara ett dygn ni minns resten av livet!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *